Vinn "Kings of Suburbia" hos Kenza!

Kenza, en av Sveriges största bloggare och ett Tokio Hotel fan precis som vi, har en tävling i samarbete med Universal Music där de lottar ut 10 stycken lyckliga vinnare som kan vinna: Kings of Suburbia delux (första pris, endast en person vinner detta) och Kings of Suburbia standard (resterande vinnare, 9 stycken). Tvälingen går ut på att man ska kommentera i > detta inlägg < och beskriva sitt bästa Tokio Hotel minne! Vinnarna dras i morgon! 

NRJ Radio spelar "LWLYB" i kväll kl 20:00!

Lyssna på NRJ radio här: http://www.radioplay.se/nrj?autoplay

(med ett fan) Hollywood, California - 18/10 2014


[StarMedia.com]: Tokio Hotel's återkomst

Tokio Hotel's återkomst 
Tokio Hotel återvänder med "Kings of Suburbia", ett väldigt personligt album med ett elektroniskt ljud. 
 
Efter att ha varit borta från scenen i fem år för att ta sig an ett nytt liv och återupptäcka sin musikaliska bana, kommer Tokio Hotel tillbaka med "Kings of Suburbia", deras fjärde studioalbum. I en exklusiv intervju med StarMedia delar Tom och Bill Kaulitz med sig av detaljer om det nya albumet. 
 
Hur känns det att komma tillbaka efter en paus från musiken i fem år? 
Bill: "Vi har inte varit helt borta eftersom vi fortfarande har arbetat med albumet. Men nu är vi glada att få vara tillbaka och dela med oss av musiken. Dessutom har vi saknat våra fans, scenen och att uppträda live."  
 
Det nya albumet låter helt annorlunda mot vad ni har gjort tidigare. Varför denna radikaliska förändring? 
Tom: "Gällande det nya ljudet på albumet. Vi är väldigt glada eftersom det är en sån process att skriva och producera låtar. Vi försökte skapa något autentiskt och annorlunda, och jag måste säga att vi gillar alla låtarna som är med på albumet."  
 
Vilken låt identifierar ni med er mest? 
Bill: "Svårt att säga eftersom vi producerade hela albumet. Vi gjorde mixarna och jobbade väldigt mycket med dem. Det tog ganska lång tid och vi la ner så mycket kärlek i det. Det som händer är att vi lyssnar på en ny låt varje dag, och nu är det till exempel "LWLYB", som är en grym låt."  
 
Vad är historien bakom albumtiteln och låtlistan? 
Bill: "Vi fick idén om namnet "Kings of Suburbia" under en resa till Tyskland - det kommer från känslan du har när du är ung och känner dig som kungen av ditt eget universum, och gör vad du vill. Det var en känsla som vi alla delade när vi gjorde albumet. Det är också relaterat till vårat liv. Vi alla kommer från olika förorter i Tyskland."  
 
Vem skapade konceptet till videon "GGAG"? Vad tycker ni om kritiken den har fått? 
Bill: "Vi är nöjda med videon och tycker att det är en av de bästa vi gjort. Vi skapade konceptet tillsammans med regissören Kris Moyes, som är en väldigt öppen person. Vi ville göra något häftigt och nytt eftersom låten har ett intressant ljud. Jag fick idén att ha med dragqueens och Kris kom på idén med sminket och kostymerna. Vi gillade det väldigt mycket och det är helt normalt att en del gillar det och andra inte."  
 
Kommer ni att inkludera Mexiko på eran världsturné? 
Tom: "Vi håller på att planera turnén just nu. Jag tror att vi ska dra igång med den under våren 2015, och Mexiko kommer att vara med. Vi ska också åka till Mexiko för promo i slutet av 2014. Våra mexikanska fans skickar så mycket kärleksfyllda meddelanden till oss och det är något vi vill tacka dem för!"  
 
Kan ni beskriva "Kings of Suburbia" med några ord? 
Bill: "Det är ett väldigt personligt album; elektroniskt, fyllt av liv och mycket kärlek. Det är ett av de bästa albumen vi någonsin gjort!" 

Engelsk översättning: Adriana @ THA. Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa.

[Stern.de]: "Sex, pengar och allt det andra"

Den stora Tokio Hotel intervjun: sex, pengar och allt det andra

Efter en fyra år lång paus pratar Bill och Tom ut om sitt liv efter att ha flytt från Tyskland. Gustav och Georg är glada att fortsätta med bandet. 

 

Hur gick den första presskonferensen och kontakten med fansen efter fyra år?

Bill: "Det var en lång dag, men en bra en. Vi pratade om det hela tiden i bilen. Allt gick riktigt bra."

Tom: "Och såklart finns det dagar som det inte går bra. Jag försöker att inte tänka på det, men ibland måste man göra en intervju trots att man inte är på humör. Men i dag gick det bra, [vi hade] bra samtal." 

 

Hur nära varandra har ni varit under de fyra senaste åren? 

Georg: "Mycket nära faktiskt." 

Tom: "Lika nära som vanligt, förutom att det inte bara har varit att ta bilen över. Vi har varit vänner i 14 år. Det är inte så mycket som kan förändra det. Ibland kan det gå 3-4 månader utan att vi har kontakt men varje gång vi träffas är det som förr, som att vi senast sågs i går."

 

Men geografiskt sätt så har ni varit långt ifrån varandra.

Georg: "Vi har faktiskt varit mycket där. Trots avståndet så pratade vi i telefon, använde skype. Vi har alltid haft kontakt på något vis."

Gustav: "Om vi inte var fysiskt när varandra så använde vi oss av skype." 

 

Kan ni leva på era tidigare framgångar? Kan ni gå i pension om ni vill? 

Bill: "Det beror på hur man vill leva, vilka standards man har. Jag har ärligt talat inte tänkt på det." 

Tom: "Vi hade kunnat leva ett någorlunda normalt liv efter utsläppet av "Monsun" och resten av vårat liv. Men det kom aldrig på fråga eftersom vi invisterade mycket av pengarna vi har tjänat. Sedan vi var 15 år gamla har folk arbetat för oss, vårat företag..."  

Vadå för företag? 

Tom: "Bandet är ett företag. Bandet är vår stora kärlek och vad vi lever för. Vi investerar oerhört mycket i scenproduktioner och videos. Vi har gjort det från första början. Det har alltid varit viktigt. Vi har aldrig dragit oss för att göra en maximal vinst. Det är ofta vi får frågan av våra partners när vi är ute på turné varför vi lägger så mycket pengar på scenshowen." 

 

Har ni saknat att stå på scen? 

Gustav: "Ja!" 

Bill: "Absolut! Vi har varit på flera konserter i Usa och sett andra band. Då har jag alltid tänkt: 'åh, jag vill också!'" 

Gustav: "Han fällde en tår." 

Bill: "Självklart är det skönt att stå på andra sidan ibland och kunna slappna av. Jag tror också man kan lära sig mycket av att se vad andra gör på scen. Om man bara står på scen och inte gör något kan man ju inte heller uppfatta publiken. Jag gillade verkligen att gå omkring på Coachella-festivalen och inte behöva uppträda själv. Ibland var jag dock i sånt skick att jag inte ens kunde gå." *skrattar* 

Tom: "Vi var alltid så oerhört nervösa." 

Hur kan ni vara så nervösa efter alla dessa år? 

Bill: "Åh, ja. Jag är nog världens mest spända person när vi är på turné. Jag är så spänd att jag tror att jag ska ramla. Jag känner mig som en annan person. Jag är inte kontaktbar eftersom jag är så koncentrerad." 

Georg: "Det är alltid ömsesidigt." 

Bill: "Vi har alltid en halvtimme före varje show. Inga intervjuer, inga bilder, ingenting. Eftersom vi är så otroligt nervösa." 

Gustav: "Och alla tre är så glada att jag har mitt eget rum. De är verkligen som ett gäng dårar. Det är ganska irriterande." 

Bill: "Men du är också nervös." 

Gustav: "Ja, men jag föredrar att lägga mig ner i 20 minuter istället." 

Bill: "Men när jag väl står på scenen är allt bra. Det värsta är innan. Sedan blir det bättre." 

 

Hade ni någon avsikt med att släppa albumet den 3 oktober? På grund av återföreningen (året då Öst -och Västtyskland blev Tyskland)? 

Bill: "Nej, ärligt talat så hade vi inte det. Vi tänkte inte ens på att det var det [nationaldagen] förrän någon sa det." 

Tom: "Finns det ingenting öppet där man kan köpa skivan?" 

Georg: "Nej, det är problemet." 

Tom: "Vi har ett utsläppsdatum och ingen kan köpa albumet?" 

Men man kan ladda ner den. Hur svårt var det att komma tillbaka? Georg och Gustav, vad har ni gjort under tiden? Ni har ett mindre vilt liv. Nu gäller det alltså: tillbaka till vansinnet? 

Georg: "Ärligt talat så har jag aldrig tänkt på det viset. Det har alltid varit klart att vi fyra ska göra något tillsammans igen och tillslut även turnera ihop." 

Tom: "Vi ville bara ha tid att inte göra någonting. Det var inte så att bandet tog en paus från varandra."  

Georg: "Det fanns ingen taken på det alls. Vad gör du nu, studerar företagsekonomi?" *skrattar* 

Bill: "Det kändes som en evighet för oss alla. Redan år 2011 när vi fortfarande var på turné gjorde vi ingenting. Från att gå och inte göra något alls i 1,5 år till att planera och sedan tillslut släppa ett album år 2013. Men i sista stund så sa vi nej till det eftersom det funkade så bra i studion då. Vi planerade inte dessa fyra år. Vi har aldrig sagt att vi skulle ta en paus som band. Vi visste bara inte när och hur vi skulle gå vidare." 

 

När började du egentligen tatuera handen? 

Bill: "Strax efter att jag flyttade till Los Angeles." 

Gustav: "Den är redan gammal." 

Och varför något så morbid? (det är ett skelett på hans hand) 

Tom: "Mod till ren fulhet." 

Bill: "Jag tycker den är snygg. Jag ville tatuera hela handen och i Los Angeles hittade jag en tatuerare som jag gillar. Han har gjort alla andra tatueringar jag har." 

 

Under presskonferensen blev ni stämplade som representanter av "selfie generationen". Betyder det något för er? 

Tom: "Nu, ja. I början ville vi fortfarande printa ut autografkort. Sedan insåg vi att det är slöseri då folk bara vill ta kort nuförtiden. Vi kommer från den klassiska tiden då man ville ha något signerat, men den tiden är över nu." 

Bill: "Ja, ibaldn känner vi oss lite 'old school'. När vi började fanns det ingen Facebook, Twitter eller Instagram. För 10 år sedan, när vi släppte albumet "Schrei", stod alla där med albumet i handen och ville ha den signerad. Nu för tiden vill ingen ha en autograf längre. Det händer att folk som vill ta en bild och jag säger: "jag kan inte göra det nu, men jag kan signera något åt dig!", och då säger dem: "nej, jag vill inte ha någon autograf". Vi har inte haft några konton på internet alls, utan vi har nyss börjat med det. Allt har förändrats." 

Tom: "Men jag tycker att förändring är något bra. Alltså, det finns positiva sidor till det. Vi har märkt att artister i dag har sitt eget media där de kan kontrollera allt själv, och det i sig är helt annorlunda jämtfört med hur det var förut. Vi kan skicka ut vad vi vill." 

Bill: "Det var inte förrän igår som vi aktiverade vårat bandkonto på Instagram!" 

 

Era videos har blivit beskrivna som kontroversiella av en del. Varför är ni så emot att folk beskriver dem som "provocerande"? 

Bill: "Jag kan bara inte förstå hur folk kan vara så arga över "GGAG" videon!" 

Tom: "Jag förväntade mig inte det. Jag trodde att de skulle tycka att den var ovanlig." 

Jag tyckte den var rolig. 

Bill: "Precis! Många tog det för seriöst. Herregud, vart leder denna diskussion?! Vi tyckte att nallen skulle vara ett roligt skämt. Det borde inte vara så stor grej att den har en penis." 

Diskuterar ni det som band? Georg, tycker du att den var mindre rolig? 

Georg: "Vi tyckte allihopa att den var rolig. Det handlade mer om den häftiga videoregissören för oss." 

Bill: "Men bortsett från det så var det en längre tid mellan videorna och omslagen. Vi väljer ut dem individuellt, det var inget paket som valdes ut för länge sen. Man måste se skillnaden mellan det." 

Tom: "Singelomslaget för "LWLYB" var min idé. Jag hittade bilden online och kunde inte sluta skratta. Jag tyckte den passade perfekt!" 

Men den är lite cynisk. 

Tom: "Den har ett djup för mig. Alltså jag, till exempel, hittade bara min kärlek genom att titta på porr på internet i många år. Bara med att använda datormusen. Precis som på bilden." 

Bill: "Det är många där ute som hittar sin kärlek på internet. Precis lika många har hittat på porr på internet åtminstone en gång i sitt liv. Vi tyckte att bilden passade in med temat." 

Tom, det är inte alls roligt - det är ju sorgligt. 

Tom: "Vi tycker fortfarande att singelomslaget är roligt!" 

Bill: "Det har en betydelse. Vi har alltid tidigare bestämt hur konsten ska se ut i både omslag och videor samtidigt som vi spelade in låtarna. Sen fick vi en idé. Vi ville inte ge folk ett sex-paket. Det är just det media gör det till, men om man tittar lite närmare så ser man att det handlar om så mycket mer."

 

(Bill råkare slå i foten i bortet med hans enorma skor) 

Bill, en fråga från kvinna till kvinna... 

Tom: "Kvinna" *skrattar* 

Gör dem inte ont? 

Bill: "Jo, de är väldigt obekväma. Jag ramlade nästan när vi skulle åka eftersom det stod så mycket människor runt om och Pumba drog i kopplet. Jag tog nästan av mig dem då." 

Men varför gör du så mot dig själv? 

Bill: "För att de ser så bra ut. Man får bara kämpa sig igenom det ibland. Jag har alltid haft en förkärlek till skor. Min skoväska är större än min resväska." 

Tom: "Du har inte bara en förkärlek till unika skor."  

 

Tillbaka till ämnet sex och "LWLYB". Jag tycker att mottot "Älska den du vill oavsett ålder, utseende och läggning" är bra. Men handlar inte kärlek om mer än sex? Och vi pratar även om ämnet internetporr. 

Tom: "Att hitta sin stora kärlek börjar ofta med sex." 

Bill: "Precis." 

Gustav: "Man vill inte betala för något man inte vet vad det är." 

Georg: "Det är en viktig del av kärlek. Ingen bra kärlek utan bra sex." 

Tom: "Vi är fortfarande i den fasen där vi har ett ganska aktivt sexliv." 

Gustav: "Och efteråt har man internet igen."  

 

Var ni missnöjda med att era fans var så tysta under presskonferensen? 

Bill: "Det har jag inte ens tänkt på. Det är inget som jag tycker är negativt. Det blir nog betydligt mer högljutt på konserterna istället. I dag var media där så jag tror att de höll tillbaka lite. Men det kändes bra. Biljetterna var exklusivt utlottade till några få fans." 

Det kan ju också ses som en lättnad. 

Tom: "Att de inte har skrikit så högt...det finns knappast en mer energisk publik än den vi har. Jag vill absolut inte att man bara ska sitta och applådera och vara helt tysta. Det finns ingen häftigare känsla som artist när man står på scen och man ser folk bli helt galna. Men privat är det en helt annan femma." 

 

Kommer Los Angeles att förbli erat hem nu?

Bill: "Ja. Men för mig börjar det alltid med att när jag är hemma på helgerna så kan jag inte bara sitta hemma och ta det lugnt och se en film. Jag vill alltid gå ut och vara social. Jag tycker om att vara omringad av mycket folk. Vi har också alltid besök hemma. Jag gillar att ha ett fullt hus!"

Tom: "Vi kommer att stanna i Usa än så länge. Det är mer avslappnande för oss." 


Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa.

Mininyheter - 18/10 2014

¤ Nytt datum bekräftat av "Los 40 Principales" är den 13 november. Tokio Hotel ska medverka på galan "Premios 40 Principales América" i Argentina! Antagligen blir det ett uppträdande av nya singeln. Hela årets schema hittar ni HÄR
 
¤ I en intervju med spanska StarMedia (ska översätta artikeln och lägga ut senare) säger Tom att de förnärvarande håller på att planera den kommande världsturnén, och att de kanske drar igång med den i vår 2015. Han säger även att Mexiko kommer att finnas med på turnélistan samt att de åker dit i slutet av året för promo (som tidigare nämnt). 
 
¤ Enligt Krone.at planerar de att besöka bland annat Australien (woho!), Ryssland, Frankrike och Italien på den kommande världsturnén. Vet inte ifall jag har lagt upp detta förut, men bättre sent än aldrig. XD

(anländer till presskonferensen) Berlin, Tyskland - 2/10 2014



(flygplatsen) Frankfurt, Tyskland - 14/10 2014

Källa.

Uppdatering om samarbetet mellan Bill Kaulitz och Kleerup

I en intervju med Radio P3 i går pratar Kleerup bland annat om samarbetet med Bill Kaulitz (han säger dock ofta Tokio Hotel istället). Deras samarbete skedde genom David Jost (låtskrivare och producent som har jobbat med Tokio Hotel i många år) och Joacim Persson (svensk låtskrivare och producent). Ni kan lyssna på det HÄR

[ChartsInFrance.net]: "Vi är chockerade över homofobin i Frankrike"

"Vi är chockerade att homofobi existerar i Frankrike"
 
Pure Charts bjuder in er till att upptäcka andra delen av intervjun med Tokio Hotel, som en del av utsläppet av "Kings of Suburbia". Gruppen pratar om homoäktenskap, homofobi i Frankrike, kritiken av Bill's utseende, karaktären Conchita Wurst och till och med hans soloprojekt... 
 
Ni måste väl ha förstått att men låt som "LWLYB" och videon till den, skulle chockera några stycken...
Tom: "Det stämmer. En del blev lite mer chockade än vi trodde. *skrattar* Folk blev också lite smågalna över video till "GGAG". Men, som sagt, "varför? Det är min favoritvideo!". Jag trodde inte att de skulle prata som karaktären Toko, killen i blått, och det var chockerande! Jag älskar den här videon! Samma sak gäller "LWLYB" - vi har haft den idén länge. Den var inspirerad av den tyska filmen "Parfymen". Det finns en scen i den där folk vill döda karaktären. Hundratals skriker på honom, han sprejar parfym på dem och de började älska honom istället. Från hat till kärlek, liksom. Vi älskade den scenen! Vi ville göra en musikvideo av samma känsla - dock blev det en orgy. Ingen doft, utan musik."
Bill: "Och det är skandal att folk gör den till en skandal! Man ska inte göra så stor grej av det. Det handlar bara om kärlek. Punkt slut. Jag förstår inte varför folk säger: "Usch, killar är mer killar och tjejer är med tjejer!" Det räcker, det är faktiskt 2014 nu!"
 
Jag vet inte ifall ni känner till det här men homoäktenskap är en känslig fråga i Frankrike. Det är ganska spänt faktiskt. Blir ni upprörda av det?
Bill: "Självklart! Jag blir alltid lika förvånad när jag hör sånt, all homofobi..."
Tom: "Vi var chockerade för det är alltid samma gamla snack..."
Bill: "Alla har rätt att älska den de vill. Man måste sluta med gränser för kön, religion... Det är ett verkligt problem i vissa länder, och i andra går det bra - vilket är underbart!"
 
Genom att göra en låt som "LWLYB" ville ni väl hjälpa era fans att utforska sin sexualitet?
Bill: "Ja. Vi vill ge dem självförtroendet till det. Jag har alltid varit sån själv... Jag hatar när alla säger vad man ska göra, hur man ska vara, vad man ska tycka och så. Jag tror på frihet. Alla ska kunna få göra vad de vill, älska den de vill. Det har alltid varit och så ska det vara."
 
Precis, Bill. Du har fått höra mycket kritik på grund av ditt utseende. Har det varit svårt?
Bill: "Jag började med det [smink] när jag var yngre. *ler* Jag gick till skolan med nagellack, smink... Jag har alltid haft problem."
Tom: "Jag, som storebror, fick alltid försvara honom på lekplatser!"  
Bill: "Jag har alltid varit den udda. Nu i efterhand kan jag erkänna att jag faktiskt gjorde det för att provocera. Jag kanske ville skapa just denna reaktion. Men jag har aldrig förstått varför det skulle störa någon. Jag ville visa alla att jag inte brydde mig, typ "f*ck you!". Jag brydde mig helt enkelt inte om ifall någon kritiserade min stil. Kritiken biter inte på mig i dag heller."
 
Har ni hört talas om Conchita Wurst som vann ESC i år?
Georg: "Wurst *skrattar* Det betyder korv på tyska!"
Bill: "Det är häftigt att hon vann! Hon har en bra röst. Hennes vinst var ett underbart budskap!"  
Hon dansade på Crazy Horse. För första gången var det en man i rampljuset på en revy...
Bill: "Det är underbart! Det är ett bra exempel för folk, för tolerans."
Tom: "Hennes utseende var en större vinst än hennes låt, måste jag erkänna. Men det gör inget. Det är en underbar symbol."
 
