Kaulitz and the Gs

Bill och Tom Kaulitz i Tokio Hotel pratar om främlingskap, ensamhet, sorg, vänner på jobbet och det nya albumet "Humanoid".

En diamantskiva från Frankrike, ett pris för bästa nykomlingar på MTV VMA's i Los Angeles och fyra priser på MTV Latin Awards i Mexiko. Framgångshistorien för Tokio Hotel utomlands de senaste 2 åren är för ett tyskt band ohört. Den 2a oktober kommer Tokio Hotel's tredje album "Humanoid" släppas världen över på två språk - engelska och tyska.

När killarna hade sitt första uppträdande live världen över på MTV EMA's för två årsedan, busvisslade den tyska publiken i arenan. Internationella journalister frågade varför tyska folket busvisslade åt sitt egna band?

Vad skulle ni svara?
Bill: Jag måste säga att i Tyskland ser folk Tokio Hotel helt annorlunda. Vi började våran karriär här vid 15 års åldern och det är olika i andra länder för att vi blev kända där med samma musik, dock några år senare. Det är svårt att säga: "Ja, jag gillar musiken som är från 15 åringar." I slutändan är folk bara avundsjuka på hur framgångsrik man är.
Tom: Sant, framgång utan avund existerar inte.

Tycker ni att det är typiskt tyskt?
Bill: Ja, men jag tror att det utvecklar sig åt sidan för att vara lycklig åt någon annan. Vi märker redan av denna tendens. Det är kul men de negativa reaktionerna är inte nya för oss och för att vara ärlig, så är det alltid en utmaning när något sånt här händer. När jag uppträdde och hörde busvissllingarna, såg jag det som en drivkraft och jag blev inte blyg eller mådde dåligt utan jag tänkte att vi måste ge lite mer så att även de andra kan gilla det.

Dave Grohl i Foo Fighters gick till trummisen Gustav och klappade honom på axeln efter framträdandet.
Tom: På kvällen då det var EMAs kom många fram till oss och sade att det var fantastiskt.
Bill: Det stämmer. Det var många band som inte visste vad som riktigt pågick i Tyskland och faktiskt gillade oss. Jay-Z var på våran konsert i Los Angeles och efteråt gick vi på middag tillsammans. Då känner man sig hedrad.

I det allmänna intresset har ni också negativa sidor. Är ni inte rädda att den framgången ni har, som ni också jobbat för, kommer tygla erat privatliv?
Tom: Jag tycker redan att det är väldigt tyglat, det kan inte bli så mycket mer.
Bill: Ja, det är ett ämne som kommer tillsammans med framgång. Men vi ser alltid fram emot för mer framgång, man vill alltid ha mer.

När njöt ni senast av friheten av att inte vara känd?
Bill: I början av 2008 då vi var i Usa för första gången och vi fick ut utan livvakter. Det var väldigt trevligt. Men på samma gång tänker man: "Jag vill ändå att dessa ska känna till mig, bandet och vår musik".

Vart kan ni åka på semester utan att bli störda nu?
Bill: Antagligen Australien. Vi har inte varit där
Tom: Medan vi har fått många reaktioner från flera länder, även Japan och Australien, har vi inte släppt någonting där.

Namnet på det nya albumet är "Humanoid". Lever ni ett människolikt liv?
Tom: Vi växte upp på landet. Vi har aldrig känt oss riktigt normala, alltid lite människolika. Nu för tiden finns det inga platser där vi kan slappna av. Vi har bara den känslan när vi är hemma och vi kommer säkert bara spendera 20 dagar hemma i år. Vi känner oss faktiskt udda vart vi än går.

Lite sorgligt, va?
Bill: Ja, ibland.
Tom: Vi är vana vid det nu. Men som sagt, det är en känsla som alltid har funnits i våran karriär.

Eran producent, David Jost, beskrev dig, Bill, som en mystisk och melankolisk person i bandet. Har ensamma nätter på hotellrummet några effekter i detta?
Bill: De förstärker det! Men jag tror att jag alltid har varit sån, eller hur? [tittar på sin bror]
Tom: Ja, definitivt.
Bill: Jag vill inte prata med snälla ord hela tiden heller. Det var väldigt bra att se vad för typ av privatliv vi har, vad som kan hända. Man måste tänka då ifall det är värt det och det var det för mig och så kommer det vara. Jag kommer fortfarande ha de stunder då jag är i studion och tänker "fan, jag är sångare. Det är mitt jobb och jag tjänar pengar på det. Jag har inget jobb som jag måste göra det jag inte gillar." Många kan inte tänka så, så jag har tur.

Har ni aldrig tänkt på att livet ibland kan ha konstiga effekter på er precis som för andra kändisar?
Bill: När jag ser någon kändis som har problem eller är deprimerad, kan jag föreställa mig den som en outsider. Jag är väldigt glad att jag har Tom. Jag har alltid bra familjemedlemmar vid min sida och vi som band har hållt ihop i nästan 10 år nu och känner varandra väldigt bra. Det är svårare för soloartister som Michael Jackson och Britney Spears.

Hur stor är chansen att ni kommer träffa er drömkvinna på en mataffär?
Bill: Man kan alltid hoppas. Jag säger alltid: det är faktskt anledningen till varför folk går upp på morgonen. Alla vill bli älskade och finna sin kärlek. Annars är det ingen mening. Vi har vår familk och våra vänner som är väldigt viktiga för oss men självklart hoppas jag att jag blir kär men jag tror också att det är en väldig orealistisk del som kan hända i mitt liv. De senaste 5 år sen då allt började med Tokio Hotel, har jag inte haft något förhållande eller något liknande. Men jag hoppas på ett sammanträffande.
Tom: Vi måste säga att vi istortsett knappt går utanför dörren.

Kan ni inte tänka er att komma i kontakt med Hollywood stjärnorna, ni var ju i Los Angeles och spelade in för albumet.
Tom: Det har inget med telefonnummer att göra för jag har redan flera. Jag kan inte ringa alla kvinnor jag har i min mobil på en dag.
Bill: Problemet är att man inte lär känna folk så bra. Allting är grunt och går fort! Folk tror man hänger ute mycket på events men det är inte så. Alla har sin egna plan, när kamerorna är borta, går man tillbaka till sitt rum och har sin egen stund.
Tom: Man kanske byter nummer, men inget mer. Bill gillar inte ens det och för mig är det alltid bara för en kväll. Även om man vill hantera det seriöst så har man inte möjligheten. Jag är en natt här och nästa dagen är jag någon annanstans.
Bill: Jag behöver en tjej som kan ge upp sitt liv och ha möjlighet att leva ett med mig.

Men då är hon inte så intressant, eller?
Bill: Hon måste inte, men självklart måste hon ha sin egen personlighet men också vara beredd på att gå in i den galna världen som jag är i varje dag. Jag tror att det är svårt med varje kärlek.
Tom: Det måste talas ut korrekt om det, det är svårt att göra någonting sånt här med någon som inte ens vet hur detta liv är.

Androgyna popstjärnor uppskattas av unga tjejer för att de inte kan skada dem. Är du ofarlig Bill?
Bill: Jag vet inte men det är möjligt. Men å andra sidan säger folk att kvinnor gillar idioter/badboys [bokstavligen: arslen] och när jag tittar på Tom vet jag att det stämmer.

---

Tack till Mellow. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.