Kaulitz and the Gs

 

 

Bill: "Eftersom det är det mest framgångsrika talangprogrammet. Dessutom får vinnaren den perfekta starten i musikbranschen. En #1 singel och ett framgångsrikt album är i stort sett garanterat, plus att vinnaren får 500,000€. Det är mycket pengar som man kan arbeta med som artist långt efter DSDS." 

Tom: "Det var också väldigt lägligt - ifall vi inte visste om det nu skulle vi aldrig ha gjort det." 

Bill: "DSDS är programmet vi tror mest på. Ett talangprogram med ett stort stöd för vinnaren." 

 

Tom: "Vi hade mycket tur!"

Bill: "Ja, vår berättelse är en Askungen-saga som knappt händer i musikindustrin nu för tiden. Vi blev upptäckta på en klubb i vår hemstad. När jag ser tillbaka på det känns det nästan omöjligt, hur allt ordnade sig, att någon faktiskt upptäckte oss i vår hemstad."

Tom: "Vi var nykomlingar, fick vårat första skivkontrakt med en väldigt liten budget för en musikvideo och PR. Vi hade bara ren tur att det gick så bra utan en plattform som DSDS."

Bill: "Nu för tiden vill skivbolagen inte spendera pengar på något. Det finns inte så många talangscouter längre som letar efter band och investerar i dem, som det fanns för 10 år sedan. Som ung musiker, speciellt om man kommer från landet, har man ingen chans att visa sin talang. Hur vill man kunna lyckas på sin talang i storstaden? Då visste vi inte heller hur vi skulle göra och ifall vi kanske skulle skicka in en demo till skivbolagen. Programmet ger vinnaren en bra start i musikbranschen och när de väl är där, är det upp till dem att göra något av det." 

Tom: "Jag tror det är just det som fler och fler har börjat inse. Genom det har talangprogram steg för steg fått ett helt annat rykten än vad de hade förr. Då sa man, "casting - är det verkligen nödvändigt?" Nu är talangprogram mer accepterat och respekterat. Musikindustrin förändrades så drastiskt att det här är det ända sättet att få någon typ av framgång. Vi var ett av de sista banden i Tyskland som kunde göra det på det "naturliga" sättet. Idag är det helt annorlunda... I Usa har några av tidens kanske mest kända artister suttit i juryn väldigt länge för att ge de nya artisterna en form av insikt." 

Bill: "Mariah Carey och Nicki Minaj sitter i American Idol-juryn. Dessutom är rock-legenden Steven Tyler, Jennifer Lopez, Britney Spears också jurymedlemmar som tittar på folk och letar nya talanger." 

Tom: "Vi vill ge folk tips för en karriär bakom scenen och hjälpa och stötta dem med deras start i musikbranschen." 

 

Bill: "Vi har mycket hopp. Vi började castingen i Berlin och höll på där i nio dagar, och såg hundratals människor. Det var väldigt krävande, måste jag erkänna - men också väldigt roligt. 71 av de människorna gick vidare. Senare fick vi veta att bara 120 totalt går vidare, så vi fick vara hårdare."

Tom: "Men vi var samtidigt snälla!"
Bill: "Vi skickade vidare fantastiska kandidater till nästa omgång och valde 36 stycken som kommer att följa med på resan med oss. Vi är väldigt glada och har bra sångare och personligheter där." 

Tom: "Under kvalveckorna var det några stycken som man förväntade sig mycket av, baserat på intrycket de gav på deras auditions, men helt plötsligt gick det snett för dem. Det är faktiskt det första verkliga testet, för då ser man vilka som klarar pressen och de som helt enkelt inte pallar trycket. Vi var på en underbar plats, coacherna satt redan i arbete och kandidaterna hade 24 timmar på sig att öva och lära sig låtarna. En del gjorde oss besvikna, andra överraskade oss." 

 

Bill: "Vi vet inte vad som händer bakom kameran, men det är säkert folk som har lämnat rummet och berättat för andra vad vi sade till dem. Vi hade en eller två kandidater av den sorten."

Tom: "Det var en tjej, vi sade till henne att det helt enkelt inte räckte och hon tittade på oss på ett sätt som gav en känslan av att ens spirituella sinne rensades." 

Bill: "Det var en kille som klev in i rummet och slog mig med häpnad. Jag tänkte: 'wow!', för det var något jag verkligen inte förväntade mig. Efter att han sjungit klart ställde han till med en scen. Han sade att det var fult knep från vår sida att vi gjorde narr av honom. Jag avbröt honom när han skrek och förklarade att det var något som vi inte uppskattade. Alla får sina chanser och vi vill hitta bra sångare. En del är helt enkelt inte tillräckligt bra under castings, men de vet det innan!" 

Tom: "Vi får se senare vad de sade om oss när programmet börjar sändas."

 

Bill: "Det är många som inte förstår vad det innebär att leva ett sådant liv. Under själva omröstningsprocessen handlar det inte bara om bra sångröster och grymma sångare. Det handlar också om vilka som kan hantera allt som kommer med att vara känd. På grund av just detta är programmet en bra start eftersom deltagarna får en "från början"-kurs. De är med på TV och framför kameran 24/7. De måste ge intervjuer från start och med livesändningar kommer även trycket från media. Om man klarar sig måste man även kunna klara av allt som kommer sen. Det är viktigt att kolla vilka som skulle kunna klara av att hantera ett sådant liv. Vi var tvungna att säga till några kandidater att dem var för unga och ömtåliga för att kunna överleva i den här industrin - att de aldrig kommer kunna leva ett sådant liv, att det skulle vara helt fel för dem." 

 

Tom: "Jag skulle inte säga att det är vår styrka precis... [skrattar] Men den erfarenheten vi har är förstås en stor fördel. Vi var tvungna att hantera mycket press från media från starten av vår karriär, så vi förstår vilka faser de går igenom." 

 

Tom: "Självklart träffar vi andra artister i Los Angeles, men det är ingen regel att man träffas på gatan. Det är nog mer av en myt. Men jag tror du frågar fel personer... [skrattar]" 

---