Miss #3/2010 - (Österrike)
"Världen räcker inte till"
Efter deras enorma framgång i Europa och i Usa är det dags att ta de fyra killarna i Tokio Hotel seriöst och inte se dem som ett tonårsband längre. "MISS" intervjuade tvillingarna Bill och Tom Kaulitz och pratade om tjejer, broderkärlek och att ha framgång som en drog.
Skrämmer det inte er hur framgångsrika ni är redan?
Tom: Det skrämmer oss inte. För ett tyskt bandet är det inte naturligt att vara framgångsrikt. Vi är snarare stolta än rädda.
När blev kändisskapet en besvikelse för er för första gången?
Bill: Det finns mycket emot som vi fortfarande kämpar mot i musikindustrin. Regler, att andra vill imponera på oss. Eller när vi läser de första artiklarna om oss i tidningen där det står saker som vi inte ens har sagt. Som ung blir man överväldigad av allt detta, men vi har lärt oss att hantera det.
En känd skvallertidning la ut semesterbilder på er. Kränker sådana saker erat privatliv?
Bill: Det går över gränsen när sånt händer! Jag är fortfarande arg över det. Vi försöker göra deras - de som beslutade det - liv så svårt som möjligt. Det är något som jag aldrig kommer att vänja mig vid.
Vad är det sjukaste som någonsin har skrivits om er?
Bill: Allt från självmord i hotellrum till... - Det är svårt att säga, jag tror faktiskt att allt har skrivits om oss.
Bill, du sa en gång att du hatar en daglig rutin. Är inte att spela i ett band nu en rutin för dig?
Bill: Visst, det finns bitar som är lite tråkiga men själva jobbet är inte tråkigt. Man vet aldrig hur en dag kommer att sluta - så det är det mest mångsidiga jag kan tänka på. I kontrast med skolan, där ni var bråkstakar.
Vart fick ni det tidiga självförtroendet från?
Bill: Vi kom inte överens med folk. Vi kom hem från skolan och sa att vi aldrig mer ville gå dit igen. Att gå till skolan var hemskt för oss. Vi fick problem med lärarna och blev förflyttade ofta pga disciplinära skäl. Men våra utseende gjorde inte livet lättare heller: Vi ville inte försöka låtsas vara någon vi inte var. Det är därför vi har klätt oss som vi velat, och i en liten by som detta - känner man sig som en alien. Självförtroendet har alltid varit där eftersom vi var tillsammans. Det är därför andra barn aldrig såg oss ensamma när de skulle spöa oss.
Ni upplevde eran första kyss med samma tjej. Har ni någonsin varit avundsjuk på den andre?
Tom: Det måste du fråga Bill eftersom jag alltid är den första som får tjejen [skrattar].
Bill: Vi bråkar aldrig om tjejer.
Tom: Och vi blir inte riktigt förälskade i samma heller.
Bill: Det finns ingen som kan separera oss, ingen är mer viktig än vårat förhållade. Klart, vi bråkar, Tom och jag är båda väldigt egoistiska och envisa. Just pga våran likande personlighet slår det ofta ihop sig. Ingen av oss vill ge upp. När vi börjar bråka, lämnar andra rummet och låter oss vara ifred. Ni avbryter varandra hela tiden när ni pratar...
Bill: Det är svårt för de andra att ingripa när Tom och jag pratar med varandra. Våra vänner är vana att prata lika högt som oss och störa oss när vi pratar, eftersom de har ingen annan chans att få uppmärksamhet när vi pratar.
Ni bor tillsammans i Hamburg, så ni spenderar 24/7 tillsammans. Irriterar ni inte varandra?
Tom: Vi är tillsammans 24/7, men ändå inte eftersom vi sover i olika rum. Men det stör oss inte. Alla säger alltid: "Stör det inte er att vara tillsammans 24/7?" och saker som "Hur blir det om en av er skaffar en flickvän?" eller "Tänk om en av er vill flytta till en annan stad?". Vi ställer oss inte själva de frågorna eftersom det har alltid stått klart för oss att vi kommer vara tillsammans. Det är ett speciellt band som enäggstvillingar har. Det är svårt att beskriva det, vi är faktiskt en person. När jag tänker på att flytta ut, är det en självklarhet att Bill följer med mig.
Bill: Vi tänker automatiskt på den andre.
Är ni musikaliskt på samma nivå?
Bill: Jag tror att vi båda två har en bra känsla när det kommer till att upptäcka en bra låt, bortsett från våra personliga musiksmaker. Vi lyssnar på olika musik privat, Tom lyssnar på mycket hiphop-musik. Det finns bara några band där ute som vi båda gillar, det är till exempel Stereophpnics och Aerosmith. Många kända band stänger av väldigt snabbt i intervjuer.
Hur kommer det sig att ni är så öppna?
Bill: Tokio Hotel har aldrig vara enbart ett jobb för oss. Det är våra liv. Vi är fortfarande Bill och Tom Kaulitz när vi kliver av scenen. Vi stänger inte bara av våra laptops och sen är dagen över. Klart, när det kommer till att vara öppen finns det vissa saker gränser som inte borde korsas, men jag vill också berätta för folk om dåliga saker som har hänt istället för att alltid säga att allt är bra. Jag tycker det är bra att ge folk en verklig inblick på hela vår karriär.
Tokio Hotel är ett av Tysklands framgångsrika band. Vad kommer att hända sen?
Tom: Efter våran pågående turné vill vi besöka Asien - åka till Japan och göra en Latinamerika turné. Det är svårt att sätta upp mål eftersom våran karriär började så plötsligt. Men vi kämpar för de bitar av frihet, och vi gör våran grej. Vi behöver inte andras åsikter.
Är berömmelse beroende?
Tom: Ja. När man är i rampljuset, som vi, finns det ingen återvändo. På ett sätt blir man ganska beroende av det. Man har inte valet att säga "Hm, jag vill kanske inte vara känd längre".
Tror ni att ni någonsin blir nöjda med det ni har uppnått, eller gräver ni efter mer?
Bill: Man slutar inte tänka, man börjar på nya idér eller låtar för en video. Vi försöker alltid göra bättre ifrån oss än tidigare.
Ser ni fortfarande fram emot att uppträda?
Bill: Jag blir väldigt, väldigt nervös innan konserter, det kommer aldrig att förändras. Men så fort jag står på scen är nervositeten borta.
Finns det en viss osäkerhet bakom artificiella karaktären Bill Kaulitz?
Bill: Jag ser inte mig själv som en karaktär. När man träffar mig privat ser jag likadan ut som på röda mattan, om jag inte vill förklä mig såklart. Jag försöker inte se mer extrem ut än vad jag gör allmänt. Det är jag helt enkelt. Jag skulle alltid bära håret och sminket så här när jag gör något annat.
Tack till Loren för engelsk översättning. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta.
Kommentarer
Trackback