Kaulitz and the Gs

Inte ifrån denna värld
Han är älskad eller hatad, ingen står opåverkad av honom: Tokio Hotel sångaren Bill Kaulitz är påvägg att bli en global superstjärna. För första gången pratar den mogna musikern om bördan av kändisskapet, sina rädslor, längtan efter den äkta kärleken - och presenterar sig själv med ett nytt utseende.

Herr Kaulitz, du blev en stjärna vid 15 års ålder och sedan fem år är du bor permanent i undantagsfall. När du ser tillbaka, hur känns det?
Bill Kaulitz: De första åren var som ett rus. Vi behövde inte gå till skolan längre eftersom det var belägrat hela tiden. Jag tyckte självklart att det var härligt. Vi kunde göra vad vi ville men det fanns också en annan sida. Jag minns att jag ville fira min 16e födelsedag men istället var jag tvungen att ge intervjuer. Det är svårt att utveckla denna disciplin och att anpassa sig till sådana saker, det var ansträngande.

För två år sedan förlorade du din röst under en konsert och du blev tvungen till operation. Nu är du på turné med ditt band Tokio Hotel och ni ska spela 32 konserter i 19 länder. Hur stor är oron över att det kan hända igen?
Bill Kaulitz: Jag har alltid rädslan inom mig, den försvinner aldrig. Men jag har redan gjort några konserter sedan dess. Allt kommer att gå bra.

Trodde du att du aldrig mer kunde sjunga igen, då?
Bill Kaulitz: Ibland, ja. Hela mitt liv är baserat på min röst, och det är därför det var så jobbigt. Jag satt ensam på mitt hotellrum i Berlin medan bandet väntade på mig att komma tillbaka till Barcelona, för att fortsätta turnén. Jag kunde inte prata. Jag kunde inte gå ut, eftersom hela hotellet var omringat av paparazzis. Jag kände mig väldigt hjälplös. Turnén var tvungen att ställas in. Jag är glad att det ligger bakom mig nu.

Tokio Hotel blev hånade som en kortlevad tonårssensation i början. Just nu är ni påväg att bli globala superstjärnor. Är det en tillfredsställelse för dig att du kan visa kritikerna att de hade fel?
Bill Kaulitz: Jag har kommit över det nu. Det är viktigare för mig att bevisa att vi inte är en av de där one-hit-wonders när vårat andra album har släppts. Nu har vi klargjort detta.

Ni spelade i Paris framför en publik på 500 000, efter att ni fick en inbjudan från presidenten. Hur känns det i såna stunder?
Bill Kaulitz: Jag är väldigt, väldigt nervös innan konserter. Det drar ihop sig i halsen, mitt hjärta slår fort och mina händer börjar skaka. Sen, när jag väl står på scen, händer allt som om man vore i en trans. Efter konserten vet jag ofta inte vad jag har gjort på scen. Rörelserna kommer automatiskt, typ.

Du är ständigt bevakad, även av paparazzis. Är det en uppfyllelse som blev sann eller ett respektlöst beteende för dig?
Bill Kaulitz: Jag kan inte leva med berömmelse, och jag kan inte leva utan det. Det finns dagar då jag önskade att jag kunde gå ner längs gatorna utan att bli upptäckt. Men vad ska jag göra? Bill Kaulitz som en kontorsnisse, sitter framför datorn - Jag skulle bli galen. Det jag gör, är vad jag gör bäst. Att stå på scen och underhålla folk. Jag får ångest när jag tittar på en gala på TV och Tokio Hotel inte är närvarande. Jag vill vara på toppen. Det är min inre kraft. Det är vad som håller mig samman.

Ditt band orsakar massan. Antingen hatar eller älskar man er...
Bill Kaulitz: ...och det är så det ska vara. Det värsta som kan hända skulle vara att folk inte bryr sig om mig eller vad jag gör längre. Tokio Hotel ska väcka starka känslor i en person. Självklart kan jag klä mig normalt på morgonen för att inte stå ut lika mycket, men det är helt enkelt inte jag.

Finns det bara en ytlig Bill?
Bill Kaulitz: Det är inte så att jag börjar med att kolla mig i spegeln på morgonen, men den Bill som bär smink är mer närmare mig. Men jag är inte bara en ytlig karaktär, som många fortfarande tror. De som tar sig tiden att kolla på gamla bilder från min barndom kommer att se att jag alltid har sett ut så här.

Du växte upp i en by med 700 invånare nära Magdeburg med din tvillingbror Tom.
Bill Kaulitz: Min barndom var en lång kamp. Jag visste att bara av att kliva på skolbussen på morgonen så skulle en halva skratta åt mig och den andra skulle trakassera mig. Min bror Tom och jag kände oss som utomjordingar på fel planet. Ibland var våran låtsaspappa tvungen att komma och hämta oss från busshållsplatsen med våran hund och ett basebollträ så att vi inte skulle få stryk.

Sökte du denna provokation?
Bill Kaulitz: Självklart. Jag gjorde inte livet lätt för mig. Jag ville provocera dem. Jag njöt av det när jag gick in i skolan på morgonen och när hälften av våra klasskompisar vände sig om. Jag vet att det låter lite neurotisk och sjukt, men det var så det var. Jag kan inte leva med tanken att alla ska gilla mig eftersom jag växte upp med blanade människor.

Blev du överraskad av hatet mot dig i början av din karriär?
Bill Kaulitz: När jag tittar på våra äldre uppträdanden och videor så börjar jag undra. Vi var så små, oskyldiga och hade de där små bebis-ansiktena. Och sen var det detta enorma hat emot oss. Det har inte bara varit en gång som jag har blivit kallad "bög" av folk. Idag tycker jag det är roande. Jag förstår att en del får det intrycket, men att tidningarna fortfarande skriver så får mig att tänka. Det måste tröttat ut folk vid det här laget.

Det kanske är så pga att du aldrig visar dig själv i sällskap med en kvinna?
Bill Kaulitz: Ja, det är ett stort hål i mitt liv. Jag har inte varit kär sedan jag var 14 år. Det är svårt för mig att lita på folk. Det låter säkert som en kliché, men jag letar efter en tjej som är som min själsfrände. Jag är väldigt romantisk och jag väntar faktiskt på min äkta kärlek. Men jag kan spy när tjejer kommer fram till mig på en fest och ställer frågor som "Hej, jag känner igen dig från något. Är inte du en musiker?". Det är stunder då jag spänner till - men helt ärligt, jag vet inte hur någon ska kunna börja prata med mig utan att det kommer på tal.

Din tvillingbror Tom är mer avslappnad när det kommer till att hantera kvinnliga fans. Är du avunsjuk på honom för det?
Bill Kaulitz: Självklart. Jag är avunsjuk på alla som kan hantera såna situationer mer avslappnat. Förut var Tom den som tog hem en annan tjej efter varje efterfest, medan jag låg i min säng kvar på hotellet. Sex med groupis äcklar mig. Jag hatar när tjejer håller på mycket, bara för att hamna med på bilden som kommer att tryckas i en av morgondagens tidningar. Tom är annorlunda när det kommer till det. Men ibland, när jag gillar en tjej, ber jag honom att hålla kontakt med henne, för att kunna ringa och skicka meddelanden till henne. Vi vet allt om varandra.

Hur stor är rädslan att en tjej kommer att sälja eran historia till en av skvallertidningarna?
Bill Kaulitz: Vi räknar alltid med det. Vi vet vad som kan hända, så därför skickar vi alltid korta meddelanden till dem, på ett sätt, som vi kan leva med när de väl säljer historierna till skvallertidningarna. Det är bara så det är.

Är det ens möjligt fördig att leva ett normalt liv i Tyskland?
Bill Kaulitz: För oss är Tyskland som ett stor Big Brother-hus. Det är alltid folk som tittar på oss. Man kan läsa artiklar i tidningarna nästan varje dag om när jag var 15 år. Vi fyller alltid upp skvallertidningarna. Utomlands är det annorlunda. Vi uppfattas som musiker där, inte människor som man kan skvallra om.

Varför flyttar du inte från Tyskland som många andra kändisar?
Bill Kaulitz: Jag gillar Tyskland. Det är här min familj bor, och det är här mitt hem är. Det är därför jag bor tillsammans med mina fyra hundar och Tom, i ett vackert hus med en stor trädgård. När jag stänger grinden, kan jag vila. Jag har inte hjärta nog att lämna Tyskland. 

Vi får intrycket av dig att du är mer älskad utomlands än här. 
Bill Kaulitz: Det finns inte en enda människa i Tyskland som lyssnar på våran musik utan att ha fördomar. Det var en såpa på TV en gång där de bad folk att lyssna på våran musik utan att de visste vilka det var. De flesta såg glada ut men så fort de fick veta att det var Tokio Hotel gjorde dem grimaser. Det säger allt! 

För några månader sedan blev din bandkollega, Gustav, slagen i huvudet med en ölflaska. Är du rädd för attacker? 
Bill Kaulitz: Jag tror att det kan hända mig. Det har varit situationer på röda mattan då våra livvakter var tvungen att dra bort folk - som var förklädda till fans - från publiken, eftersom de stod med knivar i sina händer. Jag är också väldigt spänd när jag går igenom flygplatser. Jag håller huvudet nere och andas djupt. Ibland ser jag mig själv utifrån och tänker "Hey, Bill! Slappna av!" men det funkar inte. 

Vad gör du på fritiden? 
Bill Kaulitz: Förut så brukade jag gå ut på klubbar då och då eftersom jag ville vara bland folk. Jag trodde att det skulle funka men precis när jag klev in på klubben så var jag tvungen att sätta mig i hörnet och bli nerstirrad av folk. De höll sina mobiler över barriärerna och tog bilder, som om de var på zoo. Jag kan bara slappna av när jag är borta från allt det. Nyligen var jag på Maldiverna med Tom, men även där var det paparazzis som tog bilder på oss.

Nyligen överraskade du oss med ditt framträdande som en modell under modeveckan i Milano. Hur blev det så?
Bill Kaulitz: Det var en dröm som jag uppfyllde. Redan vid 7 års ålder köpte jag billiga tröjor och jeans för att göra mina egna kläder av dem. När tiden är inne så kommer jag göra min egna kollektion, men jag vill göra det på riktigt och inte ha det som ett jobb vid sidan av musiken.

Vad säger du om anklagelserna om att du ska vara anorektisk?
Bill Kaulitz: Det tråkar ut mig. Om folk verkligen ansträngde sig för att verkligen undersöka det, skulle det inte vara ett samtalsämne längre. Kolla bara på bilderna på mig för 5 år sedan från mina semestrar. Jag var lika smal då som jag är nu. Jag har alltid sett ut så här.

Din bror Tom säger att ni två rökte hasch och drack alkohol vid 13 års ålder. Hur beroende är du idag?
Bill Kaulitz: Eftersom jag är väldigt rädd att tappa kontrollen så har droger aldrig haft en chans att få mig beroende. Jag testade mycket vid en ung ålder som är anledningen till att jag kan släppa det nu. Jag skulle aldrig kunna göra en konsert om jag hade tagit något innan. Det är ofattbart!

Med en ålder på 20 år så måste du ha träffat mycket kändisar. Vem imponerade dig mest?
Bill Kaulitz: Jay Z överraskade oss genom att titta på en av våra konserter i Los Angeles. Efteråt gick vi ut på middag med honom. Det var kul. Och Karl Lagerfeld har också imponerat mig. Det kanske låter fånigt, men jag tycker att jag kommer bra överens med Britney Spears också. Vi har left likande liv under de senaste åren så vi har säkert mycket att prata om.

Är det sant att du gillar Angela Merkel?
Bill Kaulitz: Ja, jag gillar Angela Merkel mycket. Hon har blivit kritiserad på sista tiden men jag måste säga att jag litar fortfarande på henne. Jag tror på henne.

---

Tack till Loren för engelsk översättning. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta.

OBS! Alla scans med de läckra bilderna på Bill finns > här <