Kaulitz and the Gs

"Vi kommer aldrig att glömma Chile"
De var i vårat land i fyra dagar och det räckte tillräckligt för att se deras talang och deras vänlighet. Här ger jag er vårat sista samtal med Bill, Tom, Gustav och Georg.

De säger att de var rädda vid ankomsten. "De säger" även att de inte ville att andra skulle komma så nära dem. Sanningen är att vad som hände på flygplatsen - med så mycket kärlek från de chilenska fansen - chockerade dem, och även ifall det skrämde dem lite så åkte dem därifrån glada eftersom de aldrig trodde att de skulle ha så pass entusiastiska fans. Men killarna förstod det eftersom de medvetna om att det är en helt annan kultur. Nu till grejen om "inte vilja att andra ska komma så nära dem", jag måste säga att det är helt sant. Det var inte lätt för fansen att komma nära dem - jag såg det med egna ögon utanför hotellet - och Tokio Hotel hade ett otroligt beskydd att även alla de lyckligt lottade som hade vunnit en M&G blev varnade. Jag kan berätta om instruktionerna av deras management på själva signeringen, de gjorde det glasklart: "Om någon gråter, blir hysterik eller rör någon av killarna, blir träffen inställd." Vi vet att det inte var killarna själva som bestämde det eftersom de är väldigt vänliga, men att reglerna skulle vara så strikta är utan tvekan helt sant.

Nu till konserten: Vi kunde se den sanna glädjen på fansen som kunde se dem så nära. Med ett perfekt ljud demonstrerade dessa tyskar varför de är ett av det mest eftertraktade banden i Europa och varför det var så mycket förhoppningar på deras framförande. Med Bills oförglömliga kostymer, hans motorcykel, Toms flammiga piano, den övertygande Gustav och Georgs karisma, var det en konsert full av känslor, skrik, svimmande tjejer och eld som utan överdrift var idealiska för att äta marshmallows.

Hur kändes välkomnandet ni fick från fansen i Chile?
Bill: I början var allt så trevligt, speciellt på flygplatsen (alla skrattar). Vi kände oss väldigt hedre, glada och nya på vad vi skulle få uppleva i Chile.

När vi pratade för en och en halv månad sedan, berättade ni att ni skulle låta er själva bli överraskade. Lyckades Chile med det?
Bill: Det dåliga var att vi inte kunde lämna hotellet, så vi försökte titta ut genom fönstret mycket. Från vad vi kunde se så var det väldigt vackert, men det var ingen idé att gå ut någonstans. Det var bara Gustav som gick till affären för att köpa lite saker och han hade roligt, trots att han inte minns namnet (Pueblito de los Dominicos).
Georg: Ah, men det är någonting som gör att vi aldrig kommer att glömma Chile. Eller hur, Bill?
Bill, Tom, Gustav: Ja, ja, ja (skrattar).
Bill: Åh gud! Jag har aldrig varit med om en jordbävning i hela mitt liv, och vi var med om tre stycken på två dagar! (skrattar) Vi kände två stora och vaknade.
Men...de var inte så starka.
Bill: Hur kan du säga så? Vi blev skiträdda.
Tom: (skrattar) Vi blev faktiskt rädda.
Bill: (skrattar) Jag trodde att vi blev tvunga att klä på oss och evakuera byggnaden.

Så vi gav er den första erfarenheten med jordbävningar. Stackars er!
Tom: Vi har aldrig varit med om en tidigare. Det var...våran första gång (skrattar).
Men kom igen! Det var två små. I februari hade vi en som mätte 8,8 och då skulle ni ha dött!
Bill: Nej!!! Jag tror inte på dig *Bill ställer sig upp och sätter sig igen* Tror du det kan hända igen när vi är här?
Jag tror att... Hmm...
Bill: Åh nej, snälla... *Bill lägger handen på pannan som om han svimmar*
Haha, nej. Jag lovar att det inte kommer hända igen...inte den här gången iallafall.
Tom: Med lite tur då, eftersom vi inte skulle veta vad man ska göra (skrattar). Och om "någon" precis klev ur sängen för evakuering skulle bli en väldigt bra bild (skrattar).

Låt oss byta samtalsämne. Låt oss prata om "Best Of" - albumet är klart. Vad förväntar ni er från det och hur känns det nu att ha ett samlingsalbum?
Bill: På ett sätt känns det konstigt att ha en samlingsskiva nu redan, men å andra sidan så är vi väldigt stolta över att ha så många hits. Jag kan säga att två nya låtar på albumet, en av dem spelades in år 2002 (Mädchen aus dem All).
Tom: Ja, och Bills röst låter till och med annorlunda eftersom låten spelades in när hans röst började förändras.
Bill: Ja, och sen är det en annan låt (Hurricanes and Suns) som spelades in år 2009.

Låt oss prata om Bill och Toms byte av land. Var det baserat på jobb från början? Det har sagts att anledningen ska vara att fansen förföljer er. Stämmer det?
Tom: Sanningen är att vi mår bra i Los Angeles, till skillnad från vårat privatliv (skrattar). Vi spelade in och skrev större delen av låtarna på vårat senaste album i Los Angeles.

Och hur är det med Gustav och Georg? Varför stannade ni kvar i Tyskland?
Gustav: För att våra familjer och vänner är kvar i Tyskland (alla skrattar). Titta inte på oss sådär! Seriöst, grejen är den att Bill och Tom inte har några vänner och ingen gillar dem (skrattar).
Tom: Det är sant! (skrattar) Vi har inga vänner.

Om det är något som fångade min uppmärksamhet, så är det kampanjen som Bill och Tom gjorde för PEtA. Hur var det och hur känner ni för djuren?
Tom: Väldigt fina bilder (alla skrattar).
Bill: Vi älskar verkligen djur. Vi har fyra underbara hundar och vi adopterade dem från djurhem.
Tom: Ja, och vi har varit vegetarianer i två år.
Bill: PETA ringde och bad oss stötta kampanjen för att släppa lös de vilda djuren från cirkusar, och vi sade ja på en gång eftersom vi kan relatera till det så mycket.

Med ett sådant stort hjärta, har ni jobbat med andra kampanjer i Tyskland?
Bill: Det är det enda vi har jobbat med just nu, men vi är väldigt intresserade över att fortsätta i samma riktningar för djuren. Om det är möjligt kanske vi påbörjar vårat eget projekt också.

Jag frågar det här för att Tokio Hotel donerar ett musikrum till en skola. Vad tycker ni om chansen som Icon Group ger er att ge en kultur till barn som inte har samma möjligheter som ni hade?
Bill: Det är ett bidrag som vi är väldigt glada att ge eftersom vi hade turen att ha en pappa och en mamma som var i musikvärlden. Vi hade alltid möjligheten att skapa musik då vi hade tillgång till det, så att kunna hjälpa andra barn som inte har det gjorde oss väldigt glada.

Några avskedsord?
Bill: Stort tack till fansen för allt stöd som vi har fått under de senaste dagarna. Vi kommer helt seriöst aldrig att glömma Chile...och inte bara pga jordbävningarna (skrattar).

---

Engelsk översättning: Vee @ THA. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta.