Kaulitz and the Gs

Unika tvillingar - Tokio Hotel
Deras rocksaga började år 2001 i Magdeburg. Nästan 10 år senare började bandet som skapades av tvillingarna Kaulitz sälja ut spelningar i arenor över hela världen. Fortfarande fräscha ungdomliga ansikten, blyga och artiga: Bill och Tom är hjärtat och hjärnan bakom det hetaste tyska bandet under de senaste åren.

Uppmuntrad av ett unikt poprock ljud, klättrade de på de internationella listorna, skapade en verklig myt. Förutom deras passion för musik, har de två bröderna mycket mer gemensamt: Idéer, vänner och drömmar. "Men visst bråkar vi också ibland, enormt mycket", hävdar de. "Vi har två väldigt olika personligheter och tycker olika om saker. Men tillsammans är vi två sidor av samma mynt."

De är vana vid att flytta från ett ställe till ett annat sedan 15 års åldern, till de allra dyraste arenorna i världen, runt om i de europeiska och asiatiska huvudstäderna: och ännu en gång med utsålda spelningar, fem stjärniga hotell, exklusiva limousiner så är inte ens bröderna Gallagher i närheten av VIP-behandlingen varje ung aspirerande rockstjärna drömmer om och modevisningar - (som den för Dsquared2 under herrarnas modevecka i Mailano i januari), om vi tänker oss att fånga de nyfikna, förbluffande, nästan främmande utseenden som utstrålar det vackra och fortfarande fräscht ungdomliga ansikte av Bill och Tom Kaulitz, hjärtat och hjärnan bakom Tokio Hotel, gör det så att man känner sig konstig.

De går omkring i rummen på Palazzo Biscari, det fantastiska 1800-talet palatset i Catania - där fotograferingen ägde rum - med lätta steg, för att inte störa genius loci. Man tror att dessa killar - som växte upp alldeles för fort och är nu 21 år gamla - tar allt för givet med tanke på de miljontals exemlar de har sålt över hela världen. Men nej, de rör sig från ett rum till ett annat, nästan chockerade över allt de ser: "Detta ställe är fantastiskt, en artistisk skatt. Det finns inte något sånt här där vi kommer från", säger Bill med ett ganska generat leende. Han pratar om den östtyska staden i Magdeburg där Tokio Hotel-sagan började för 10 år sedan.

Redan vid 7 års ålder spelade tvillingarna Kaulitz gitarr och experimenterade med extravaganta utseenden, som gjorde att de stod ut mycket i skolan. Tom var besatt av Aerosmith och gitarristen Joe Perry, medan Bill var ett stort fan av David Bowie och fascinerad av den omvandlande talangen i White Duke. "Han är helt klart en av mina favorit artister. Jag har sett filmen Labyrinth säkert hundratals gånger", erkänner han.

Att vara sig själv och vilja uttrycka sig utan fördomar ses ofta som en meningslös handling i små samhällen. "I skolan var problemen ändlösa. Mina klasskamrater accepterade inte mig, speciellt inte efter min klädstil. Då hade jag fortfarande inte råd att köpa dyra kläder så jag gjorde mina egna. Jag klippte och sydde ihop olika plagg, kanske några tshirtar som jag hade köpt för några kronor. Resultaten blev ofta helt originella, jag gillade det, jag la mycket passion över det hela. Men det höll definitivt inte mig och min bror Tom borta från bråk med några klasskamrater. Vår dröm var att göra musik och kunna uttrycka oss fritt", berättar Bill.

En dröm som blev sann för bröderna Kaulitz när de träffade Georg Listing och Gustav Schäfer, som senare blev basisten och trummisen i Tokio Hotel. "Det var svårt att hitta någon som ville spela med oss i ett band eller dela våra drömmar med oss i våran ålder. Så i början var det bara jag och Bill: vi gjorde allt helt själva, vi spelade alla instrument man kan tänka sig och sedan började vi göra små konserter i våran hemstad. På en av våra spelningar, satt Gustav och Georg i publiken. När vi hade spelat färdigt, kom de fram och hälsade och frågade ifall de kunde få vara med i bandet", berättar Tom medan han skakar sitt huvud så hans långa inbakade flätor åker ner mot axlarna. De är perfekta för hans hiphop-stil.

Det var så här Devilish startade år 2001 - tre år senare ändrades namnet till Tokio Hotel - och med deras första album "Schrei" som innehöll "Durch den Monsun", blev kort efter översatt till den kända hitlåten "Monsoon" när skivan släpptes en gång till fast på den engelska versionen "Scream". År 2005 startade Tokio Hotel sin mest framgångsrika debut turné i sitt hemlad och de blev det viktigaste rockbandet från Tyskland sedan metalbandet Rammstein. De slog till medan de var allra hetast: år 2007 släppte de sitt andra tyska album "Zimmer 483" som även senare var med i "Scream".

Vad som dokumenterar Tokio Hotel-manian som svepar världen, speciellt under kvartettens rockliknande livekonserter, är den senaste DVDn "Humanoid City Live", en inspelning av konserten som ägde rum i Milano den 12 april. "Det var en magisk kväll, allting gick helt som det skulle. Vi har fantastiska fans i Italien, bland de bästa faktiskt", säger Tom. Bill tillägger: "Vi har gjort så mycket konserter, så det är svårt att välja vilken publik som imponerade mest på oss. Italien är en av de platser där vi får det största välkomnandet, och vi älskar att spela här. Men det finns en konsert som jag aldrig kommer att glömma, den vi gjorde i Paris år 2007 under Eiffeltornet framför 500.000 fans. Jag kunde inte ens se vart publiken slutade."

Trodde de någonsin att något sånt här skulle hända? "Om någon berättade för oss för 10 år sedan att vi skulle bli kända, skulle vi aldrig ha trott på det", säger Tom. "Det första året var väldigt hektiskt - vårat schema var fullt med promospelningar, shower, konstant förflyttande från en stad eller ett land till ett annat. Alla ville träffa oss. Det var väldigt roligt, men det hindrade nästan oss från att inse att våra liv har förändrats. Vi kunde helt plötsligt inte längre gå utanför dörren utan att bli igenkänd eller stoppade av fans, vid något tillfälle började vi förstå detta", säger Bill, som håller med Tom om att de inte ångrar att de gav upp sitt normala liv som andra i deras ålder. "Man måste göra olika val i livet. Vi var tvunga att välja mellan ett vanligt tonårsliv eller uppfylla våra drömmar genom att göra musik. Vi växte upp fort. När vi var 12 eller 13 hade vi redan gjort saker som man normalt kanske gör när man är 20 år. Det kanske är det enda vi saknar att göra, att kunna gå och handla eller köpa en glass utan att ha livvakter med oss", erkänner han.

"Jag skulle vilja bo i Los Angeles, där kändisar kan göra som de vill utan att bli trakasserade av fans och paparazzis", säger (en aningen naiv) Bill, som nyligen skaffade en ny tatuering på sin torso. "Det är ett tyskt ordspråk som lyder så här ungefär: I'll never stop screaming, let's go back to our roots. Jag ville ha den där för att påminna mig om hur viktigt det är att uttrycka sig fritt utan att något påverkar en", en mening som Tom delar.

"Vi har ingen ångest. Vi uppfyllde våran dröm. Kanske skulle vi bara vilja ha lite frihet att kunna gå ut för att köpa glass utan livvakter".

Bilder: Pierpaolo Ferrari. Kläder, skor och smycken: Italia Independent, Lantin, Rick Owens, Sevan Bicakci, Intimissimi, Louis Vuitton, Roberto Cavalli, Diesel, Dsqared2, Adidas by Jeremy Scott, Givenchy by Riccardo Tisci, Pharrell & Moncler, LRC, Reebok. Smink och hår: Natalie Franz som använder Chanel. Modeassistent: Valentina Bocciardi.

---

Engelsk översättning: Seipht @ THUS. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta.