Kaulitz and the Gs

Tokio Hotel: "Jag vill testa något nytt som inte har med musik att göra tillsammans med Tom."

Alla såg fram emot er ankomst.
Tokio Hotel: Det gjorde vi också!
Bill: Att resa till Japan har varit en dröm väldigt länge. Vi är så tacksamma att vi äntligen har fått komma hit och är otroligt spända. Det var väldigt bra att komma hit.

Jag antar att ni hade samma svar till journalisterna i Sydamerika.
[alla skrattar]
Bill: Ja! Vi har sagt till många att vi ska åka till Japan någon gång. Dessutom heter vi ju "Tokio Hotel", så att åka till Japan var något vi ville göra så snabbt som möjligt.
Tom: Men när dagen sedan kom var det nästan overkligt, för Tokyo var så långt bort.
Georg: När vi kom på namnet på vårat band ville vi ha något bra. Det skulle vara en plats vi aldrig skulle kunna få se och bara kunna drömma om. Och sedan valde vi "Tokio Hotel", men vi kom ju äntligen hit! [skrattar]

Tja, alla fans vill veta mer om er inom kort. Först och främst, du, Tom, sade att det var tidskrävande att göra ett album medan ni blev intervjuade av oss förra gången. Så nästa album år 2011 lär inte bli lätt. Tror ni det blir på samma sätt nu?
Tom: Säkert.

Hur kommer det sig?
Tom: Vi skulle faktiskt vara i studion just nu och spela in nya låtar, men vi bestämde oss för att komma hit istället. Vi hoppas vi kan förbereda det lite bättre nästa gång.

Seriöst? Kan vi lita på er, eller? [skrattar]
Tom: Självklart! Men vi har andra planer år 2011 att se fram emot. Efter allt detta kan vi gå tillbaka in i studion igen och fortsätta att skriva låtar. Så vi vet inte än när nästa album kommer att släppas. Det är inte så att vi inte gillar att resa, men det ser ut som om vi inte har så mycket tid att spela in något år 2011.
Bill: Det är bara för att vi vill göra album med bra kvalité. Vi vill verkligen visa alla det bästa som vi kan skapa, därför är det nödvändigt att stanna så pass länge i studion. Medan vi spelar in låtar diskuterar vi om vilket sätt som är bäst, vilket ljud som är bäst osv.
Tom: Ja, vi har varit på turné i år. När vi går tillbaka in i studion igen så ska vi fundera på vad vi ska göra härnäst, samla våra tankar och all möjlig inspiration. Allt detta är väldigt tidskrävande.
Bill: Så vi är som sagt inte helt säkra på än när vi släpper vårat nästa album. Kanske nästa år året efter det. Men vi kommer definitivt informera er när vi vet något. [skrattar]

Hur lång tid brukar det ta för er att göra ett nytt album?
Tom: Det beror på hur många låtar vi spelar in. Det är inget vi behöver tänka på. Ibland tycker vi det räcker med 18 låtar, medan vi kanske inte är nöjda och lägger till något annat efter att vi har spelat in 50 låtar en annan gång. Därför beror det på hur vi känner just den stunden. Om vi gav en deadline skulle det bara bli en gissning.

Åh, jag förstår. Jag var i Tyskland och Paris härom dagen. Jag vet hur populära ni är i Europa.
Tokio Hotel: Ja, det är samma sak i Paris.

Första gången vi intervjuade Bill och Tom i telefon var ni väldigt vänliga och lätta att prata med. Jag var så chockad. Oavsett hur populära ni är, är ni fortfarande naturliga och håller en ganska låg profil. Är det så ni vill ha det?
Bill: Ja, det är viktigast för oss. Vi skapade det här bandet naturligt och vi är också väldigt bra vänner. Vi har känt varandra i ungefär 10 år och under de åren har vi spelat framför publiker på endast 5 personer. Då tänkte vi inte på framgång när vi stod och sjöng på små klubbar. Men nu har våra drömmar besannats och jag är oerhört stolt.
Tom: Så vi känner till båda sidorna av affärsindustrin eftersom vi även vet hur det känns att stå framför en publik på endast 5 personer. På de där små klubbarna var det ingen som lyssnade på oss heller. Vi vet också hur svårt det är att vara nummer ett. Det är svårt att spela framför 500,000 under Eiffeltornet också. Vi är otroligt tacksamma idag just pga att vi har upplevt både framgång och misslyckande. Man kan säga att vi är välsignade.

Är det för att ni är kristna?
Bill: Det kan vara en av anledningarna.

Nu byter vi samtalsämne. Vad tyckte ni om Tokyo efter att ni kom hit? Är det som ni har föreställt det?
Bill: Jag kan knappt tro att det är så mycket fans här som väntar på oss.
Tokio Hotel: Ja, ja!
Bill: Jag trodde inte att någon skulle komma och att ingen visste vilka vi var. Men direkt efter att vi stigit av planet så stod fans och väntade på oss med mycket presenter. Jag var så lycklig. Alla välkomnade oss så vänligt.

Ni är vana vid det nu, va?
Tom: Det är samma sak i andra länder, men det var första gången i Japan så jag trodde att ingen skulle veta vilka vi var och att vi var tvungna att presentera oss själva först. Jag var väldigt lycklig när jag såg så många fans i Japan.

Ni har mycket mer fans i Europa än här i Japan, men här är de passionerade. Åh, och förresten Bill och Tom, ni har sagt att ni båda är perfektionister. Det måste betyda att ni skapar problem för andra, eller hur? [skrattar] När påbörjade denna strävan för perfektion?
Bill: Det började nog för länge sen.
Tom: Något i min kropp började kontrollera mig för länge sen tror jag.
Bill: Jag säger till mig själv att slappna av, men jag kan inte. Det spelar ingen roll vad jag gör, jag vill vara och gör allt perfekt. Om det var något som inte var perfekt skulle det göra mig galen. Jag vet att jag skapar problem för andra ibland, men jag tänker bara på det. Jag antar att andra inte kan vara glada. [skrattar]

Nu hånler Gustav och Georg! [skrattar]
Bill: Ja, Tom och jag är precis likadana när det kommer till det här. Så när vi är tillsammans blir det alldeles för mycket för andra. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Jag har i alla fall varit sån här väldigt länge.

Har ni ärvt det från era föräldrar kanske?
Bill: Kanske. Vi är väldigt tight med vår mamma och har aldrig blivit pressade av henne. Vi har växt upp fritt sedan vi var små. Mamma litar på oss väldig mycket. Hon gör allt som vi gillar och inte gillar, vi pratar om allt och hon har alltid stöttat oss. Mamma har aldrig tvingat oss att göra något, och det gäller även att plugga. Hon litar på oss och säger till oss: "Gör som ni själva vill. Jag litar på er." Våran relation är väldigt bra, så det är svårt att säga om det är genetiskt.

Jag har hört att ni inte anställer någon stylist pga perfektionismen. Stämmer det?
Tom och Bill: Ja.
Bill: Jag litar inte på dem. Stylisten kanske ber oss bära kläder vi inte gillar. Jag känner mig alltid orolig då. Jag föredrar att välja och köpa kläder själv.
Tom: Jag litar inte på andra heller. Jag vill kontrollera allt själv inklusive fotograferingar, CDs, effekterna, scenerna, konserterna och självklart musiken. Det kan låta som att man är ett freak, men trots allt detta så har vi våra egna åsikter och vi tror att vi kan göra mycket bättre än alla andra.
Tokio Hotel: [skrattar]
Tom: Jag tror att vi orsakar problem för andra. På ett sätt hoppas vi att vi kan hantera det själva. Jag vill vara engagerad i CDn med låttexten eller den japanska "DSOTS" versionen.

Och vad gör ni annars? Shoppar ni något?
Bill: Det är svårt att göra det, och speciellt i Europa. Men det finns några butiker som vi brukar gå till och ibland är det öppna endast för oss. Då kan vi gå dit och ta den tid på oss som vi behöver. Annars shoppar vi alltid online.
(Tom berättar sedan att Bill brukar shoppa på Melrose Avenue i Los Angeles)

Shoppar ni online? Köpte du alla accessoarer du har på dig online?
Bill: Klart! Det finns sidor där man kan köpa massa sånt här på. Ibland kan vi gå ut och shoppa i vissa länder med keps och solglasögon utan att behöva oroa oss. Ibland får jag kläder från olika designers också.

Det låter bra. I våra tidigare intervjuer sade ni att er lägenhet var som en klädaffär.
Georg: De har mer kläder än en del affärer har. Det är snarare som ett helt varuhus.
Tom: Jag har massa kläder, men Bill har mer. Skaran av våra kläder är enorm.
Bill: Jag är van vid att lägga undan mina kläder, jag slänger dem inte. Och på tal om kläder, jag är...
Georg: Slampig.
Bill: Ja, jag är sån när det gäller kläder. Jag gillar alla kläder jag har väldigt mycket trots att en del är gammal del av min historia och har olika minnen. "Den här jackan hade jag där, den här jackan där..." och så.
Tom: Kläderna som vi bar på vår första fotografering ligger fortfarande kvar i skåpet.

Borde ni inte donera dem till någon välgörenhet?
Tom: Det har vi gjort förut. Men precis som vi sade, varje plagg har sin betydelse och sitt minne. Vi vill inte skicka iväg dem.

