Kaulitz and the Gs

"Så roligt som möjligt"
En målgrupp? "Vi har ingen! En 15-åring kan lyssna på Tokio Hotel och likaså en 40-årig mamma", säger Bill och Tom Kaulitz - sångaren och gitarristen i de, just nu, mest framgångsrikaste tyska tonårsbandet Tokio Hotel. De bästa möjligheterna att sälja sitt nya album. Med Gala pratade tvillingarna om färgglada piller, den mörka sidan av framgången - och hår...

Hur mycket press känner ni av framgången?
Bill: Den är klart där men vi har varit framgångsrika i nästan 5 år. Ödet att sluta som en one-hit-wonder hotar oss inte längre. det är avkopplande.

Men eran fanskara består av tonåringar och de vänder ryggen till något så väldigt snabbt...
Tom: Vårat mål är att behålla de fans vi redan har och vi lyckades göra det. Dessutom målsätter vi inte våran musik till en speciell publik. En 15-åring kan lyssna på Tokio Hotel och likaså en 40-årig mamma, så länge de har bra musiksmak!

Bill, efter några veckor ändrade du din frisyr...
Bill: ..och det är irriterande varje gång jag gör något, för alla gör en sån stor grej utav det. Jag gillar att testa saker och jag gillade inte dreadlocksen längre. Det tog nästan en dag för att de skulle torka efter att man hade duschat. Skit irriterande!
Tom: Hår är en besynnerlighet för Bill. Om jag inte skulle störa, så skulle han ha färgat håret platina blont och klippt en arméfrilla.

Är ni rädda att ni någon dag inte kommer kunna stå ut med pressen i nöjesindustrin längre?
Bill: Faran är närvarande och jag kan förstå de hemska "fallen" av de andra kändisarna men Tom och jag har en fördel: Vi har varandra och bandet. När jag föreställer mig att jag skulle få stå med detta helt ensam, då skulle jag inte veta ifall jag skulle kunna komma ur det här utan några permanenta skador eller veta vart jag skulle vara idag...

Vad för typ av erfarenheter har ni med droger?
Tom: Även vi experimenterade och började med det vid en väldigt ung ålder. Redan vid 13 års ålder hade vi äldre vänner som vi hängde med. Det var några gånger då vi drack en del, rökte hasch och tog piller pga tristess.
Bill: Men det är i det förflutna nu! Man behöver mycket självdisiplin för att ge 100 % i ens framträdande på scen och för att inte kollapsa under all stress.
Tom: Vi festar väldigt sällan men när vi gör det går det vilt till!

Ni är tvillingar. Är ni verkligen så nära varandra?
Bill: Jag kan aldrig tänka mig att planera något utan Tom. Vi är aldrig ifrån varandra i mer än två dagar och till och med det är ett helvete. Vi är som en person, vi behöver inte ens prata med varandra för att veta vad den andre tänker på just nu. Tom och jag kommer bo tillsammans hela livet.

Berätta sanningen: Ibland går ni varandra på nerverna, eller hur?
Bill: Visst, det händer men väldigt sällan. När vi bråkar, gör vi det rätt: Vi svär och skriker på varandra. Då springer alla för att ta skydd och lämnar rummet. Vi vet exakt hur vi ska påverka varandra så att situationen eskalerar.
Tom: Det stämmer, vi irriterar varandra så mycket tills vi vill slå den andre i ansiktet och vi gör det också.

"Tokio Hotel" är både älskade och hatade. Hur hanterar ni fientligheten?
Tom: När någon förolämpar mig, så förolämpar jag personen tillbaka. Jag blir lätt provocerad. Det har alltid varit så, att vi aldrig riktigt har passat in - det är anledningen till varför så många inte gillar oss. Redan i skolan hade Bill och jag flickvänner som var äldre än oss. Jag hade en ny varje dag och Bill försökte med monogami (= när man håller sig till en partner). Det provocerade de andra killarna och gjorde dem avundsjuka. Jag älskar det!

Bill, alla har alltid hävdat att du är bög...
Bill: Jag har stått ut med det här ända sedan skoltiden. Smink och en komplicerad frisyr på en kille - visst att många drar slutsatser. Men hey, jag är inte bög och ifall jag vore det skulle jag inte ha några problem med att berätta det...

Har ni fortfarande inte tid för en flickvän i erat liv?
Bill: Nej, jag vill bli kär men det har inte hänt än.
Tom: Och jag vill inte binda mig, jag vill ha så roligt som möjligt. Det finns för vackra tjejer där ute men kanske är det för att jag aldrig har varit kär förut.

Vad är det jobbigaste som kommer med eran kändisstatus?
Bill: Jag saknar spontanheten. Jag kan helt enkelt inte gå på bio eller äta glass ute. Allting måste planeras i veckor innan. Ett liv enligt manus. Visst, man vänjer sig efter ett tag men det finns fortfarande stunder då jag saknar mitt förra, helt normala liv.
Tom: Det finns stunder då vi kan hänga ute en hel vecka. Affärerna är konstant på språng. Det är anledningen, till och med när vi är på semester, att vi aldrig låter våra tankar skena iväg. Bill och jag spenderade två veckor på Maldiverna och det var härligt att slappa på stranden men i mitt huvud tänkte jag ändå på jobbet. Det går inte en dag utan att vi har något med "Tokio Hotel" att göra.
Bill: Trots det så är det fortfarande helt okej så här. "Tokio Hotel" är inte ett jobb, det är vårat liv och självklart är det ett jävla häftigt liv.