Er musik har förändrats. Även ni. Media och allmänheten pratar fortfarande om ditt utseende. Vad det var du hade förväntat dig?
Bill: "Ja, det hade jag förväntat mig. Det är ju trots allt inget nytt för mig. Mode, utseende, konsten, bilder och sånt, det är en del av paketet, det man skapar. Det enda vi behövde var musiken."
 
Ni andra pratar inte lika mycket. Bill, skulle du gilla att ha en solokarriär också?
Georg: "Det tror jag!" *skrattar*
Tom: "Jag ska skaffa mig en själv."
Bill: "Va? Du, en solokarriär?"
Tom: "Ja, jag och min stora penis. *alla skratta* Jag letar bara efter ett scennamn - kanske "Tom Long Dong"?" *skrattar*
Bill: "Jag har aldrig riktigt tänkt i de banorna. Jag är med i en grupp, även musikaliskt, men jag är förvirrad. Jag gillar verkligen att göra det jag gör. Men jag har ingen önskan om att göra ett soloalbum. Åtminstone inte nu. Jag älskar att jobba med andra. Vi skulle till exempel vilja jobba med en DJ snart, men inget är planerat. Men jag skulle vilja starta min egna klädkollektion! Jag måste dock bara hitta tiden. Jag vill inte bara sätta mitt namn på plaggen utan rita, skapa osv. Jag vill att det här ska vara en grej. Jag har jobbat med olika designs i flera år. Det kommer ut när det kommer ut." 
Engelsk översättning av THCanada. Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa

(på restaurang La Grappa) Erfurt, Tyskland - 3/10 2014 #2


(signering) Paris, Frankrike - 9/10 2014

 
Link.
~~
Fan: "Tom, ni borde komma till Sverige. Ni har många fans där." 
Tom: "Det ska vi!" 
Fan: "Säkert?"
Tom: "Ja, det ska vi!" 

[Noisey-Vice.com]: "Jag är en tjeckisk porrstjärna"

"Jag säger alltid till folk att jag är en tjeckisk porrstjärna"
Ni har säkert hört det redan. Tokio Hotel släppte ett nytt album på Tysklands nationaldag. Det heter "Kings of Suburbia" och - ni kan slappna av nu - det blev inte ett album som definerar denna generation. Men den hade absolut potentialen att bli det. Kraven för en oväntad comeback är helt felfri: för fyra år sedan flyttade Bill och Tom Kaulitz till Los Angeles, och med det slapp dem alla galenskaper som hade förföljt dem världen över sedan deras första singel "Durch den Monsun" släpptes. Tokio Hotel uppträdde framför Eiffeltornet och fyllde arenor i Japan. De fick till och med tonåringar i Israel att lära sig tyska. Tänk er att halva världen tittar på er medan ni växer upp och man måste förklara sin sexuella läggning gång på gång.
 
Det är vad jag har tänkt på medan jag har suttit i lobbyn på Ritz Carlton och väntat på att få intervjua Tokio Hotel. Medan jag väntar ser jag ryska tjejer i Prada-skor, en indier klädd i Dolce & Gabbana-bälten och amerikaner i Givenchy-tröjor, gåendes förbi mig. Bara detta känns helt overkligt. När jag sen dessutom såg en basketspelare från mitt favoritlag, San Antonio Spurs, gå förbi, visste jag att denna intervju skulle bli magisk. (Ett litet tips: sitt bara i lobbyn på Ritz och iaktta folk. Ni borde dock kanske inte ha på er en "Thuhg Life"-tshirt medan ni gör det...)
 
Några minuter senare blir jag eskorterad in i en dubbelsvit. Snart kommer de fyra popstjärnorna ut från det andra rummet, dels hasande och dels på klackar - då Bill har på sig platåskor med pommes frites som motiv. Alla fyra ler åt mig.
 
Bill, på presskonferensen i torsdags sa du att du aldrig hade varit på "Berghain" (en technoklubb i Berlin). Jag var där för första gången för två veckor sedan.
Bill: "Och hur var det?"
Tja, klockan var 07:00 och jag var nykter...
Bill: "Jag har hört att en del går dit kl 09:00. Går man inte upp då, normalt sätt? Började du dricka då redan?"
Jag tror många går dit, får en stämpel, går hem och sedan går tillbaks på eftermiddagen bara för att kunna stanna till tisdag eller något.
Bill: "Okej! Så du gick dit kl 07:00 på morgonen och stannade där till tisdag?"
Absolut inte. Jag gick hem efter tre timmar. Men vad är det med "Berghain" som fascinerar dig så mycket?
Bill: "Jag har bara hört att det är en grym klubb och att folk från hela Europa åker till Tyskland bara för att festa där. I Usa, speciellt i Los Angeles, finns det inget ställe där man kan festa på en klubb 24/7."
När stänger klubbarna där?
Bill: "01:45 brukar man få gå ut."
Tom: "Klockan 02:00 - på klockslaget - tar de drinkarna ur handen på dig."
Bill: "Och så tänder de lamporna. Inga undantag. Det är väldigt tråkigt. Men är det svårt att komma in där?"
När jag var där fanns det ingen kö. Men jag har hört från förut att en del har fått stå i kö i tre timmar och ändå inte kommit in. Vet du om att de har mörkrum där?
Bill: "Finns det mörkrum? Då vill jag verkligen gå dit nån gång!" *skrattar*
Georg och Gustav, skulle "Berghain" vara något för er också?
Georg: "Jag skulle nog kolla in det."
Gustav: "Definitivt mörkrummen. Det var det som gjorde det."
Bill: "Jag tror att mörkrummen skulle vara er grej."
Tom: "Då skulle de äntligen få något."
 
Nog om "Berghain". För fem år sedan flyttade ni till Los Angeles. Ville ni fly från "Tokio Hotel galenskaperna"?
Tom: "Det handlade inte så mycket om Los Angeles som stad. Situationen var alltid olidlig för oss. Tippen på isberget var när några bröt sig in i vårat hus."  
Fans?
Tom: "Det stod omkring 50 personer utanför vårat hus varje dag. Det var säkert någon av dem. När de bröt sig in och tog vårat sista 600m² av privatliv med sig, sa vi att vi var tvungna att flytta. Vi kände några i Los Angeles, så vi packade våra saker och stack."
Bill: "Vi såg inte ens huset vi skulle flytta till förrän vi väl stod där. Vi reste oss bara och åkte."
Tom: "Den där glamorösa bilden av Hollywood de flesta har av Los Angeles var faktiskt inte anledningen till varför vi valde att flytta dit. Vi ville försvinna ett tag. Det var det vi gjorde när vi flyttade till ett hus som låg i utkanten av Los Angeles. Vi ville inte gå på röda mattan eller gå på kändisfester. Vi ville helt enkelt inte göra någonting och försökte gömma oss."
 
Hur kändes det att vara anonym för första gången?
Tom: "Helt otroligt!"
Bill: "Det var som en dröm. Det var svårt att vänja sig vid det i början. Man såg sig omkring, man kollade ifall någon stod utanför ens hus. I Los Angeles kan vi gå ut och boka bord i vårat egna namn till och med. När vi checkar in någonstans här, i Tyskland, måste vi gå under påhittade namn för att se till att ingen får reda på det. Inget gott väntar oss när vi stannar på ett ställe alldeles för länge. Det är därför vi alltid är på språng."
Georg: "Vi kan avslöja hans påhittade namn här: det är Vivian Schmitt!" *alla skrattar*
När du vill bli lämnad i fred så är det kanske inte det bästa namnet...
Bill: "Sant, då skulle ju folk VERKLIGEN stå utanför dörren."
Tom: "Med en strap-on." (en sexleksak)
 
Ni har sagt att ni har tagit igen livet i Los Angeles. Vad menar ni med det?
Bill: "Precis. Vi gick ut och festade mycket. Jag fick också upplevda det för första gången, att gå ut på nattklubbar utan vakter. Här funkar det så att man får ett reserverat bord i VIP-hörnan där man separeras från alla andra med ett rött snöre. Sen sitter man bara där som djur på zoo, och massa folk tar bilder på en. Det är inte alls kul. Man inte sitta där och ha kul med vänner."
Tom: "Vi väljer också klubbar efter deras rökrum. Jag älskar att vara där och prata med folk."
När ni sitter i de där hörnen och pratar med folk ni inte känner, hur förklarar ni för dem att ni är Tysklands mest framgångsrika rockband av alla tider?
Bill: "I Los Angeles berättar folk alltid vad de jobbar med och hur fantastiska de är. Tom och jag brukar ofta inte säga något, vilket är anledningen till att de tycker att vi är konstiga. När jag är någonstans ensam så ljuger jag barar - jag säger att jag är student. För inte så länge sen frågade någon mig vad jag jobbade med och jag svarade att jag utbildade mig till fotograf. Då sa han: "Seriöst? Jag är också fotograf!", och då tänkte jag: "Shit!" Då började han fråga mig vilken min favoritkamera var."
Tom: "Sa du att din favoritkamera var kameran på iPhone?"
Bill: *skrattar* "Jag frågar mig själv vad som är realistiskt, vad de skulle tro på."
Tom: "Jag säger alltid att jag är en tjeckisk porrstjärna."
Kan du imitera en tjeckisk dialekt också?
Tom: "Nej, jag visar dem bara min "grej" så nöjer de sig."
 
Nästa gång ni funderar på ett jobb så borde ni göra mer research.
Bill: "Absolut. Nästa gång borde vi säga något som vi har erfarenhet av att göra. Ibland säger vi bara att vi har rika föräldrar, men de tror oss aldrig."
 
Ni är tillbaka med ny musik efter fem år. Vilka insikter har ni kommit till för framtiden?
Bill: "Jag tror det viktigaste är att hitta en balans mellan Tokio Hotel hypen och vårat privatliv. Förr levde vi i en bubbla. Man blir ganska deprimerad efter ett tag. Tillslut kommer man till en punkt då man inte bryr sig om vilken stad man är i eller vilket pris man vinner. Man vet inte ens vad TV-programmet heter som man uppträder på. För att kunna uppskatta det igen måste man ha ett ställe att fly till. Vårat mål just nu är att behålla ett sånt ställe i Los Angeles, som vi har nu."
 
Lyssnar ni på musik mer medvetet nu?
Tom: "Självklart - vi har varit på flera festivaler och i början av producerigen av albumet lyssnar man på mycket musik. Just nu lyssnar jag på mycket från Chet Faker. Jag gillar verkligen hans nya musikvideo också, trots att den är så enkel. Hur gjorde dem den? De åkte aldrig runt och spelade in den - filmandet är alldeles för lugnt för det. Det är genialt."
 
Hur vill ni att folk ska tolka nya Tokio Hotel?
Tom: "Vi vill att folk ska ta vårat nya album neutralt och helt enkelt bara lyssna på låtarna. Jag gillar välskapad musik. Så fort jag hör en låt som jag gillar tänker jag "det är bra låtskrivning + producerat!". Jag bryr mig inte vem som har gjort det eller vart det kommer ifrån. Det är vad man önskar som artist också. Därför tog vi en paus, för att vi ville komma tillbaka med musik som folk kunde prata om och inte bara prata om vårat privatliv."
 
Kan er musik ens räknas som "neutral"? "Durch den Monsun" har redan ekat i mitt huvud, och jag - helt ärligt - gillade den inte så mycket förr.
Tom: "Det är samma för oss. Vi var 15 när vi spelade in "Durch den Monsun" och då tyckte jag att låten var grym. I dag skulle vi nog inte kunna skriva en sådan låt."
Bill: "Det spelar också stor roll hur öppna folk är. När jag gillar en låt så lyssnar jag bara på låten först - sedan tar jag reda på vem som sjunger den. Bara för att en specifik person sjunger just den låten, som jag inte gillade så mycket förut, betyder inte det att jag inte kan lyssna på den. Det är därför vi valde att släppa tre låtar från vårat album. Folk ska kunna få lyssna på musiken först och sen se hur vi ser ut."
 
Nu är tiden slut. Men när ska vi gå till "Berghain" tillsammans?
Bill: "Jag skulle vilja gå nu. Men det är just det som är problemet - vi ska flyga till Frankrike i övermorgon. Men vi håller just nu på att bygga en studio i Berlin. Vi vill flytta våran bas från Hamburg till Berlin. Jag hoppas att vi får en möjlighet att gå dit snart dock."
Georg: "Det är fortfarande öppet. Teoretiskt sett kan vi faktiskt gå dit nu."
Bill: "Ja, men då måste vi ju ställa in allt och se varandra igen på tisdagskvällen." 
Engelsk översättning: Icey @ LoveTH-Music. Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa

(flygplatsen) Berlin, Tyskland - 10/10 2014



(backstage) Paris, Frankrike - 9/10 2014


Kontakt/Contact: kaulitzandthegs@live.se

Min profilbild

KaulitzAndTheGs

http://www.tokiohotel.com/us/#tom_kaulitz_blog/wanna-be-part-of-my-little-brothers-and-my-life---690.html
RSS 2.0