Jag hörde att ni brukar ta med 10-12 resväskor på turné. Stämmer det? (7 resväskor för resan i Japan)
Bill: Ja, det var nog mer än så dock. [skrattar] Det var ett tag sen vi var på turné att jag inte minns exakt.
Tom: De som bar allt bagage var väldigt trötta tror jag. Det är väldigt bra att ha andra som kan hjälpa till. [skrattar]
Bill: Vi tog allt som vi behövde eftersom vi åkte på en 3 månaders turné.

Erat band skapades för 10 år sedan. Det har gått 10 långa år. Tycker ni att ni har förändrat er attityt till musik jämfört med i början?
Bill: Jag tror faktiskt snarare att vi bara växte upp. Vi har alla växt upp och blivit vuxna stegvis. Visst, alla har förändrats. Vi var tvunga att anpassa oss på långa turnéer, så som musiker har vi vuxit upp, vilket har varit helt naturligt. Vi har inte tänkt på hur vi ska göra från och med nu, vi låter det bara vara.

Materialet som ni skapade då? Har ni bytt då ni vuxit upp?
Bill: Det har förändrats de också. Jag får inspiration från mycket olika saker så som mode, folk i närheten, filmer osv. Speciellt mina favoritfilmer - det senaste albumet var inspirerat av en science fiction film.

För att tala klarspråk, vilken film var det?
Tom och Bill: Det är svårt att säga..
Tom: ...eftersom det är så många olika.
Bill: Vi gillar så många bra filmer.

Snälla, välj ut någon bra.
Bill: "2012" är bra till exempel. Och en annan, vad heter den nu igen? Jag har glömt.
Tokio Hotel: "District 9".
Bill: Ja! Den är också väldigt bra. Och den nya som heter "Tron: Legacy" är väldigt kommersiell. Jag vill verkligen se den. Det finns några andra filmer som vi bara kan det tyska namnet på. Men jag gillar "The Notebook" och "Labyrinth" med David Bowie. De är gamla filmer men jag gillar dem väldigt mycket. "Inception" är också fantastisk.

Konserterna som ni gjorde i Sydamerika för några veckor sedan var riktigt futuristisk, speciellt kläderna. När ni kom på designen av scenen, var idén baserad på era egna tankar?
Tom: Ja! Vi förberedde oss i ett halvår för 3 månaders turnén i Europa. Alla medlemmarna tänkte ut i repningsrummet om scenen, kläderna och så. Det tog oss ett bra tag och mycket energi inför förberedningen. Vi var tvunga att göra om nästan hela scenen, för det var omöjligt att ha med allt. På Europa turnén använde vi oss av 15 lastbilar för att köra allt, men i Sydamerika kunde vi bara använda oss av flygplanen, och på dem finns det viktgränser så vi kunde inte ta med allt. Men trots att det inte blev exakt samma scen så gjorde vi vårat bästa.

Jag förstår. Den här frågan är menat som ett skämt. Tom och Bill, sover ni i samma säng?
Tom: Nej.

I förra intervjun sade ni att ni gör allt tillsammans och ibland sover ihop.
Bill: Vi såg en film tillsammans, men var trötta när vi såg den så...
Tom: Sant. Vi är tillsammans varje dag - nästan 365 dagar om året och 24/7. Vi är bara ifrån varandra när vi sover i våra egna sängar. [skrattar] Vi gör allt tillsammans förutom att sova.

Åh, jag vet. [skrattar] Vad är erat mål inför år 2011?
Bill: Gå tillbaka in i studion och skapa nya låtar.

Åker ni tillbaka till Hamburg eller stannar ni i Los Angeles?
Bill: Både och. Ibland kommer vi vara i Usa och ibland i Tyskland. Vi har många planer som vi håller hemliga, så vi kan inte berätta något. Tom och jag vill också testa något som inte har med musik att göra. Vi har inte bestämt något, men när vi gör det så berättar vi. Nästa år kommer vi att mestadels fokusera på sammansättningen.

Bill, har du gjort något som har med mode att göra? Jag hörde att du har en röstroll i en film.
Bill: Ja, jag är rösten åt Arthur i den tyska filmen "Arthur und die Minimoys".

Ni andra då? Vad gör ni förutom musik?
Bill: De har ingen sådan talang. [skrattar]

Åh, Bill! Kom igen!
Gustav: Jag kanske blir nästa Stallone inom de kommande 10 åren. Och jag kanske får en röstroll i "Arthur rimbaud 20". [skrattar]
Tom: Trots att jag inte har gjort det någon gång så vet jag att det svårt. [skrattar] Det är inte lätt, va?
Bill: Det tar lång tid. Det är slutresultatet efter att jag stannade inne i studion i flera timmar.
Tom: Bill är också väldigt noggrann som sångare. Vi är inte så bra på att sjunga och göra musik samtidigt eftersom jag tycker att det inte passar så bra ihop.

Georg då?
Georg: Jag har inga bra förslag. Jag vet inte vad det skulle vara..?!

Okej! Tack så mycket!

---

Engelsk översättning: Theresa @ THCH. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta.