Kaulitz and the Gs

"Jag skulle inte vara lycklig med kostym och slips!"
Tokio Hotel i vardagen - Vad händer när bandet inte är på turné? Tel Aviv, Amsterdam, Paris, Milano, Essen - När Tokio Hotel var på turné med "Zimmer 483 Europe Tour", var de i en annan stad varje dag och levde ut ur sina resväskor. Vi frågade: Har ni någonsin ett normalt vardagsliv?

Tvättar ni era egna kläder?
Bill: När vi är hemma tvättar mamma våra kläder men när vi är på turné gör vi det själva. På hotellet eller i studion.
Georg: Precis! Man måste se till att sortera ut tvätten i två högar, svart och vit tvätt. Det är inte så svårt. Vad jag hatar mest är att stryka. Men, jag stryker alla mina kläder. Byxor, tröjor, allt...
Bill: Georg tar det väldigt seriöst. Jag har aldrig strykit något i hela mitt liv.

När var senaste gången ni åkte buss eller tåg?
Bill: Det är tyvärr omöjligt. Det är därför vi alltid reser med våran egna buss eller bil. Vi reser mycket mellan Hamburg och Berlin, och med tåget var vi vara fast där i 1,5 timme. Med bil tar det dubbelt så lång tid. Jag skulle vilja åka tåg oftare, eftersom jag hatar att flyga.
Tom: Vi har alltid många resväskor med oss, vi skulle säkert behöva boka upp halva tåget.

Kan ni laga mat?
Bill: Självklart! Jag kan laga nudlar, mjölk med ris, spaghetti och spaghetti-omelett.

När lagade ni mat själva senast?
Georg: Igår. Vi åt nudlar.
Tom: När vi är i studion lagar vi alltid mat själva. Då har vi nudlar på menyn varje dag.
Bill: Jag är väldigt enkel när det kommer till mat. Om vi hade en 5-stjärnig kock, skulle jag fortfarande be honom att göra nudlar. Och jag älskar snabbmat. Det finns inget värre än fin mat. På galor får man fin mat. Vi väntar alltid på efterfesterna då där man kan få riktigt coola saker som currykorvar med pommesfrites.
Georg: Jag tycker att det är väldigt dumt att ha en dyr 5-rättersmeny eftersom man äter i tre timmar och man känner sig fortfarande tom efter det eftersom portionerna är så små.

När var ni senast i affären och handlade?
Bill: Att gå till affären är väldigt svårt för oss. Trots att jag har på mig joggingkläder och en hatt, känner folk fortfarande igen mig. Vi köper alltid våra saker på en bensinmack. Man kan hitta riktigt bra saker där. Sist köpte jag ugnsbakad fisk med potatissallad. Om jag skulle ha beställt det på en normal restaurang så skulle det inte ha smakat hälften så gott som på bensinmacken!
Tom: Det är också min favoritmat just nu! Vi har varit på alla bensinmackstationer i Tyskland.

Om ni inte resten runt i världen, vad skulle ni göra?
Georg: Jag skulle bo ihop med alla mina vänner, det skulle vara härligt.
Bill: Att bo ihop med konstiga personer är inget för mig.
Tom: Bill och jag skulle flytta ut. Vi vill fortfarande bo tillsammans dock.

Vilket annat jobb kan ni tänka er göra?
Gustav: Försäkringssäljare.
Bill: Och Georg skulle vara en byggnadsarbetare.
Georg: En läkare för kvinnliga patienter skulle vara något för Tom.
Tom: Absolut! Men bara om jag fick välja mina patienter själv.
Bill: Jag vet inte vad jag vill bli senare. Min enda verkliga passion har alltid varit musik. Men vad skulle jag ha gjort annars? Jag kan inte jobba bakom ett skrivbord på en bank pga mitt utseende. Folk skulle springa iväg.
Georg: Det stämmer inte! Folk skulle bara inte närma sig. Saken är den att för normala jobb måste du förändra den du är och hur du ser ut.

Bill, skulle du styla och klä dig som du gör nu för ett jobb?
Bill: Ja, definitivt. Jag klädde mig också så här i skolan och jag fick problem där också. De andra eleverna skrattade åt mig och lärarna tyckte det var irriterande, medan de inte kunde stå ut med hur jag såg ut. Jag skulle inte vara lycklig med kostym och slips! Det stora problemet är: Vart passar man in när man är 18 år, har stort hår och en tatuering?

Går ni fortfarande på era vänners fester?
Bill: Det beror på. När våra nära vänner har fester går jag definitivt dit. Men när det gäller stora fester vill jag först veta vilka som kommer. På stora fester är det som en flygplats inne på en klubb om kvällarna. Folk vill ha autografer och ta bilder - man får inte precis festa då.
Tom: Vi har inga problem med det, att ge autografer, det är något vi inte har något emot. Men på en fest blir det lite jobbigt.

Vad saknar ni mest?
Georg: Att ha ett normalt liv helt enkelt.
Bill: Jag hatar att vardagslivet är en rutin, men jag saknar också det normala livet utanför bandet. Jag skulle vilja kunna gå längs gatorna utan att bli igenkänd.

Har ni någonsin tänkt på att ge upp allt för att leva ett normalt liv igen?
Tom: Nej, vi har aldrig ångrat det och kan inte få nog av det. Vi började i Tyskland och nu åker vi utomlands till andra länder eftersom vi fortsätter uppnå mer. Våra liv är härliga!
Bill: När vi är hemma i två veckor utan något på vårat schema, börjar jag sakna allt. Då tänker jag: "Hey! Jag vill bli fotograferad igen, jag vill gå på galor, jag vill tillbaks på scen igen!" Jag älskar mitt liv eftersom det är så som jag alltid har velat att det ska vara. Jag vill vara känd, folk tittar på mig och pratar om mig. Självklart kan det vara irriterande ibland också, det finns plus och minus till det hela. Men även om vi lade av idag skulle det ta år innan vi fick våra liv tillbaka. Tokio Hotel - Det är ett evigt beslut.

---

Tack till Linda för engelsk översättning. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta.