Kaulitz and the Gs

 

Gitarristen vägrar betala kostnaderna för hans (snart) exfru's antropologistudier på UCLA i Los Angeles. En insiderkälla hävdar: "Hon lämnade Hamburg för honom och då ville han i gengäld betala för hennes studier. Alla i deras vänkrets visste om det."

 

Tom har dock en annan plan: han sägs ha erbjudit Ria 10,000$ för att få henne att skriva under en överenskommelse som gör att hon inte får yttra sig. Har musikern något att oroa sig för? 

 

Varken Kaulitz eller Sommerfeld ville prata med BILD om det. 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa.

 

Tokio Hotel-bröderna var trogna sin signaturstil; punkrock-looken. Bill visade sina tatueringar och Tom bar en ljusorange jacka när de närvarade vid Drake's AMA-efterfest.

 

Bandet meddelade nyligen att de ska ut på en turné i Europa nästa år. [...] 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa.

Källa: Metro.se. 

 

Biljettpris: 365 kr + serviceavgift, kl 19:30. Arrangör är Shownight.se. Eller: Biljettforum.se.

VIP-paketen (meddelas senare på TokioHotel.com) innehåller INTE konsertbiljett så det måste köpas bredvid ifall man vill se dem spela. 

 

Se alla datum som kommit ut hittills HÄR!

Bill: "Han ger inte precis några råd eftersom han också har misslyckats med förhållanden. Jag tror det mer handlar om att finnas där; han har alltid stöttat mig oavsett ifall jag gör något galet, vilket jag har gjort. Men han har alltid funnits där och stöttat mig, oavsett vad jag gör eller vem jag tar med mig hem..." 

Shiro: "Han vill bara att du ska gå vidare." 

Bill: *ler* "Ja, han vill att jag ska gå vidare. Han finns alltid där för mig. Vi är som en person; vi kan inte tänka oss ett liv utan varandra... Så, ja, oavsett vad jag gör så finns han där trots att han kanske tycker jag är dum när det kommer till kärlek." 

 

Bill: "Jag är lycklig nu. Jag känner att jag har kommit till en bra punkt i mitt liv. Jag kan njuta av musik och allt som har med bandet att göra samt mig som soloartist; jag njuter av det mer nu än tidigare. Vi har kommit till ro med bandet också. Vi måste inte försöka bevisa något längre. Vi har avslutat flera avtal som vi suttit fast med i flera år. Det känns fräscht, allt är så nytt och spännande. Vi kan äntligen göra saker som vi vill göra och inte behöva kompromissa med andra, skivbolag och sånt. För oss handlar det om att njuta av livet, fansen, allt som har med musik att göra och bara göra saker som vi vill göra. Jag försöker njuta av livet så mycket jag kan och göra musik och saker jag älskar." 

 

Bill: "Gå ut och upptäck. Det är en process. Det viktigaste är nog att dela med sig av det (tips när man fått sitt hjärta krossat) med andra. För mig hjälpte det mycket när jag pratade med vänner och familj. Det är olika för alla, som för Tom till exempel. När Tom har fått sitt hjärta brustet eller har ett problem, så håller han det inom sig. Han säger ingenting och jag är säkert den enda person han pratar med men jag kan läsa honom så bra. Jag vet vad som är fel med honom även om han inte säger något. Men för mig så hjälper det att prata om det, att lätta på sitt hjärta, sjunga om det, prata med vänner och familj och få stöd. Sedan, när man varit ledsen ett tag, ska man få ut igen, träffa nya människor och ha sex med andra människor för det kan stärka ens självförtroende. Ibland tar den person som har sårat en mycket av ens energi och självkänsla. Man ska helt enkelt vara med någon som uppskattar och gillar en. Omge dig med människor som älskar dig." 

 

Bill: "Var ärlig mot dig själv. Jag kände mig väldigt vilsen i det här förhållandet eftersom jag gav så mycket och offrade mig själv, det jag står för och saker jag tror på. Jag som levde för just den personen. Jag försökte göra allt bra men jag var inte mig själv längre. Nu när jag tänker tillbaka undrar jag vem jag var. Jag vet inte riktigt... Jag hade andra värderingar, andra jag trodde och litade på så varför gjorde jag så... Jag ändrade mig så mycket för att försöka passa in liksom. Jag offrade till och med min karriär. Jag försökte hålla mig borta från musiken och var inte kreativ längre. Jag kände själv hur jag hade blivit en helt annan person och det tog ett tag innan jag hittade tillbaka till mig själv, att få tillbaka mitt självförtroende, lita på mig själv och min instinkt igen. Nu, när jag ser tillbaka, tänker jag "vad fan höll jag på med? vad hände med mig?" Men jag antar att det var en del av livet. Jag har lärt mig en stor läxa om livet." 

 

Bill: "Ens själsfrände kan vara i... Fan, i Sverige just nu, och själv är man i Mexico City. Alltså jag tror man måste ha en rejäl tur för att kunna hitta just den personen att spendera resten av sitt liv med. Det finns olika typer av kärlek och människor som man träffar längs vägen. Men att träffa någon sådär som man känner att man vill spendera resten av sitt liv med, då måste man ha mycket tur. Jag hoppas att alla ni får uppleva det! Lycka till med det. Det är tufft, men visst kan det hända. Det borde vi alla hoppas på!" 

 

Bill: "MATEN! *ler stort* Ärligt talat så älskar jag vibben som finns här. Varje gång vi kommer hit så finns det så mycket kärlek i luften, alla är så välkomnande. Det finns så många fina [hund]parker. Jag vill gärna ta hit Pumba, han är hemma och är ledsen nu. Tom ville komma hit han också men han är i studion. Vi har så mycket på G just nu. Vi har delat på oss lite nu, Tom jobbar i studion på nya Tokio Hotel låtar." 

 

Bill: "Ni känner mig. När jag sjunger så vill jag göra det ordentligt. Men jag lovar er, eftersom jag gillar att uppträda, så vill jag sätta ihop något litet för er, typ 5 låtar. Något jag vill säga också är att när ni berättar för mig att låtarna hjälper er och sånt... Det betyder allt för mig."  

*fansen skriker "sjung, sjung, sjung!"* 

Bill: "Naah! Det kommer jag inte, tyvärr! Tack så mycket! Nu ska vi ta lite bilder. Vill ni ta bilder? Sedan signerar jag era böcker och spenderar lite tid med er." 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta. 

 

Bill: "Budskapet av hela albumet är att jag kan lida lika mycket av att ett förhållande tar slut som vem som helst. Jag går igenom samma sak; jag blev bedragen, jag fick mitt hjärta krossat." 

 

Bill: "Jag skulle säga att det känns som att dö ungefär. Det kändes som om att jag inte skulle kunna ta mig igenom det. Jag gav så mycket att jag kände mig helt tom efteråt. Jag visste inte tillslut hur jag skulle kunna kliva upp ur sängen på morgonen. Det var bara tomhet." 

 

Bill: "Jag är romantisk. Alla skämtar bort det men om man skulle hitta den rätta så tycker jag att man ska hålla fast vid den. Det är inte så många som har den turen i livet. När det väl gäller så har den där rädslan inte så stor inflytan längre." 

 

Bill: "Nej. Det var även så i mitt förhållande, det som jag sjunger i låtarna. Jag skulle till och med kunna flytta till Indien direkt." 

 

Bill: "Jag vet inte, vi har ingen kontakt längre. Men jag tror att den här personen vet för det är så mycket detaljer i låtarna som bara den här personen känner till." 

 

Bill: "Religion, till exempel. När man är för religiös blir det ofta komplicerat. Religion har aldrig spelat någon roll i mitt liv och det för mig är det okej när någon följer sin tro men jag passar inte in nånstans. Jag har problem med regler, frihet är min viktigaste tillgång." 

 

Bill: "Jag tänker på mer när det gäller frihet. När man har kommit till den insikten att man inte längre måste bevisa något för någon längre, då mår man som allra bäst." 

 

Bill: "Absolut. Jag bryr mig inte vad personen i fråga jobbar med eller tjänar. Om du kan få mig att le och ta mig till en annan värld, så har du imponerat på mig." 

 

Bill: "Väldigt ofta [gör jag det] faktiskt. Men senast var på Coachella. Jag var på Berghain i Berlin också, det var sist jag var här." 

Bill: "Grymt! Jag åkte dit på en söndagkväll runt 01 och åkte till Kater Blau efteråt." 

Bill: "Typ en vecka." *skrattar* 

 

Bill: "Ja, faktiskt, men ändå gillar jag det. Jag fungerar bättre under stress. Jag gillar också att klaga på det sen. Jag får dumma idéer när jag har tråkigt." 

 

Bill: "Jag är fortfarande den "konstiga européen". Jag går och lägger mig 06 på morgonen, äter väldigt onyttigt trots att jag är vegetarian. Jag är inte så förtjust i yoga." 

 

Bill: "Nej, Tom och jag planerar att flytta till Thailand snart för att uppleva ett helt nytt liv. Förutom det skulle jag vilja flytta till Italien, mitt favoritland. De är, för det mesta iallafall, så stilrena där!" 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

Tokio Hotel spelar in nytt album i Tyskland!  

 

Kamerablixtar, trängsel, skrik. Vuxna kvinnor blev nervösa när Bill gick in på första våningen på lyxhotellet. Bill berättade för BILD: "Vi är i Berlin för att arbeta med vårat nya album." Den borde släppas senare i år. De har för närvarande inget skivbolag. Dessutom har sångaren ett soloalbum planerat under våren. Alltså ett dubbelslag. 

 

Bill och hans tvillingbror Tom flyttade till Los Angeles 2009. Bandet är dock tillbaka i Tyskland under de närmaste veckorna. Bill: "Jag drömmer om att besöka Berghain (en technoklubb i Berlin)." Men hittills har det mest blivit Soho House, säger han. 

 

Och vad gör han på Adlon? Bill: "Vår gode vän Patricia Cronenberger har organiserat den här utställningen. Det var en självklarhet för oss att komma hit!" Patricia Cronenberger är inte bara en god vän till bandet. Advokaten har även gett musikerna juridisk rådgivning. 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

 

Tokio Hotel signerade ett internationellt samarbete med Studio71 - nytt album släpps år 2016 

Tokio Hotel är det enda tyska band som har vunnit över 110 nationella och internationella priser, inklusive det amerikanska MTV VMA, fem stycken MTV EMAs, fyra MTV Latin Music awards och MTV Music Japan Awards. Nu bygger bandet vidare på sitt online-engagemang och satsar på Studio71, det flerkanaliga nätverket tillhörande PRO7. Företaget, som är baserat i Berlin, kommer i framtiden att ta hand om onlinevideos av det framgångsrika "Tokio Hotel TV", som redan har över 260,000 prenumerationer och över 70 miljoner sidovisningar. Där kan man se scener ur de fyra bandmedlemmarnas världsturnér samt få en inblick deras privatliv. 

 

"Vi är mycket glada och ser fram emot att samarbeta med Studio71. Vi delar samma vision och vi har en bra känsla över det hela, så alla går in i detta projekt med passion och vill göra det. Det är alltid viktigt för oss", kommenterar Bill Kaulitz. "Vi vet att vi som band inte är det lättaste [att hantera] eftersom vi har så mycket klara idéer om vad vi vill. Men på Studio71 har vi hittat en partner som går samma riktning som oss. Det känns rätt." 

 

[...] "Samarbetet med Tokio Hotel är ett stort första steg för Studio71 till att etablera sig även i musikbranschen och har lockat framstående artister som partners som med sin onlineverksamhet utanför de officiella musikvideorna kan nå sina fans över hela världen", säger Ronald Horstman (VD Studio71). "Tokio Hotel har redan lyckats med att få många internationella fans tack vare Tokio Hotel TV-kanalen, och deras videoforum är väldigt framgångsrikt. Vi ser fram emot att expandera kanalen med vårat team i framtiden." [...] 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

 

 

San Francisco - Tupplur för 50% av Tokio Hotel! Bill Kaulitz (25) lade upp en bild på sin tvillingbror Tom och trummisen Gustav (26, med en vigselring på höger hand) på sitt Instagram-konto där de tar en vilopaus. Också på bilden: 50% av Kaulitz' hundar. Bill's kommentar: "Fångade sovandes mellan intervjuer". Varför så trötta? Tokio Hotel håller just nu på med sin "Feel It All"-turné i Usa, och ibland måste även rockare vila. 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta. 

Hon må vara dubbelt så gammal som honom men det betyder inte att denna ledsångare och denna realitystjärna inte kan njuta av sin vänskap tillsammans. Lisa Vanderpump och Bill Kaulitz sågs gå armkrok i West Hollywood i måndags efter en middag på den exotiska restaurangen, som hon själv äger, Sur Lounge.

 

Den 54-åriga RHOBH-stjärnan såg ut att njuta iklädd i en underbar ärmlös fuchsia med ett lyxigt diamanthalsband. Hennes Tokio Hotel-sångare och kompanjon bar helsvart på deras dejt; med hans tuffa och färgglada tatueringar synliga igenom en uppknäppt långärmad skjorta, bland hans många piercings. Kaulitz visade sin senaste tatuering på Instagram i fredags, där tatueraren syns tatuera hans vänstra bicep med en engångsnål. De två oväntade vännerna log brett när de gick till bilen efter en kväll på stan.

 

För de som anar oråd så är restaurangägaren lyckligt gift med sin man sedan 33 år tillbaka, Ken Todd. [...] I helgen hade Bill roligt på eget håll när han poserade själv framför poolen på Just Jared's Summer Bash år 2015. Den tyska bandsångaren gör sig redo att åka ut på en ny turné i Usa med titeln "Feel It All" tillsammans med sina bandkamrater nästa vecka. Tokio Hotel's konserter kommer att bjuda fansen på liveframträdanden med hitlåtar som "Monsoon" eller "World Behind My Wall" under de uppkommande uppträdanden i olika städer så som Detroit, Cincinnati och Cleveland. [...] 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

Måndagen den 20 juli firade hon inte bara sin man, Ken Todd's födelsedag, utan hon hade även tid för Tokio Hotel's sångare Bill Kaulitz. RHOBH-stjärnan och den tyska popstjärnan sågs ute tillsammans efter att han stannade förbi hennes populära krog SUR i Hollywood.

 

Lisa är inte helt främmande när det gäller att umgås med artister på topplistorna. Hon har tidigare setts umgås med alla från Lady Gaga till Lance Bass. Hennes vänskap med Tokio Hotel är väldokumenterad. I oktober 2014 twittrade hon om bandets musikvideo för "LWLYB" och informerade att hon är väldigt nära grabbarna. "Jag känner dem väldigt bra", skrev hon då. "Älskar de där killarna." 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

Att hitta en bra affärsidé är inte så svårt som man kan tro. Ganska ofta finns de mitt i ens umgängeskrets, där det kan ta flera år innan någon tar upp det trots att det ligger en mitt framför fötterna. Tänk bara, hur många gånger har inte kvinnor som du känner klagat på att deras ögonlock hänger för mycket eller ständigt letar efter en produkt som likt magi framhäver nya fräscha ögon?  

 

Den 37-åriga Natalie Franz har gjort just detta lilla skönhetsfel till en framgångsrik skönhetsaffär. Ditt företag heter MagicStripes och säljer små klisterremsor som säkerställer ett mer vaket öga. Jessie har redan testat dessa och är positiv till dem.  

 

Som infödd ukrainska fick du idén, och vad Tokio Hotel har att göra med det kan du läsa i denna karriärintervju! 

 

Natalie Franz: "Jag var med Tokio Hotel i Tokyo och var på min lediga dag på en liten upptäcktsfärd genom hela skönhetsavdelningar i galleriorna. Där upptäckte jag dessa Stripes. Jag bad butiksbiträdet visa mig, och blev helt chockad när jag såg effekten."  

[...]  

Natalie Franz: "Min mamma var en professionell balettdansös och jag genomgick en hel klassisk balettutbildning i Ryssland. Redan som barn var jag fascinerad av världen av balett, teater, scen osv. Skådespelarna och deras förvanlig genom kostym och smink till en figur, som inspirerade mig, gjorde mig mer och mer intresserad i ämnet smink. Jag har aldrig gått en utbildning utan bara assisterat och läst böcker samt modetidningar om ämnet och allt sånt."  

[...]

Natalie Franz: "Ja, vi har en del manliga kunder. Eftersom MagicStripes är osynliga så behöver de inte oroa sig för att det ska synas. Många män tvivlar att gå till plastikkirurger - eller är helt enkelt rädda för smärtan. Men Bill behöver inget sånt. Han är utseendemässigt en av de mest perfekta män jag känner. Jag är så tacksam för att han har hjälpt mig så mycket att göra detta märke känt." 

---

Svesnk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

Bill: "Japp... Släpper de nya datumen snart :-)" 

Bill: "Jag känner inte till den tyska klubbscenen så mycket eftersom vi inte festar här så ofta. Jag tror att några nattlubbar i Los Angeles spelar albumet, tex WarWick eller OT XS i Las Vegas."

Tom: "Elektronisk musik; Swedish House Mafia och Skrillex har spelat där. Vi har mixat våra låtar så de kan passa in på såna ställen."

Bill: "Tja, jag skulle vilja att en av våra låtar spelades på Berghain." *skrattar högt*

Tom: "Coachella skulle vara häftigt också!"

 

Tom: "Vi är fyllona som står i hörnet!"

Tom: "Bara när vi är dyngraka. På Gustavs bröllop dansade vi allihopa till 90-tals musik. Det var skitkul! Annars dansar vi inte så mycket."  

Tom: "Det var en mix av Tequila shots, Whiskey Cola, Rom Cola, öl och vin."

Det var en skaplig mix.

 

Tom: "Jag skulle nog ta källaren. Vi har redan festat mycket i Los Angeles med fina kvinnor. Vi har inte varit i Berlin så mycket. Jag gillar också när man kan röra sig fritt utan att tänka på hur man ser ut hela tiden och hur dyr ens drink är."

Bill: "Jag gillar också när man släpper loss och glömmer bort om det vardaliga livet medan man dricker."

Tom: "Det finns två typer av fester. Det ena där männen köper dyr champagne och håller bord för att få kvinnorna..."

Tom: "Nej, inte vi. Men vi var det förr. *alla skrattar* Det var vi när vi var 15. Och den andra typen av fest där man går ut och har kul med vänner."

 

Tom: *till bandmedlemmarna* Var det i Magdeburg en klubb? Om man räknar med det, så 13."

Tom: "Ja."

Tom: "Vi hade fejkleg."

Bill: "Jag tror den klubben hette Factory. Sedan var vi på andra klubbar i München när vi var 15."

 

Alla: "Öl."

 

Bill: "Eftersom allt stänger kl 02 i Los Angeles, så är husfesterna bäst. Jag minns en utklädnadsfest hos en rik snubbe. Teamat var "Moulin Rouge" och allt var jättechict. Han hade till och med hyrt in Cirque du Soleil som uppträdde i hans pool. Hans hus var jättestort och någonstans så hittade vi en helt annan värld med ett spa och wellness-rum. Jag var dyngrak och satt i en bastu med min vita kostym. De från Cirque var nakna och hade sex medan jag bara satt där, helt uppklädd och tittade på. Sedan kom någon och drog ut mig därifrån. Det var en väldigt bra fest! Åh, och sedan den där Halloweenfesten där det slutade med att vi alla, helt dyngraka, testade elpistoler, såna som poliser använder, på varandra bara för att få se ifall de verkligen fungerade."

Bill: "Ja, det gjorde jävligt ont. *skrattar högt* Men det var en rolig fest."

 

Bill: "Vi sover jättelänge. Säkert till kl 15 och sedan vill hundarna ut. Vanligtvis tar jag en Aspirin Complex, dricker starkt kaffe och tar en lång dusch. Trots det är hela dagen suddig. Men jag kan hantera det ganska bra ändå. Tom är betydligt värre! Om han dricker för mycket så håller det i sig i en hel vecka."

Tom: "Dagen efter är värst. Efter det behöver jag ha minst 3 dagar för att nyktra till."

Gustav: "Tja, du är inte yngst längre."

Tom: "Förut nyktrade jag till mycket fortare. Vi kunde gå ut och dricka kvällen innan en BRAVO-fotografering som vi hade på morgonen efter." *skrattar*

 

Bill: "Neeej! Vi måste alltid se till att allt är planerat innan vi anländer. Köerna i Los Angeles är väldigt långa så det händer att kändisar inte kommer in för att ingen såg dem. Vi ser alltid till att kontakta klubbarna innan."

 

Bill: "Antaligen toaletten. Jag skulle välja toaletten iallafall. Jag tror det skulle funka."

Tom: "Sex på en nattklubb? Det är ofräscht. Men att gå in på personalrummet kanske skulle funka."

Georg: "Man kan ta en snabbis i bilen."

 

Georg: *till Tom* "Du skulle väl göra som alla andra dagar; runka, runka, runka." *alla skrattar*

 

Bill: "Georg. Jag kan aldrig skatta åt komiker eller skämt egentligen, men det roligaste stunderna sker alltid spontant."

 

Bill: "Våran punktlighet och noggrannhet är typiskt tyskt. Jag är aldrig sen och jag för alltid anteckningar. Våran engelska är typisk amerikansk. Vi har faktiskt lärt oss den bara för att vi bor i Los Angeles. Vi använder ord som "amazing" och "like" ofta. Jag tycker det är hemskt men jag kan inte göra något åt det nu."

 

Bill: "Nej! *skrattar* Vi spelade precis in musikvideon till "Feel It All" och den handlar om det ämnet. Jag tycker att ämnen som droger och prostition är väldigt fascinerande. Det är den stora klyftan i det humanitära. Hur man kommer dit och vad berättelsen bakom det är."  

Tom: "Jag är mer rädd för saker jag inte kan kontrollera. Att simma i havet och en hajattack sker, tex. Droger kan man bestämma själv hurvida man vill ta det eller inte."

 

Bill: "Nej, men jag skulle vilja."

Tom: "Jag med."

Bill: "Det är nog jättesvårt. Eftersom Georg inte har någon än, så borde vi få försöka [på han]."  

Tom: "Sant. Det skulle vara jättekul om vi fick göra det."

Bill: "Kan man bara gå och köpa en maskin?"

Gustav: "Man kan nog bara bygga en själv. *till Tom* Du skulle kunna få tatuera mig."

Tom: "Det är bara för att jag ritar bäst!"

Tom: "Sant, men killarna känner mig bra nog för att veta att jag kan göra lite av allt."

Georg: "Men inget riktigt bra."

 

Bill: "Instagram."

Tom: "Jag använder bara min mobil för att ringa och sms:a, trots att jag har den senaste iPhone. Åh, och jag har en nyhetsapp, men det är allt." *skrattar*

Georg: "Jag använder bara Instagram."

Gustav: "Angry Birds."

 

Bill: "Kevin Spacey."

Bill: "Jag vet inte ifall jag skulle kolla ner, men jag skulle defintivt kolla på honom. Ja. *skrattar* Tom skulle nog välja Denzel Washington."

Tom: "Ja, Denzel Washington."  

Georg: "Jag tittar bara ner när jag kissar och försöker sikta. Inget mer."

Bill: "Det tror jag inte. Jag är 100% säker på att du skulle vilja träffa någon på toaletten."

Tom: *till Georg* "Jag är 100% säker på att du skulle vilka träffa David Hasselhoff där."

Georg: "Men inte vid pissoaren, utan på riktiga toaletten isåfall." *alla skrattar*

Bill: "Jag skulle också vilja prata [med någon] där."

Georg: "Jag älskar att prata där." 

---

Engelsk översättning: THInfo. Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

 

Tom: "Ja."

Bill: "Jag hörde att det här var din första dubbeldejt."

Bill: "Nej, men vi hade samma flickvän en gång."

Bill: "Ja! *skrattar* Tja, eller flickvän? Det var våran första kyss. Tom gjorde det först med tjejen."

Tom: "Vi delade flera tillsammans. Eller åtminstone några där vi tyckte de var bra. Jag minns flera. En av dem hade vi våran första kyss med."

Bill: "Ja, vi delade lite grann."

Tom: "Ja, jag var alltid först och sedan "skickade" jag över dem, kan man säga. När jag inte ville ha dem längre fick Bill dem."  

Bill: "Egentligen inte. Då, kanske. Våra flickvänner var vänner med varandra. Våra smak var rätt lika men nu, när vi är lite äldre, så har det förändrats ganska mycket. Visst, Tom? Nu har vi olika smak."

Tom: "Som tonåring tycker man att saker är bra bara för att man ser bra ut."

Bill: "Tja, man har inte så mycket val i en by. Vi växte upp i en liten by, det fanns typ bara två snygga tjejer."

 

Bill: "Ja, jag är lite blyg."

Tom: "Men jag måste faktiskt säga att jag inte är en womanizer längre. Jag håller inte på med sånt längre eftersom jag har haft en flickvän i fyra-fem år nu. Jag har lämnat det bakom mig."

Bill: "Jag är fortfarande blyg och singel. Jag är mer reserverad. I början gick Tom och Georg alltid ut."

Bill: "Ja, Georg också... de njöt av tiden med alla groupies. Men jag är mer romantisk när det gäller sånt."

Bill: "Gustav har redan gift sig, vid 26 års åldern!"

Bill: "Många gifter sig vid 25-26 års åldern i Los Angeles, så jag ser det ganska ofta. Många i våran ålder har redan familj. Det är inte min grej just nu då jag inte är kär. Men om allt kändes bra så skulle jag också göra det."

 

Bill: "Dessa två [Pumba och Tom's korthåriga pointer] och så har Tom's flickvän en [cockerspaniel], så vi har tre stycken i Los Angeles. Men våra privata hundar är dessa två."

Bill: "Det skulle vara bra. Tom, vi borde kalla honom Timon!"

Tom: "Jag vill inte säga hans namn för att jag inte vill att fansen ska ropa på honom. Alla vet att han heter Pumba så alla ropar efter honom. Det som är positivt med det är att han inte lyssnar på det."

Bill: "Såklart han gör det!"

Tom: "När alla ropar Pumba, är det för honom som att de alla ropar Kathrin."

Bill: "Skitsnack!"

Tom: "Men om jag skulle gå ut med min hund och alla kunde hans namn... vi tar alltid med oss dem på turné, och vi måste gå ut med hundarna, så fansen och fotograferna följer alltid efter och tar kort och ropar på hundarna. Men min reagerar inte eftersom att ingen kan hans namn. Jag är en duktig pappa!"

 

Bill: "Det är viktigt att tvillingbrodern har ett bra förhållande till sin partner trots att det är mycket svårare för våra partners eftersom de måste vara i ett förhållande med två personer. Våran relation kommer alltid först, och partnerförhållandet sen. Vi är verkligen så pass nära varandra. Tom vet allt om mig och jag allt om honom. Jag är där Tom är. Vi kommer i ett paket."

Tom: "Ett normalt partnerförhållande som alla föreställer sig är faktiskt omöjligt för oss eftersom Bill och jag är så pass nära varandra som man kan någonsin komma i ett förhållande. Förutom att ha sex, då."

 

Tom: "Det är helt okej."

Bill: "Jag vet faktiskt inte ifall det skulle vara okej. Tycker du verkligen att det är okej?"

Tom: "Tja, om hon inte är så mycket för musik alls så är det inte helt absurt. Jag skulle inte ta det så seriöst." *skrattar*

Bill: "Jag tycker det skulle vara riktigt absurt. Musik är väldigt privat och intimt. Om partnern inte skulle gilla musiken så betyder ju det att hon inte är en gillar en stor del av dig. Det låter ju helt galet."

Bill: "Egentligen inte. Jag spelar vår musik framför våra familjer och vänner först. Ofta händer det att en del inte förstår allt, som GGAG tex. Många säger "jag gillar inte det här. Det är bara skit". Men Tom och jag har alltid bra självförtroende. Det har alltid vart så; ifall någon tycker något är riktigt dåligt - som mitt utseende tex - så gör jag det ännu mer. Vi har väldigt mycket självförtroende när det gäller detta och vi litar på våra instinkter."

 

Bill: "Just nu gör vi inte det då vi reser mycket. Jag tycker om att arbeta och jag gillar stress. Om jag har för mycket fritid håller jag bara på med skit. Det blir för mycket då. Jag måste ta en paus då och bara lägga av. Medan vi arbetade på albumet festade vi riktigt hårt eftersom vi inte hade några möten inbokade."

Tom: "Jag har alltid olika faser. Ibland kan jag göra allt, och ibland kan jag inte göra något. På sistone har det varit mycket och Gustav's bröllop, så jag har inte festat så mycket."

Bill: "Just nu festar vi inte alls eftersom jag tar hand om mig själv likt en hypokondriker nästan. Jag vill inte bli sjuk när vi är på turné."

Bill: "Det finns mycket droger i Los Angeles. Alla röker på eftersom det är lagligt. Det är som att röka vanliga cigaretter, alla gör det bara. Men bortsett ifrån det så är det annorlunda än här eftersom allt stänger kl 02 redan."

Tom: "Allt är så fint, och inte lika vilt och vårdslöst som i Berlin. Allt är så mycket... större."

Bill: "Det finns några coola klubbar som man inte kan hitta här. Allt är så stilfullt där. Men båda variationerna är bra, man kan faktiskt gilla både och."

 

Bill: "Neeej!"

Tom: "Jag har aldrig åkt tunnelbana."

Tom: *skakar på huvudet*

Bill: "Jag måste erkänna att jag inte kan allt om bussar, tunnelbanor osv. Jag kan inte ens läsa ut en tidtabell. Jag har ingen aning hur jag ska ta mig från A till B. Inte ens med spårvagn. Jag har aldrig satt mig in i det."

 

Tom: "Man är skeptisk eftersom man har isolerat sig i några år. Vi har hållt på med det här sen vi var 15 år så det är bara naturligt att man är skeptisk när det gäller journalister eller folk som är intresserade av en som person. Så i slutändan är vi skeptiska när det gäller våra fans med. Det är faktiskt något jag inte kan utelämna då våra fans är intresserade av vår musik." *skrattar*

Tom: "Det är också svårt när man lär känna någon eftersom jag vet att de vet vem jag är redan. 98% av fallen har redan läst något om en. Det enda stället det inte händer är faktiskt i Usa."

Bill: "Ja, precis."

Tom: "Inget fungerade för oss längre i vårat privatliv så vi ville bara fly dit där ingen visste något om oss."

Tom: "Precis. Ibland frågar jag mig själv ifall det ens låter realistiskt. Vi ser ju ut som det... Jag beter mig så privat också, och Bill speciellt förstår denna fråga; ofta får man höra "jag känner igen dig någonstans ifrån" trots att de inte gör det. Alla i Los Angeles vill veta ifall man är aktiv i industrin och ifall de kan komma i kontakt med viktiga personer med din hjälp. Då tänker jag på vad jag kan säga, vad som skulle låta realistiskt och på något som inte har något med musik att göra alls. Så jag säger att jag är en porrstjärna och Bill säger att han är fotograf."

Bill: "Jag vet inte ifall de ens tror på det. Jag säger bara något. En gång var det en som faktiskt var en fotograf som frågade vilken kameralins som var min favorit. Han hade en fotostudio också. Jag tänkte bara "shit, jag kan inget om kameror!", så jag ljög bara ihop något. Senast vi var i Miami kom det upp en till oss och sa "hej, ni ser ut som någon jag skulle kunna tjäna pengar på."

Bill: "Ja. Jag sa bara "ingenting, vi pluggar bara och bor med vänner."

Tom: "Problemet var bara när vi var där med bil och de märkte det på en gång."

Bill: "Ja, och han sa: "ni har pengar", och då sa jag att våra pengar hade pengar."

Tom: "Vi är bara rika barn."

Bill: "Men han trodde inte på oss. Folk tror helt enkelt inte på oss. Jag måste komma på något mer realistiskt."

Bill: "Ja, eller att jag gör musik som hobby."

Tom: "Då skulle folk bara tro att du är en wannabe-artist."

Bill: "...som önskar framgång. Det finns fullt av dem i Los Angeles."

Tom: *pratar med Bill* "Du ser faktiskt ut som en sliskig bilförsäljare som säljer begagnade bilar." *skrattar*

 

Bill: "Tja, lite grann. Man hör inte så mycket om man inte håller sig uppdaterad."

Tom: "Bara lite. Jag är upptagen med mitt eget för det mesta. Om man jobbar lugnt i studion så har man mer tid att tänka på annat och ta reda på saker. Men på turné eller om man förbereder inför turné så går man upp tidigt på morgonen, sätter på datorn och börjar jobba dirket. Då bryr jag mig bara om Tokio Hotel."

Tom: "Tyvärr ja, när det gäller bandet."

Bill: "Jag skulle vilja ge ut något [info] om en del saler och vara mer avslappnad. Vi har pratat om det på sistone. Vi har ett väldigt stort team och alla har sitt eget fällt där alla gör sitt men det är ändå vi som kontrollerar allt och ändå är vi inte avslappnade."

Tom: "Vi betalar rätt mycket folk varje månad som hanterar massa olika skaer men ifall vi måste kontrollera allt i slutändan så tar det alldeles för mycket tid. Det är svårt att hitta ett bra sätt. Jag är väldigt rädd att förlora kontrollen. Jag klandrar andra för det och jag blir riktigt frustrerad då. Det är svårt eftersom jag kan bara göra mitt jobb på ett bra sätt om jag kan tänka klart."

Båda: "Ja, det är illa."

Båda: "Ja." *skrattar*

Bill: "Bara visuellt. Men... Det är svårt att säga själv. Jag är den som litar mer på magkänslan och Tom är ibland klokare än jag."

Tom: "Du har lite mer disciplin än jag. Och mer envis."

Bill: "Men jag gör saker rätt fort och jag tänker inte efter så mycket eftersom jag är rätt otålig. Det är skillnaden. Du har mer tålamod, det är därför du spelar instrument. Jag spelar inga instrument eftersom jag inte kan sätta mig ner och lära mig något."

Tom: "Bill är mer känslig och det är därför han har den här grejen med magkänslan."

Bill: "Man måste göra saker och ting snabbt. Jag pratar fort, mycket och jag kan inte vänta länge på något. Det är därför det här egentligen är fel industri för mig eftersom en del saker tar tid. Det är extremt. Jag måste också svara på varje mejl och SMS jag får. Personen bredvid mig för ett svar inom de närmaste 5 minuterna. Jag har aldrig haft några skulder hittills i mitt liv, jag får aldrig påminnelser. Jag kan inte ignorera saker. Ibland säger Tom: "ta det lugnt, bry dig inte om det". Jag måste alltid göra allt på en gång och jag gillar inte folk som är slarviga."

Bill: "Ja, och jag har också med mig en notepad hela tiden så jag är jätteorganiserad. *skrattar* Jag vet alltid vad som ska göras härnäst."

 

Bill: "Inte jag."

Tom: "Är det bra eller dåligt att lyssna på honom? *folk i rummet skakar ovetandes på huvudet* Jag skulle inte kunna lyssna på ett helt Drake-album men jag gillar en del låtar, absolut. "Hold on, We're Going Home" tex."

Bill: "Ja, den är bra."

Tom: "Jag har respekt för hits. Det spelar ingen roll ifall det är pop, hiphop eller rock. Om låten har gjorts bra och ifall den är medryckande, så har jag åtminstone respekt för den. Ibland lyssnar jag till och med på den." 

---

Engelsk översättning: THLiechtenstein. Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

Den 27 mars släpper Tokio Hotel deras nya EP "Feel It All". Den vidhängande andra singeln med samma namn som deras senaste album "Kings of Suburbia" kommer att släppas på samma dag som "Feel It All - Del 1 - Club Experience"-tunrén börjar i London. Den medryckande klubblåten är baserad på turnén som kommer att äga rum i mars i 15 olika städer runt om i Europa innan den drar igång med världsturnén i sommar.

 

Feel It All - standard version

Feel It All - Nyårsuppträdande LIVE version

Feel It All - Pioneer Remix

LWLYB - Pioneer Remix

LWLYB - Cazzette Remix

 

"Feel It All" kretsar kring en känsla du känner när du inte vill att en fest ska ta slut, när du inte vill gå hem. Om du vill ha en kväll som aldrig tar slut. Med det sagt är det ganska uppenbart att "Feel It All" skrevs under en efterfest i Bill och Tom's hemmastudio i L.A. Hills. "Det var så tidigt och vi ville bara fortsätta festa", minns Bill tillbaka. "Jag har problem med lägga av när jag mår väldigt bra och allt funkar - rätt människor, rätt musik, tillräckligt med drinkar och allt som går med det. Allt är perfekt. Då vill jajg inte att det ska ta slut trots att man ser en ny dag komma i horisonen."

 

Känlsan av låten är "afterour" - fortfarande klubbaktig och dansig, men inte lika högljudd. Musiken är fortfarande spännande, men aningen mjukare. - man vill fortsätta dansa men ljudet gör inte ont längre, det finns ingen press. Bortsett från det binder Bill samman "Feel It All" med den ultimata känslostormen: "För mig handlar det om känslan om allt: det bra och dåliga, ljust och mörker, kärlek och hat, beroende och frihet. Det påminner mig om min favoritfilm "Kids" som illustrerar denna mångfald och närhet mellan kärlek och hat, hopp och förtvivlan, sökande och beroende. Det här följer med mig genom hela livet - även när jag var 13 år hängde jag med kompisar hela nätterna, jag rymde från vardagen, bort från hemmet och det tråkiga. Jag vet det allvarliga med instinkten för frihet, uppror, vara emot regler och systemet."  

 

Och så blev "Feel It All" som en bild av 90-talets drama - inte bara i klartext utan också i det visuella, liksom omslaget och videon som spelades in i Berlin; Bill tar med oss på nattets djup. Men "Feel It All" hade nästan inte ens existerat! Tom berättar: "Versionen blev klar snabbt. Låten bara "hände", det var bara en känsla. När låten behövde bli klar vid slutet, kunde ingen hitta de ursprungliga uppgifterna. Ingen av oss var speciellt koncentrerade under inspelningen så vi fick använda en MP3 version för att låten skulle kunna bli färdig. Vi hade inget annat val. Det var det enda vi hade." 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

[...]  

Bill: "Jag tror nog att vi har faser då vi går till ett visst ställe väldigt mycket ett tag, och sedan går vi inte dit nå mer alls. De enda platserna som alltid besöker är nattklubbar, fast Tom gillar inte nattklubbar så mycket..."

Tom: "Jo, men jag gillar inte att dansa."

Bill: "Ja men vi brukar alltid dricka rätt så mycket och prata efteråt, och lyssna på musik. Soho House är ett klassiskt ställe som vi alltid går till. Sen förändras det. Jag gillade Sound ett tag också."

Tom: "Och Hyde, minst en gång i veckan."

Bill: "Jag älskar Warwick. Men nattklubbar, jag vet inte. De där "pop-up"-festerna på stan var ganska häftiga. Vi var ute så mycket att jag knappt minns!"

 

Bill: "Love Who Loves You Back", antagligen. *skrattar* Det är verkligen vad det är. Jag tycker att man inte borde tänka på vem vi ska älska, för det är ändå utom våran kontroll. Det är så många som försöker kontrollera det men jag tycker att det är något vackert med att vi faktiskt inte kan kontrollera det. Vi alla tenderar att försöka kontrollera våra hjärtan men i slutändan så kan vi faktiskt inte det. Det är just det låten handlar om, enligt mig. Älska helt enkelt den som älskar dig, att njuta av kärleken."

 

Bill: "Alltså, ja. Tom älskade flera tjejer varannan kväll när han var yngre. *skrattar* Han var... Du var ganska vild. Nu har han lugnat ner sig. Jag skulle tippa att han var 16-17 då."

Tom: "Alla gör så vid den åldern."

Bill: "Inte jag."

Tom: "Jo, det gjorde du."

Bill: "Nej! Jag tycker jag är raka motsatsen. När jag blir kär, så blir jag kär. Och då är jag helt säker. Men det tar ett tag innan det händer. Så nej, jag är ingen sån. Jag gillar inte engångsligg."

 

Tom: "Definitivt, jag tror det finns flera. Det är åtminstone vad jag tror."

Bill: "Jag vet inte. Jag tror det är ganska svårt att hitta någon som du älskar utan och innan, ens själsfrände, och någon man vill spendera resten av livet med. Man borde kunna hitta en, men man måste anstränga sig för det finns trots allt miljontals människor där ute, och att kunna hitta just den rätta är ju jättesvårt. I dag tror jag dessutom att man måste ha tur. Jag tror att folk tror sig ha hittat den rätta, att de är jättekära, men sen möter de helt plötsligt sin kärlek. Så enligt mig är man inte det."  

Tom: "Jag känner det som att det kan hända en flera gånger. Det är så många som är i seriösa förhållanden och är riktigt kära..."

Bill: "Men det jag menar är att man är en person."

Tom: "Ja, jag vet inte. Det är bara ett drömsenario..."

Bill: "Det är inget drömsenario, det är så. Jag känner att det existerar. Jag tror verkligen det."

Tom: "Tja, nej. Självklart är det möjligt att hitta den rätte som man vill spendera resten av livet med, men... Man vet aldrig."

 

Bill: "Ja, i Europa blir det "Feel It All". Gällande Usa har vi faktiskt inte bestämt oss än då vi fortfarande jobbar med "LWLYB". Men i Europa och resten av världen kommer det att bli "Feel It All".

 

Bill: "Ja, Tom och jag blev faktiskt erbjudna en film för inte så länge sedan. Men då var hela filmindustrin så seg."

Tom: "Jag tyckte musiken var seg, men filmerna, herregud! Nej, men vi fick ett erbjudande om en roll i en film..."

Bill: "Att spela bröder."

Tom: "Att spela bröder. Jag gillade konceptet!"

Bill: "Vi försöker fortfarande få till det där."

Tom: "Det är så konstigt för jag hatar när musiker försöker agera och tvärtom. Det blir bara så fel för det mesta."

Bill: "Men vill testa det." *båda skrattar*

Tom: "Vi kanske kan göra ett undantag. Det kanske blir bra när vi gör det. Jag vet inte, jag är fortfarande osäker. Vi har provfilmat massa redan iallafall."

Bill: "Ja, för ett tag sen."

Tom: "Det var pinsamt."

Bill: "De sa att jag hade talang för det." *skrattar*

 

Bill: "Breaking Bad, men den håller inte på längre. House of Cards!"

Tom: "House of Cards skulle vara grymt!"

Bill: "Jag älskar House of Cards. Jag skulle göra vad som helst för att få vara med där. Jag älskar den serien."

 

Bill: "Inga nya direkt, men jag gillar verkligen Givenchy. Jag älskar allt de gör. Jag tycker allt är fantastiskt."

Tom: "Vi gillar KTZ."

Bill: "Ja, KTZ. De är rätt stora nu. Ja, de är mina favoriter just nu."

 

Bill: "Alla butiker på Fairfax just nu. De har alla nya affärer jag gillar."

Tom: "Church är häftig."

Bill: "Church och Oak. Jag gillar alla små butiker. Självklart älskar jag ju Barney's också."

Tom: "Barney's, just det! Jag älskar Barney's!" *båda skrattar*

 

Bill: "Definitivt! Det är min dröm. Jag vill verkligen göra det. Ända sedan jag var väldigt ung har jag gjort mina egna tshirts och sånt. Eftersom jag inte hade några pengar så köpte jag billiga saker och gjorde nytt av det. Min mamma gillade det också så hon hjälpte alltid mig. Jag började också skissa när jag var ung, så det har alltid varit en dröm. Jag har redan allt klart. Jag har ett koncept och nästan en första kollektion. Jag väntar bara på rätt ögonblick. När jag väl gör det så vill jag göra det ordenligt. Inte vara en kändis som sätter sitt namn på något, utan jag vill göra "the real deal".  

Tom: "Du kan göra det när jag gör mitt DJ-projekt."

Bill: "Jag gillar mycket gammalt. Typ barocken i kombination med modernt, nya tyger och stilar."

 

Tom: "Tro det eller ej, men jag sjunger aldrig."

Bill: "Det är så svårt för mig att tro det. Du sjunger ju med mig i bilen ibland!"  

Tom: "Ja, för när han sjunger..."

Bill: "Han sjunger bara när jag sjunger."

Tom: "Ja, och det roliga är att jag kan sätta rätt toner när jag sjunger med Bill. Om jag sjöng själv skulle det låta hemskt. Men eftersom att jag aldrig sjunger så tycker jag att jag har en fantastiskt röst (Bill skrattar), jag övar inte bara."

Tom: "Jag är helt enkelt en perfekt människa!" *skrattar*

 

Bill: "Ja, en. Alla tycker att det är sjukt, men jag älskar Kate Winslet. Hon är ganska gammal för mig men det är något visst med henne. Jag tycker hon är sexig! Och hon är en fantastiskt skådespelerska."

Tom: "Ja, sedan Rachel McAdams."

Bill: "Rachel McAdams kommer alltid vara min favorit."

Tom: "Hon är bra."

 

Bill: "Öh, vi har ingen." *skrattar*

Tom: "Vi vet faktiskt inte."

Bill: "Ingen aning!"

Tom: "Men det skulle jag vilja ta reda på."

Bill: "Jag med, för folk säger alltid att vi måste ha någon bakgrund nånstans ifrån."

Tom: "Jag tycker Bill ser lite turkisk ut."

Bill: "Inte jag! Många säger det ibland men jag håller inte med. Det enda jag vet är att vi, hela våran familj, är tyskar. Så jag vet inte riktigt men det kanske finns något långt tillbaka. Vem vet."

 

Tom: "Nej."

Bill: "Har aldrig haft någon."

Tom: "Jag försöker alltid övertyga mig själv att läsa. Jag har jättemycket böcker för att folk fortsätter att ge mig böcker. De säger "Åh, du måste läsa den!", men jag har inte tid för det. Så fort jag har lite fritid så går jag till studion. Jag önskar dock att jag ville läsa mer, men jag har inte lyckats hittills."

Bill: "Jag gillar "Kill Your Friends". Ingen favorit, men den är bra."

Tom: "Det är en bra bok."

 

Bill: "Ja! Vi ska göra det i år. Det kanske blir våran favoritbok. Det blir en biografi, om våra första 25 år. Vi ska skriva den tillsammans. Jag hoppas att vi får tid över till det för vi vill verkligen skriva en."

Tom: "Vi vill försöka ta upp det iallafall."

 

Tom: "Egna röster."

Bill: "Ja, egna röster. Jag tror att du kan säga några berättelser bättre än mig och tvärtom."

 

Bill: "Det kommer att bli väldigt annorlunda jämfört med vad vi gjort förut. Det kommer att vara jättesmå, fast ändå speciella, nattklubbar och en typ av nattlivskänsla. Men ibland kommer vi att spela i kyrkor, så det är antingen på ett speciellt ställe eller en legendarisk klubb. Vi vill inte göra en typisk "live show" heller. Vi vill försöka få det till en nattklubb. Vi vill ta våra fans till en fest. Det blir nog grymt."

Tom: "Vi är mitt i förberedelserna just nu. Det kommer att bli en grym ljusshow."

Bill: "Det kommer att bli en bra ljusshow, ja, och väldigt litet så ungefär 2000 kommer att få plats tror jag. Sedan fortsätter vi med större konserter i arenor i slutet av året. Men vi börjar iallafall med det här, vilket kommer bli spännande. Vi har precis släppt de första 15 datumen, tror jag? Sedan fortsätter vi helt enkelt."

Tom: "Det kommer att bli väldigt intimt och väldigt hett. Det är som små arenor, människor som svettas."

 

Bill: "Jag försöker alltid att jobba med någon när vi är på turné. På de senaste två turnérna har jag jobbat med Dan och Dean från DSquared. Vi gjorde kläderna tillsammans, och de blev fantastiska. Jag älskar att jobba med dem, de är så roliga. Så jag försöker alltid att jobba med någon på turné. Den här gången ser det ut som att vi kommer att jobba med Maro Marco. Han kommer att göra våra kläder. Jag hade precis mitt första möte med han så det är fortfarande väldigt nytt, men jag tror att vi kommer att jobba tillsammans."

 

Bill: "Ja, vi aktiverar våran (tillsammans:) Power Ranger! *skrattar* Det är en töntig grej, vi står tillsammans och aktiverar våra krafter. Det är jättefånigt men vi gör det varje gång."

 

B & T: Vanilj.

B: Pussar.

T: Kramar.

B & T: Guld.

B & T: Släckta.

B & T: Sanning.  

B & T: Ansiktshår.  

B: Solnedgång.

T: Soluppgång.

B & T: Dusch.

B: Boxers. 

T: Briefs. 

B & T: Jay-Z.

B & T: Tatueringar.

B & T: Los Angeles.

Bill: "Åh, vilka svåra frågor! Hedi Slimane."

Tom: "Öh... Vad svårt. Karl Lagerfeld." 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa. 

 

Efter deras senaste spelning på Viper Room i Los Angeles fick vi den unika möjligheten att sitta ned med de tyska poprockarna Tokio Hotel, vars fans, "Aliens", är kända för att vara extremt hängivna. Bandet har nyligen släppt sitt första band på fem år; Kings of Suburbia, som har tagit dem i en helt annan riktning än tidigare med ett nytt ljud och mer elektroniska och dansorienterade låtar. De förbereder sig för deras nya världsturné "Feel It All: The Club Experience" i mars 2015. Se till att följa Tokio Hotel på Bandsintown för att bli först att få veta när biljetter kan köpas nära dig.

 

Vi erbjuder också fem lyckliga Tokio Hotel fans en chans att vinna en exklusiv signerad polaroidbild från bandet! För att delta i tävlingen, skicka ett tweet till @Bandsintown och @DeCodeLTD med hashtaggen #THxBIT. Vi kommer dra fem vinnare slumpmässigt och meddela dem på Twitter nästa vecka!

 

Bill: "Jag tycker det är både bra och dåligt. Det är bra att man har sin egna typ av media där man kan lägga ut vad man vill och kommunicera med sina fans direkt utan att någon måste komma emellan. Man kan faktiskt kommunicera med sina fans och dementera rykten som har sagts om en, vilket är bra. Men å andra sidan är det rätt så tråkigt att stora tidningar inte finns längre, eller så har de inte tillräckligt med pengar för att göra en bra fotoproduktion längre. Gällande CD skivor, nedladdningar, streaming; jag hatar det. Vi gör det bara för att man måste göra så nu, men sanningen är den att jag hatar det. Jag tycker det bästa sättet är att köpa en CD skiva. Vi släppte också en vinyl och en kassett från våran skiva. Vi gillar den typen av format och vi lägger ner så mycket hjärta och arbete på våra videos och konst, men folk ser det inte längre. Det är det dåliga med det hela. Jag kan leva med "sociala medier", men vi borde sluta med olagliga nedladdningar och gå tillbaks till CD skivor. Det hade varit min perfekta värld."

 

Bill: "En del växer med oss. De är i våran ålder eftersom vi var väldigt unga när vi började. De har en annan musiksmak nu, de ser saker på ett annat sätt, precis som vi. Vi har en stark fanbase så det är nästan som ett äventyr för oss. Våra fans är väldigt, väldigt stöttande - vi har världens bästa fans! De är väldigt intensiva. Vi har även fått nya fans - fler och fler killar. Förut var det alltid bara tjejer och nu ser vi även att 50% av de som tittar på våra videos är killar!"  

Tom: "Nu när vi är lite äldre och fulare så har killar blivit mer öppna för att lyssna på vår musik."

Bill: "Vilket är kul! Vi har ingen speciell målgrupp eller någon speciell vi riktar in oss på. Den som gillar vår musik och det vi gör, tja, "välkommen till våra spelningar!" Vi får våran fanbase att växa lite grann." 

 

Bill: "Jag förväntade mig det, för det finns de som klagar på allt. Även om vi hade skapat samma album som förut så skulle vi fått höra: "herregud, ni har ju inte förändrats alls! Samma gamla skit, de har inte jobbat med det alls." Vi bryr oss inte om det, vi har aldrig gjort det. Med "Kings of Suburbia" ville vi göra ett album som vi gillade; det reflekterar våra smaker och musiken vi vill göra. För oss handlar det om att vara äkta. Om man fortsätter göra samma sak som man har gjort i alla år så är det inte äkta. Vi är alla människor, vi förändras och livet förändrar oss. Vi alla blir inspirerade av olika saker. Jag kan inte hålla mig till samma ljud på alla album. Vi vill hålla det fräscht och göra vad vi gillar."  

 

Tom: "Flera. Jag skulle vilja samarbeta [med folk] men det är svårt att säga direkt vilka som har inspirerat oss på detta album eftersom vi producerade det i över fyra år. Jag gillar verkligen Chet Faker just nu och sedan finns ju våra barndomsidoler Aerosmith och Depeche Mode. Det är så olika, vi gillar inte bara en typ av genre. Som artister och musiker föredrar vi mer en bra produktion och bra låtar, oavsett vem artisten är. Daft Punk skulle vara grymma att samarbeta med."

 

Tom: "Väldigt skönt, och samtidigt väldigt intensivt och mycket jobb. En helt ny erfarenhet. Det var nog också därför det tog så lång tid, för att vi gjorde allt själva; låtskrivandet, produceringen, spelandet, allt helt enkelt."

Bill: "Det är det bästa vi har gjort. Jag är jättenöjd med det - att få ha den friheten och inte behöva förlita sig på en bra producent och någon som man kanske inte ens ville jobba med från första början. Vi samarbetade med några låtskrivare och producenter på detta album men i det stora hela så gjorde vi väldigt mycket själva. Speciellt röstmässigt."

Tom: "Det började i ren frustration egentligen eftersom vi först mötte några människor och började jobba lite smått men det kändes inte rätt. Det var inte musiken vi ville göra. Så vi bestämde oss för att bygga en hemstudio, där vi sedan började om från början. "Stormy Weather" var en av de första låtarna som vi kom på och det blev som en guide för resten av albumet. Albumet visade sig bli riktigt bra tack vare vår frustration."

 

Bill: "Det är en kombination; flera av låtarna fanns inte med på albumet för ett år sedan när vi ville släppa det. Så som "LWLYB" och "Run, Run, Run" - vi hade inte de låtarna i början. Vi var i studion och fantastiska saker hände. Jag tänkte att vi behövde mer tid eftersom materialet vi gjorde just då var så pass bra att vi inte bara kunde sluta. Så det som finns med på albumet nu är det bästa från fyra års skrivande och producerande." 

 

Bill: "Inte direkt, jag gillar att uppträda framför mycket folk. Jag gillar stora scener. Vi ville förändra det lite, och eftersom albumet är så elektroniskt tänkte vi att en liveklubb skulle kunna bli en nattklubb; mellan 1000-2000 människor bara. Det kommer att bli litet; som en kväll då man går ut och festar istället för att gå på en normal konsert. Vi tyckte att det skulle bli häftigt att ha lite mindre arenor. Våra fans ville faktiskt ha det så. De ville se och träffa oss, så grejen med det mindre konceptet är lite annorlunda. Sedan kör vi med större arenor i slutet av året igen."

 

Bill: "Interscope var involverade med vårat förra album men vi gillade inte deras sätt att arbeta så vi sa upp kontaktet för detta album. Ibland jobbar man med kända människor och företag, och det är inte alltid det rätta sättet. Vi jobbar nu med William Morris Agency gällande livebokningar, och de är fantastiska. Men det beror alltid på; det handlar om visionen och visionen man har som band. Det är så vi väljer vilka vi jobbar med. Vi har aldrig haft ett klassiskt management, vi har alltid haft folk som vi betalat bara för att få alltid att rulla men det har alltid varit vi som tagit alla besluten. I stort sett allt som händer ligger på vårat bord."

Tom: "Vi har rensat lite också. På detta album hade vi allt från videoregissörer, folk som fixade kläder och tog bilder till albumet... Allt ligger i stort sett under skivbolaget i Usa; vänner och folk som vi har känt länge, och som älskar bandet, som är passionerade för det och förstår projektet."

Bill: "Jag hatar att vara i närheten av egoister. Vi ville bara jobba med människor som gillar bandet och har samma vision. I Europa ligger vi fortfarande på Universal Music. Det beror verkligen på hur man kommer överens och ifall det fungerar. Det är inte alltid det största skivbolaget som fungerar, det ska man ha klart för sig." 

 

Bill: "Mycket! Vi gjorde "Run, Run, Run" med en av våra närmaste vänner, John Lucah Fellini. Det var perfekt för den låten eftersom han är väldigt bra att fånga intima situationer och väldigt äkta saker; det var ett väldigt passionerat projekt för oss båda. Vi jobbade med Chris Morris för "GGAG" - vi ville göra något annorlunda och roligt, vilket ledde till idén av att inkludera transgenders. Med "LWLYB" ville jag filma en massiv orgy, men sedan sa jag nej till killen, för jag ville vara MED i orgyn - inte bara stå och sjunga i bakgrunden! Han sa: "jag visste inte att du ville göra det... Men bra, då kör vi!"

 

Tom: "Nu när vi ska ut på turné så kommer det att bli; gå upp någon gång på eftermiddagen, soundcheck och träffa fans efter det. Nästa stad att kliva upp i, soundcheck, träffa fans och spela. Kanske lite pingis emellan. Så lär det se ut, hela tiden."

Bill: "Det kommer bli utmattande. Folk inser nog inte hur utmattande en turné faktiskt är. Vi försöker bara hålla oss friska, så ingen får smitta oss för turnén håller på ett tag. Man sover alltid på en buss, man har inte ett riktigt rum eller en fin dusch."

Tom: "Man har inte så mycket dagsljus."

 

Tom: "Det handlar mer om spelplatsen. I Paris har vi en fantastisk arena, så jag ser fram emot Paris."

Bill: "På denna turné kommer vi spela på väldigt speciella arenor. Den i Hamburg, till exempel, en vacker kyrka. Vi har antingen häftiga ställen eller legendariska klubbar. Det kommer bli intressant. Jag tror de alla kommer ha hemska backstage-rum."  

 

Bill: "Instagram, InstaSize, Uber, WhatsApp."

Tom: "Jag är lite gammalmodig. Jag använder inget alls."

Bill: "Han har inte ens Instagram! Han använder bara sin mobil för att sms:a eller ringa."

Tom: "Jag har en nyhetsapp som jag alltid kollar på." 

---

Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta - Källa.