Kaulitz and the Gs

 

Tom: "Ja."

Bill: "Jag hörde att det här var din första dubbeldejt."

Bill: "Nej, men vi hade samma flickvän en gång."

Bill: "Ja! *skrattar* Tja, eller flickvän? Det var våran första kyss. Tom gjorde det först med tjejen."

Tom: "Vi delade flera tillsammans. Eller åtminstone några där vi tyckte de var bra. Jag minns flera. En av dem hade vi våran första kyss med."

Bill: "Ja, vi delade lite grann."

Tom: "Ja, jag var alltid först och sedan "skickade" jag över dem, kan man säga. När jag inte ville ha dem längre fick Bill dem."  

Bill: "Egentligen inte. Då, kanske. Våra flickvänner var vänner med varandra. Våra smak var rätt lika men nu, när vi är lite äldre, så har det förändrats ganska mycket. Visst, Tom? Nu har vi olika smak."

Tom: "Som tonåring tycker man att saker är bra bara för att man ser bra ut."

Bill: "Tja, man har inte så mycket val i en by. Vi växte upp i en liten by, det fanns typ bara två snygga tjejer."

 

Bill: "Ja, jag är lite blyg."

Tom: "Men jag måste faktiskt säga att jag inte är en womanizer längre. Jag håller inte på med sånt längre eftersom jag har haft en flickvän i fyra-fem år nu. Jag har lämnat det bakom mig."

Bill: "Jag är fortfarande blyg och singel. Jag är mer reserverad. I början gick Tom och Georg alltid ut."

Bill: "Ja, Georg också... de njöt av tiden med alla groupies. Men jag är mer romantisk när det gäller sånt."

Bill: "Gustav har redan gift sig, vid 26 års åldern!"

Bill: "Många gifter sig vid 25-26 års åldern i Los Angeles, så jag ser det ganska ofta. Många i våran ålder har redan familj. Det är inte min grej just nu då jag inte är kär. Men om allt kändes bra så skulle jag också göra det."

 

Bill: "Dessa två [Pumba och Tom's korthåriga pointer] och så har Tom's flickvän en [cockerspaniel], så vi har tre stycken i Los Angeles. Men våra privata hundar är dessa två."

Bill: "Det skulle vara bra. Tom, vi borde kalla honom Timon!"

Tom: "Jag vill inte säga hans namn för att jag inte vill att fansen ska ropa på honom. Alla vet att han heter Pumba så alla ropar efter honom. Det som är positivt med det är att han inte lyssnar på det."

Bill: "Såklart han gör det!"

Tom: "När alla ropar Pumba, är det för honom som att de alla ropar Kathrin."

Bill: "Skitsnack!"

Tom: "Men om jag skulle gå ut med min hund och alla kunde hans namn... vi tar alltid med oss dem på turné, och vi måste gå ut med hundarna, så fansen och fotograferna följer alltid efter och tar kort och ropar på hundarna. Men min reagerar inte eftersom att ingen kan hans namn. Jag är en duktig pappa!"

 

Bill: "Det är viktigt att tvillingbrodern har ett bra förhållande till sin partner trots att det är mycket svårare för våra partners eftersom de måste vara i ett förhållande med två personer. Våran relation kommer alltid först, och partnerförhållandet sen. Vi är verkligen så pass nära varandra. Tom vet allt om mig och jag allt om honom. Jag är där Tom är. Vi kommer i ett paket."

Tom: "Ett normalt partnerförhållande som alla föreställer sig är faktiskt omöjligt för oss eftersom Bill och jag är så pass nära varandra som man kan någonsin komma i ett förhållande. Förutom att ha sex, då."

 

Tom: "Det är helt okej."

Bill: "Jag vet faktiskt inte ifall det skulle vara okej. Tycker du verkligen att det är okej?"

Tom: "Tja, om hon inte är så mycket för musik alls så är det inte helt absurt. Jag skulle inte ta det så seriöst." *skrattar*

Bill: "Jag tycker det skulle vara riktigt absurt. Musik är väldigt privat och intimt. Om partnern inte skulle gilla musiken så betyder ju det att hon inte är en gillar en stor del av dig. Det låter ju helt galet."

Bill: "Egentligen inte. Jag spelar vår musik framför våra familjer och vänner först. Ofta händer det att en del inte förstår allt, som GGAG tex. Många säger "jag gillar inte det här. Det är bara skit". Men Tom och jag har alltid bra självförtroende. Det har alltid vart så; ifall någon tycker något är riktigt dåligt - som mitt utseende tex - så gör jag det ännu mer. Vi har väldigt mycket självförtroende när det gäller detta och vi litar på våra instinkter."

 

Bill: "Just nu gör vi inte det då vi reser mycket. Jag tycker om att arbeta och jag gillar stress. Om jag har för mycket fritid håller jag bara på med skit. Det blir för mycket då. Jag måste ta en paus då och bara lägga av. Medan vi arbetade på albumet festade vi riktigt hårt eftersom vi inte hade några möten inbokade."

Tom: "Jag har alltid olika faser. Ibland kan jag göra allt, och ibland kan jag inte göra något. På sistone har det varit mycket och Gustav's bröllop, så jag har inte festat så mycket."

Bill: "Just nu festar vi inte alls eftersom jag tar hand om mig själv likt en hypokondriker nästan. Jag vill inte bli sjuk när vi är på turné."

Bill: "Det finns mycket droger i Los Angeles. Alla röker på eftersom det är lagligt. Det är som att röka vanliga cigaretter, alla gör det bara. Men bortsett ifrån det så är det annorlunda än här eftersom allt stänger kl 02 redan."

Tom: "Allt är så fint, och inte lika vilt och vårdslöst som i Berlin. Allt är så mycket... större."

Bill: "Det finns några coola klubbar som man inte kan hitta här. Allt är så stilfullt där. Men båda variationerna är bra, man kan faktiskt gilla både och."

 

Bill: "Neeej!"

Tom: "Jag har aldrig åkt tunnelbana."

Tom: *skakar på huvudet*

Bill: "Jag måste erkänna att jag inte kan allt om bussar, tunnelbanor osv. Jag kan inte ens läsa ut en tidtabell. Jag har ingen aning hur jag ska ta mig från A till B. Inte ens med spårvagn. Jag har aldrig satt mig in i det."

 

Tom: "Man är skeptisk eftersom man har isolerat sig i några år. Vi har hållt på med det här sen vi var 15 år så det är bara naturligt att man är skeptisk när det gäller journalister eller folk som är intresserade av en som person. Så i slutändan är vi skeptiska när det gäller våra fans med. Det är faktiskt något jag inte kan utelämna då våra fans är intresserade av vår musik." *skrattar*

Tom: "Det är också svårt när man lär känna någon eftersom jag vet att de vet vem jag är redan. 98% av fallen har redan läst något om en. Det enda stället det inte händer är faktiskt i Usa."

Bill: "Ja, precis."

Tom: "Inget fungerade för oss längre i vårat privatliv så vi ville bara fly dit där ingen visste något om oss."

Tom: "Precis. Ibland frågar jag mig själv ifall det ens låter realistiskt. Vi ser ju ut som det... Jag beter mig så privat också, och Bill speciellt förstår denna fråga; ofta får man höra "jag känner igen dig någonstans ifrån" trots att de inte gör det. Alla i Los Angeles vill veta ifall man är aktiv i industrin och ifall de kan komma i kontakt med viktiga personer med din hjälp. Då tänker jag på vad jag kan säga, vad som skulle låta realistiskt och på något som inte har något med musik att göra alls. Så jag säger att jag är en porrstjärna och Bill säger att han är fotograf."

Bill: "Jag vet inte ifall de ens tror på det. Jag säger bara något. En gång var det en som faktiskt var en fotograf som frågade vilken kameralins som var min favorit. Han hade en fotostudio också. Jag tänkte bara "shit, jag kan inget om kameror!", så jag ljög bara ihop något. Senast vi var i Miami kom det upp en till oss och sa "hej, ni ser ut som någon jag skulle kunna tjäna pengar på."

Bill: "Ja. Jag sa bara "ingenting, vi pluggar bara och bor med vänner."

Tom: "Problemet var bara när vi var där med bil och de märkte det på en gång."

Bill: "Ja, och han sa: "ni har pengar", och då sa jag att våra pengar hade pengar."

Tom: "Vi är bara rika barn."

Bill: "Men han trodde inte på oss. Folk tror helt enkelt inte på oss. Jag måste komma på något mer realistiskt."

Bill: "Ja, eller att jag gör musik som hobby."

Tom: "Då skulle folk bara tro att du är en wannabe-artist."

Bill: "...som önskar framgång. Det finns fullt av dem i Los Angeles."

Tom: *pratar med Bill* "Du ser faktiskt ut som en sliskig bilförsäljare som säljer begagnade bilar." *skrattar*

 

Bill: "Tja, lite grann. Man hör inte så mycket om man inte håller sig uppdaterad."

Tom: "Bara lite. Jag är upptagen med mitt eget för det mesta. Om man jobbar lugnt i studion så har man mer tid att tänka på annat och ta reda på saker. Men på turné eller om man förbereder inför turné så går man upp tidigt på morgonen, sätter på datorn och börjar jobba dirket. Då bryr jag mig bara om Tokio Hotel."

Tom: "Tyvärr ja, när det gäller bandet."

Bill: "Jag skulle vilja ge ut något [info] om en del saler och vara mer avslappnad. Vi har pratat om det på sistone. Vi har ett väldigt stort team och alla har sitt eget fällt där alla gör sitt men det är ändå vi som kontrollerar allt och ändå är vi inte avslappnade."

Tom: "Vi betalar rätt mycket folk varje månad som hanterar massa olika skaer men ifall vi måste kontrollera allt i slutändan så tar det alldeles för mycket tid. Det är svårt att hitta ett bra sätt. Jag är väldigt rädd att förlora kontrollen. Jag klandrar andra för det och jag blir riktigt frustrerad då. Det är svårt eftersom jag kan bara göra mitt jobb på ett bra sätt om jag kan tänka klart."

Båda: "Ja, det är illa."

Båda: "Ja." *skrattar*

Bill: "Bara visuellt. Men... Det är svårt att säga själv. Jag är den som litar mer på magkänslan och Tom är ibland klokare än jag."

Tom: "Du har lite mer disciplin än jag. Och mer envis."

Bill: "Men jag gör saker rätt fort och jag tänker inte efter så mycket eftersom jag är rätt otålig. Det är skillnaden. Du har mer tålamod, det är därför du spelar instrument. Jag spelar inga instrument eftersom jag inte kan sätta mig ner och lära mig något."

Tom: "Bill är mer känslig och det är därför han har den här grejen med magkänslan."

Bill: "Man måste göra saker och ting snabbt. Jag pratar fort, mycket och jag kan inte vänta länge på något. Det är därför det här egentligen är fel industri för mig eftersom en del saker tar tid. Det är extremt. Jag måste också svara på varje mejl och SMS jag får. Personen bredvid mig för ett svar inom de närmaste 5 minuterna. Jag har aldrig haft några skulder hittills i mitt liv, jag får aldrig påminnelser. Jag kan inte ignorera saker. Ibland säger Tom: "ta det lugnt, bry dig inte om det". Jag måste alltid göra allt på en gång och jag gillar inte folk som är slarviga."

Bill: "Ja, och jag har också med mig en notepad hela tiden så jag är jätteorganiserad. *skrattar* Jag vet alltid vad som ska göras härnäst."

 

Bill: "Inte jag."

Tom: "Är det bra eller dåligt att lyssna på honom? *folk i rummet skakar ovetandes på huvudet* Jag skulle inte kunna lyssna på ett helt Drake-album men jag gillar en del låtar, absolut. "Hold on, We're Going Home" tex."

Bill: "Ja, den är bra."

Tom: "Jag har respekt för hits. Det spelar ingen roll ifall det är pop, hiphop eller rock. Om låten har gjorts bra och ifall den är medryckande, så har jag åtminstone respekt för den. Ibland lyssnar jag till och med på den." 

---

Engelsk översättning: THLiechtenstein. Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa.