Kaulitz and the Gs

Bill: När man bara ser den - vi stod här och tänkte "Liksom, hur vill de få det så här igen varje dag?", eller hur? Eftersom den ser så... Det finns så mycket indragningar och sidorna ser kaotiska ut. Det är obegripligt för mig att förstå hur någon kan hitta här, eftersom, kolla bara. Du har bara... I princip har du sen bara... Tja, det här är arenan ni. Alltså, det här är hängbron, och hur gör man så broarna får exakt denna punkt? De är placerade under taket och sänks sedan... Så att de...
Killen: Broarna?
Bill [till killen]: Precis, broarna och hur de ska hamna precis vid den punkten, eller hur? De måste ju hamna där, eller hur? Så att man kan gå omkring där och så att ingen måste flytta på saker runt om eller nåt. Det är ganska coolt. Det är också grymt målat. Det är också... Eh, erhm, erhm, golvet av hela scenen är så grym. Det är ett härligt grepp och så vidare. Allting är [...] in i minsta detalj...

Sebastian: Och vad är fallande här? Vad menar du med boar?
[Georg i bakrunden: Åh, Tom!]
Bill: Ja, de är... De hänger fortfarande under taket, eller hur? Sedan sänks dem där. Och där har vi... Det är det fantastiska. Vi har också LED ljus och så vidare överallt. Och vi kommer bara att sänkas, så det kommer faktiskt att se ut som UFOs. Sedan landar de i stort sett precis emellan där och vi kommer att kunna gå upp på andra våningen sen.

Tom: Jasså? Det visste jag inte.
Sebastian: Ganska häftigt, visst?
Georg: Vad är?
Tom: Skaparna av "Femte Elementet" har...
Bill: De som gjorde filmen... Typ målade och sånt, målade scenen.
Tom: De som gjorde "Femte Elementet". Häftigt, va?
Gustav: Åh, Bill! Har du också choklad... Ett chokladtuggummi åt mig? Tack!
Bill: Varsågod!
Gustav: Kan du ge mig tändaren också?
Tom [börjar skratta]: Chokladtuggummi!

Bill: Dina förstärkare måste vara tystare. Jag måste kolla till det snart.
Tom: Det är dem!
Bill: Jag måste kolla ifall det är tillräckligt för mig.
Georg: Igår sa du att min förstärkare inte ens kunde höras.
Bill: Nah, din är ganska okej men Tom's är värre.
Gustav: Vad är det som händer med din egentligen?
Tom: Ja, eftersom det bara var basen. Du märker det bara inte, din idiot.
Bill: Tja, din förstärkare är bortom värre. Om jag går förbi den, så kommer jag inte kunna höra något längre.
Georg: Han kan bara inte längre.
Tom: Bill, om du går förbi där så kanske du kan få till rätt toner för en gång skull.
Bill: Tom, om jag går förbi där så kommer jag inte kunna höra mer, alls.
Tom: Alltså, Bill, det är skit snack. Jag har också precis... Om jag står där så hör jag gitarren precis lika högt som om jag står där borta med Georg.

Bill: Georg och Tom börjar från bunkern. Alltså, de står, de står uppe på, på... På vänster och höger sida på deras platser. Och ehrm, Gustav och jag är inne i ägget . Typ, jag kommer i stort sett att komma... I stort sett, Gustav's riser - när han är ovanför - startar... Det höjs från botten av scenen. Alltså, jag står inne på botten och Gustav är där och det högs i stort sett samtidigt. Det betyder att jag kliver ut på scenen och Gustav flyttar upp till andra våningen.

Bill: Tja, vi har fått, ehrm, en äkta Tokio Hotel motorcykel byggd. Efteråt kommer den vara våran och ehrm, och ja, det... Det finns också en scen med den. När den körs ut från den lägre scenen och det ser ganska häftigt ut. Tja, det är faktiskt som... Vi har redan tänkt att en också skulle köra den på riktigt eftersom det är väldigt häftigt. Det är som ett monster... Faktiskt så ser det ut som... Däcken ser faktiskt ut som något från en monstertruck eller nåt sånt. Den passar helt klart med scenen. Jag är inte så säker på ifall det skulle gå att köra med den på gatorna men jag tror inte det.

Bill: ...med mikrofonen så...
Tom: ...repeitionsrummet är en Ferrari då... Det här är en Fiat... Det är bara...
*skratt*
Bill: Bra!
Dåså!
Tom: Om du behöver ta med den till repetitionsrummet så skulle den här produkten säkert kosta 15 miljoner istället för tre.

Tom: Jösses, om man inte måste göra allt helt själv.
Sebastian: Går allt som du hade tänkt det så långt?
Tom: Jepp, så långt, ja. Alltså, definitivt gitarr-mässigt men... Tja, de andra grabbarna...

Bill: Tom, jag funderar... Tom, hur du mig? Jag tänker ifall jag, när du spelar det häftiga outro(t)... eller hur? Och jag funderar ifall jag ska gå ner med metall risern. Du vet, eftersom den går... Lyssnar du ens på mig? Han lyssnar inte ens på mig!

Bill [djup suck]: Äsh, det handlar om gitarr-ljudet igen, eller hur? Det tar för lång tid. Det finns inget värre för en sångare.

Bill: Det är också jättesvårt att bara gå upp där och så vidare. Det är därför killarna också har headsets den här gången. Vi tror faktiskt inte att det är så coolt men det är bara... Det gör det lättare eftersom de sjunger jämt nu och det finns också kör underliggande överallt och ja, de måste i stort sett sjunga med nu och spela och Tom måste byta [sina fotpedaler]. Tja, det är lite lättare för Georg. Han har bara sina keyboards och så vidare men det är verkligen... De har verkligen mer att göra än tidigare iallafall.

Sebastian: Allt fixat?
Gustav: Jepp! Allt är fixat förutom jag själv.
Sebastian: Är ståndet i sin ordning igen?
Gustav: Ståndet är... *skrattar* Stådet är fullkomligt funktionärt igen.

Bill: Jag skulle vilja köra upp på scenen med metall risern, skulle då vilja byta om för WBMW under scenen och komma upp här igen via trapporna eftersom jag skulle vilja stå med dig medan du spelar WBMW. Vet du vad jag menar?
Georg: Du kan också komma upp här borta, eller hur?
Bill: Eller där. Du ser, det är till och med bättre. Precis. Jag går upp där.

Georg: Jag måste få den lägre keyboarden tystare, tack.
Kille: Kan du spela på den, snälla?

Gustav: Ja? Eftersom jag står här uppe tills den 7e låten. Då är jag helt ensam, va?
Sebastian: Så du måste inte ha en nödstege för att komma ner?
Gustav: Jag har... *tittar omkring* Ehrm, jag vet... Personligen vet jag inte. Fast, ifall det fanns en nödstege, så skulle den stå här. Och jag kunde nog spontant hålla i detta tunna fibernät eller så, vilket innebar att jag skulle riva ner hela scen dekorationen.

Sebastian: Finns det något där uppe som ett stödtorn? Ifall något skulle hända dig... Ifall det börjar brinna eller så, kan du komma ner på något sätt? Jag menar...
Gustav: Det jobbas fortfarande på det.
Sebastian: Jag förstår! *skrattar*
Gustav: Att jag kommer ha något likt en nödutgång där jag kommer ramla 5m.
Sebastian: Som en brandstång eller så där du kan glida ner.
Gustav: Något sånt.
Sebastian: Ja.
Gustav: Men för stunden, ehrm, får jag klara mig själv när jag är där uppe under de första låtarna.

Tom: Det enda är att tills alla [...] igen... Här är min sista position. Här uppe. Och efteråt stängs ägget och Georg och jag måste vara ovanpå det, ehrm... På Gustav's plattform också så att hela grejen sänks. Annars måste vi klättra ner. Publiken ser inget av det här, eller hur? Och inte heller något av de andra man måste överväga. Det visar hur komplex en sådan skit show är. Jag kan inte sluta tänka på det. Jag har positioner överallt där jag är tillåten att stå när och hur... Det finns ingen frihet längre! Så mycket kan sägas.

Tom: Vad ska jag...
Bakrunden [Gustav?]: Snälla, låt Georg spela.
Georg: Aldrig!
*Tom spelar med trummorna*
Bakrunden: Tja, det är definitivt bra nog för ett punk-band.
Tom: För ett litet punk-band, som ett garage band...
Bakrunden: Ja, precis som förr.

Tom: Här är min arbetsplats och sen kan jag gömma mig här under. Härifrån kan ingen se mig längre.
Sebastian: Wow.
Tom: Så, det är där den hemliga röken kommer. *paus* Privata mejl, det var antagligen den [...]

Georg: N24-Repotage: Tung transport dokumentär om vårat ägg ["egg" = "ägg" är tysk slang för "testikel"]. Tokio, ehrm, Tokio Hotel Bill's vänstra pungkula på turné genom Europa.
Bill: Ville de inte åtfö...? Ville inte någon åtfölja oss en gång?
Georg: Ja, ja.
Bill: Ja.

Georg: Ehrm, vi övar slutet av showen just nu. Det är också alltid en av de viktigaste sakerna.  *paus* Typ, om vi inte flyttar till den exakta punkten precis samtidigt, kommer inte slutet att funka och vi får riktiga problem. Eller så skadar vi oss själva.

Tom: Den övre delen av ägget rör sig endast när broarna är där uppe. Och nu måste vi om... Ehrm, Ehrm, omprogramera så att säga och måste sätta upp det så det är möjligt att även stänga locket när broarna fortfarande rör sig, så att säga. Ja. Ja, det var problemet nu och nu kommer det antagligen ta ytterligare en halv timme att fixa det.

Sebastian: Har ni två omklädningsrum?
Bill: Ja, jag behöver, jag behöver två eftersom jag går i princip upp där lite då och då, när jag, när jag byter om inne i scensättningen och sen kommer jag ut där nerifrån, till exempel, med motorcykeln. Det betyder att jag också behöver en under scenen. Och den här gången är det bra att vi har våran alldeles egna scen med oss. Det betyder att man kan gå omkring överallt och att vi också kan använda allt där nere. Och vi har också några överraskningar för extranumren där jag också måste vara där nere igen. Och ehrm, ja, det är ganska bra. Alltså... Det är en trevlig sak att ha när man har sin egna scen eftersom allt kan uppenbarligen byggas på bästa möjliga vis, hur man behöver det och man måste inte anpassa sig att göra något och det är ganska coolt.
Sebastian: Har du redan testat ett par kläder? Hur lång tid tar det att byta om?
Bill: Tja, ehrm, det finns inte så mycket tid, det är därför jag gillar... Det är tidsinställt för att byta om senare så jag är väldigt nyfiken på det. Ehrm, allting är väldigt, väldigt väl-designat. Alltså, jag är nästan alltid klädd med något grundläggande så det är endast själva rustningarna som måste bytas och så vidare. Och ehrm, jag har två personer som alltid hjälper mig med det och jag tror, att, att allt kommer att ordna sig. Tja, det ser väldigt bra ut. Vi har också gjort det så att outfitsen är mer komplexa i början av showen och ehrm, emellanåt kommer de snabbare och så vidare. Och självklart har jag också gjort det lite mer beroende på låtarna och så vidare och ehrm, ja. Nu har vi mer ombyten än vi faktiskt tänkte ha från början.

Georg (?): Bill?
Bill: Jag är här!

Bill: Då ska vi se hur varmt allt det blir eftersom det är verkligen ganska... Mina outfits är gjorda av konstgjort läder. Speciellt. Vi älskar verkligen djur. Vi har inte använt några djur alls, får något. Och ehrm... De är väldigt, väldigt varma. Tja, jag får se om jag kan stå ut med allt med tiden.

Bill: Ikväll kommer den övre delen av ägget att bli målat. Tja, jag tror att man faktiskt kan se det bra här nu eftersom det är fortfarande väldigt glansigt på toppen. Alltså, det nya sättet som gjordes och den nedre delen har redan målats. Och ehrm, jag har lärt mig att folk som gjorde det här har också gjort det för "Femte Elementet". Jag tror att man kan se det också. Det blev verkligen grymt! Eftersom har fått allt. Alltså, i princip alla räcken, hela huvudscenen och allting. Allt har blivit målat. Keyboarden kommer fortfarande att bli målad, lådorna kommer att målas, våra stolar kommer att målas. Alltså, allt kommer att få ett utseende och ikväll kommer de ta ner den övre delen och måla den också. Liksom, allt är ganska, ganska utarbetat men alla här jobbar hårt och det är ett väldigt, väldigt fantastiskt team. Det ser ut som det precis har landat någonstans och har gått igenom mycket. Det är verkligen coolt.

Bill: Vi har också, ehrm, gjort några låtar annorlunda. Tja, jag tror, att vi har, ehrm, en, två överraskningar där man inte kunde tro att det var nödvändigt att vi gjorde så. Men, vi ville inte spela allt som det låter på albumet nu utan vi har verkligen testat några saker och har gjort en, två saker annorlunda och ehrm... Ja, annorlunda. Alltså, vi har definitivt lagt till lite dramatisk komposition och jag tror att vi har ett häftigt avslut den här gången. Vi håller fortfarande på att testa just nu. Men, slutet kommer att bli väldigt bra, tror jag.

Bill: Har du någonsin funderat på en ansiktstransplantation? *skrattar*
[Gustav? i bakrunden]: Vi kan också [...] två skummaterial... Nah, seriöst?
Georg: Om du betalar åt mig.
Tom: Ja! Jag skulle betala åt dig.
*Georg öppnar handen i en pengar-fråga-gest*
Tom: Vad vill vi fixa? Näsa, ögon... haka?
Georg: Allt, vi fixar allt.

Sebastian: Och vad gör du nu?
Bill: Vi går igenom allt nu. För första gången går vi igenom hela showen för att se ifall allt funkar. Och nu gör vi det även med klädbytena och så vidare. Tja, vi kommer fortfarande fastna här och där men vi kommer bara göra det till en viss gräns. Vi kommer också ha en annan genomgång den 21a. En dag innan showen och idag för första gången. Första kläd-repetitionen. *till någon* Tack så mycket!

Tom: Jepp. Den förhärskande känslan är bra, men allt som kunde gå fel gick bara fel.
Sebastian: [...] Ibland måste faktiskt saker hända eller så tänker man för sig själv [...]?
Tom: Ja, jag vet inte. Om den första showen skulle ha gått sådär, skulle jag bli blek. Nah, men annars... Tja... Det känns bra. Scenen är grym och det känns faktiskt bra. Jag måste fortfarande komma på vart, när och hur man kan gå omkring och så vidare.

Sebastian: Känns det redan som eran "egen scen"?
Georg: Det känns verkligen som en "egen scen". Tja erhm, det är en... Det är en total u-sväng jämfört med tidigare turnér. Alltså, allt, allt är verkligen vårat. Fantastiskt.
Sebastian: Tja, är det inte så att någon blir nervös på något sätt när... Jag menar, ni har redan spelat så många shower och massa...
Georg: Nej, det är mer som... Det är faktiskt en bättre känsla eftersom man vet att scenen kommer att vara densamma i alla arenor på de 32 showerna och det kommer inte att fattas något av scenen eller något som inte funkar. Det är alltid så. Och ifall man har övat mycket, så kommer man förmodligen att kunna verkligen flytta runt den blint småningom.