Kaulitz and the Gs

Inget privatliv för Tokio Hotel!
Allt handlar om bandet. Medlemmarna i den tyska gruppen Tokio Hotel berättar Syida Lista Amirul Hisan att det är omöjligt att ha ett privatliv.

"Så, vilket är erat favorit hotell i Tokyo?" blev det nuvarande hetaste tyska band Tokio Hotel frågade i en intervju. "Vi har faktiskt inte varit i Tokyo", säger sångaren Bill Kaulitz. "Men vi hoppas kunna åka dit i år". Bandet, skapat av Bill, hans tvillingbror Tom [gitarr], basisten Georg Listing och trummisen Gustav Schäfer, skulle definitivt passa in med den stiliga unga publiken i Japans huvudstad. Anledningen: Lång och smal, Bill har sin igenkända frilla ("Jag använder en flaska hårspray om dagen") med smala jeans och silver smycken. Tom's hiphop-stil kompletteras med dreadlocks och Georg's hår ser ut som om han nyss har kommit ut från frisören efter en ny hårbehandling. Och glöm inte bort Bill's vardaliga använding av svart kajal och ögonskugga som får Adam Lambert att se lika konventionell som Kris Allen.

"Vi är på turné 340 dagar om året och har inte så mycket tid över för något annat", säger Tom. "Vi har faktiskt gett upp allting. Nu handlar det bara om bandet." Tokio Hotel har fått 10 platina skivor, fått fyra stycken #1 singlar och nyligen sålt ut arenor över hela Europa. Med den massiva populariteten bandet njuter av, säger bandmedlemmarna att det är omöjligt att hålla sitt liv privat. "Vi har försökt att göra det men när vi blev mer populära, blev det svårare", säger Bill. "Tack och lov att vi inte har privatliv", avbryter hans bror.

Tokio Hotel var i stan för en spelning på Park Avenue i 1Utama, Petaling Jaya, under deras första besök i landet. Deras senaste album "Humanoid" med hits som "Automatic" och "World Behind My Wall" spelades in på tyska och engelska. "Humanoid är som ett album som reflekterar vårt liv. Det är många olika instrument som keyboards för att lägga till det riktiga Tokio Hotel ljudet. Låtarnas betydelse kan eller kan inte vara våra men vi sjunger om riktiga händelser", säger Bill. Låten "Automatic" till exempel, handlar om ett automatiskt liv - dörrar öppnas och stängds, byta växel i bilar, en kameralins - men sakernas kvalité borde inte vara en del av människors känslor, så som kärlek, som borde vara spontana och äkta. "Vi har alltid känt oss utomjordiska som kommer från en annan planet", avslöjar Bill, som säger att han och Tom var annorlunda jämtemot deras klasskamrater som barn. De ville bryta loss och gjorde det med musik, lekte omkring med gitarrer vid 7 års ålder.

Åtta år senare, släpptes deras firsta singel och deras album 2008 "Scream" som innehöll några av deras favoritlåtar från deras två tyska album inspelade på engelska, presenterades bandet till en legion av engelskspråkiga fans. "Den svåraste utmaningen var att spela in på två språk. Till att börja med var våran engelska var inte så bra och jag ville att det skulle låta som om det var mitt modersmål, inte som en tysk som försökte prata engelska. Men det blev lättare med Humanoid", säger Bill.

Så, bråkar bröderna? "Ja, det gör vi. Hela tiden!", var det spontana svaret. Och helt plötsligt kan man inte låta bli att tänka på Noel och Liam Gallagher i den brittiska gruppen Oasis, som var så osams att det förstörde för bandet. "Nej, det kommer aldrig hända oss. Vi är tvillingar och har redan haft våra största bråk och överlevt."

Spektakulärt uppträdande
Tokio Hotel fans, mest tonåringar, trängdes på 1Utama's Central Park Avenue i Petaling Jaya. Regnet lade inte dysterhet på konserten. Det var några fans från Hong Kong, Singapore och Thailand på gratiskonserten. Innan gruppen kom ut, svimmande en kille från allt knuffande i publiken, som var packade som sardiner. Flera orkade inte stå länge och bad om sittplatser.

Hitz.fm egna DJ Jin värmde upp publiken innan det första förbandet tog plats på scen, rock indie-gruppen Pop Shuvit, som uppträdde med låtarna "Oh! Shizuka", "Jump" och "Mara Bahaya". Sen var det prisbelönta bandet Bunkface med "Situasi", "Extravaganza", "Revolusi", "Prom Queen" och allra sist "Melalui Tingkapku". Efter att Bunkface hade uppträtt var det en lång väntan innan Tokio Hotel kom ut. Medan produktionsteamet satte upp instrumenten, roades publiken av en DJ som spelade flera hitlåtar alla sjöng med i. Men efter en låt för mycket, tappade alla tålamodet. Ett högt "buande" hördes, vilket följdes av två till låtar.

Väntan på Tokio Hotel var helt klart värt mödan eftersom bandet gav ett spektakulärt uppträdande med "Noise", "Human Connect To Human", "Pain of Love" och publikens favorit, "World Behind My Wall". Många rockband-sångare lägger till en viss stam i sina röster för att få det där rockljudet. Men Bill Kaulitz stämma, saknade det där, även för de högre tonerna och det vinner alltid fansens hjärtan. Bandet fortsatte att rocka non-stop. Publiken sjöng med medan de hoppade där de stod. Tokio Hotel spelade också "Hey You", "Ready, Set, Go", "Dogs Unleashed", "Screamin" och ytterligare en favorit hos publiken, "Automatic". Efter kvällens "sista" låt, "Forever Now", framförde bandet sin tyska låt "Durch den Monsun" som extra. Publiken var dock mer bekant med den engelska versionen av låten och kunde endast heja med. Tokio Hotel lovade att komma tillbaka och förhoppningsvis till en mycket större och bekvämare arena.

---

Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta.

OBS! Den nedre hälften av artikeln tillhör scanen, det är en dubbel artikel och den
övre artikeln kom idag (9/5) så det är alltså en scan från 7/5 ni ser som har gjorts om.