Kaulitz and the Gs

 

Tom: "Vi kommer enbart att ägna vår tid åt vår musikkarriär. Vår flytt till Los Angeles år 2010 och pausen vi tog hade sina anledningar. För det första så blev det istortsett omöjligt för oss att leva ett normalt liv i Tyskland, och för det andra så ville vi arbeta med vårat album i fred. Vi hoppas att vi hinner klart med det i år. Låtarna är redan bestämda, nu ska vi bara få klart det sista." 

 

Tom: "Hon har en poäng där. Jag tycker inte att jag har förändrats så mycket. Jag har fortfarande samma humor och jag drar alltid samma sjuka skämt. På något sätt förblir man den samma. Men vi har samtidigt lärt oss mycket - allt från hur man ska hantera sina medarbetare till hur musikindustrin fungerar." 

 

Bill: "Jag önskar verkligen att det inte var någon som gjorde det, men det finns faktiskt folk som är helt annorlunda jämfört med oss. Vi har känt de flesta som är omkring oss i ungefär 7-8 år och de har inte slutat berättat den nakna sanningen för oss bara för att vi är kända. Jag tycker ofta att folk i vår närhet ser saker alldeles för kritiskt eftersom Tom och jag alltid måste försvara vår position och det vi gör." 

 

Bill: "Det stämmer. En karriär förstorar ens styrkor och stärker ens svagheter. Jag har alltid varit en extrem perfektionist, men nu har jag faktiskt kommit till det stadiet då jag får panik ifall något inte fungerar som jag vill. Denna panikkänsla är ofta så intensiv att jag knappt kan sova om nätterna. Ingen behöver sätta press på mig, jag pressar mig själv redan tillräckligt." 

Tom: "Jag är så pass noggrann med små detaljer att jag har vetat precis vad som ska hända imorgon. Ifall något händer som inte var schemalagt, känns det som att världen kraschar samman. Jag önskar att jag kunde säga: 'Okej, skit samma. Vi får väl se vad som händer imogon', men det kan jag inte. Dessutom undrar jag ifall det kan vara bra att jag pratar så mycket med mig själv när Bill och jag inte är med varandra. Det gör mig sjukt stressad när jag pratar med mig själv eftersom jag inte vet ifall jag börjar bli knäpp eller inte." 

 

Bill: "Det konstiga är att jag inte kan säga ifall det är bättre eller sämre att vara känd. Efter en två år lång paus längtar jag verkligen efter att börja jobba igen. Men så fort jag ser paparazzis så tänker jag: 'Fan, jag kanske behöver en paus i ett år till'. Å andra sidan vill jag bli lämnad i fred, men samtidigt vill jag bli framgångsrik med bandet. Men det är så man är - man vill alltid ha vad man inte kan få." 

 

Bill: "En mekaniker. Jag har ofta funderat på att gå och träffa en terapeut skulle vara bra för mig, men jag litar inte riktigt på dem. Jag är inte den typen av människa som inte känner till mina problem. Jag vet verkligen vad som är för fel på mig. Men jag känner det som, alltså, ifall inte jag kan lösa mina problem, hur ska då någon annan kunna göra det?" 

Tom: "Att gå och prata med en terapeut hjälper många människor. Vi, som enäggstvillingar, behöver inte det eftersom vi pratar med varandra hela dagarna. Jag är Bill's terapeut, och han är min. Det där just därför jag alltid märker när han inte är i närheten. Då måste jag säga vad jag tänker till mig själv." 

Bill: "Ingen kan förstå att vi måste dela våra tankar med varandra så fort de dyker upp. Vi pratar om allt med varandra, allt som kommer upp. Normalt sätt gör andra inte ens det med deras mammor eller bästa vänner." 

Tom: "När vi kommunicerar med varandra är det nästan som en prutt - vi släpper ut allt. De som lyssnar på oss när vi pratar blir ofta chockerade. Eftersom vi vet allt om varandra betyder det också att vi är väldigt nära varandra. Det är nästan övernaturligt att vi kan dela tankar med varandra. Vi behöver inte ens prata med varandra. Vi vet redan allt som är viktigt att veta om den andre." 

 

Tom: "Det tar verkligen tid att vänja sig med oss då vi kommer i ett dubbelpack. Vi kommer nog spendera hela våra liv tillsammans och vi kommer nog i stort sett göra allt tillsammans. Det är väldigt svårt för ens partner att inte bli avundsjuk på denna typ av intimitet." 

 

Bill: "Nej. Vi har aldrig tänkt så om varandra. Jag kan inte föreställa mig att vara borta från Tom under en längre tid." 

 

Tom: "Det finns egoistiska människor i Los Angeles, de med fejkade personligheter. Men jag tycker att den typen av kvinnor har blivit internationella. Har man otur kan man hitta dem i varje stad." 

 

Bill: "Det är en typisk Los Angeles-grej att folk berättar mycket personligt om en själv. Alla ska göra något intressant och lever ett underbart liv. Tom och jag får folk intresserade av oss genom att nästan aldrig säga något om oss själva. När folk dock frågar oss vad vi sysslar med, hittar jag bara på något. I Los Angeles är en underdrift ett lugnande. Det är därför folk fortsätter prata om deras liv, och det gillar jag." 

Tom: "Ifall man går med i ett gym i Los Angeles måste man anteckna sitt yrke på blanketten. Då tittar vi på varandra och funderar på vad som skulle låta realistiskt. När vi skriver att vi går på college, ser dem direkt att det inte kan stämma och säger: 'Hur kan ni köra en sån bil när ni går på college? Är ni miljonärer?'" 

 

Tom: "Jag kan bekräfta att groupies vill veta ifall mina känslor för dem är äkta. Men det är inte bara så i Tyskland. Jag tror det beror på hur man är med henne. De kvinnor som är svåra att knäcka ger man många löften. Det är dem som frågar ifall man har känslor för dem. Jag kan inte säga att jag ljuger för dem, för det är lite elakt. Jag möter dem i mitten - jag säger aldrig att det är för en natt, men jag klargör att det inte kommer att hända något mer emellan oss." 

 

Tom: "Det skulle jag aldrig gå med på. När det gäller oss har de alltid varit informerade om att de inte får ta några bilder. Det förstod dem. I början fick tjejerna lämna sina väskor och jackor utanför med våra vakter och i stort sett kommit in i rummet halvnakna." 

 

Tom: "Det kan inte hända mig. Jag är i ett förhållande, därför har jag inte raggat upp någon random kvinna på ganska länge nu." 

Bill: "Det är mycket som har förändrats. I början av vår karriär skulle vi skriva autografer. Idag vill folk inte ha det längre. När folk frågar mig ifall de får ta en bild med mig, och jag säger förjävlig ut, säger jag: 'Bli inte arga, men inga bilder idag. Men jag kan signera något till dig istället' och då svarar de: 'Nej, tack'. Nykomlingarna kan glömma att skriva ut sina autografkort, för autograferna finns redan ute." 

Tom: "När man vill ta en bild, så blir de [fansen] så nervösa att inte kan sätta på kameran och börjar skaka extremt. När jag ser det blir jag också nervös." 

Bill: "Vi är båda också väldigt dåliga på sådana situationer eftersom vi inte är så duktiga på småprat. Jag beundrar verkligen de som lyckas. När jag träffar någon som jag inte känner blir jag väldigt obekväm. Jag vet inte vad jag ska säga och det verkar inte den andra riktigt heller göra. Då blir det en pinsam tystnad. Det är lättare för mig att småprata på engelska, för det finns enkla fraser man kan använda utan att behöva starta en konversation. På tyska leder allt till en mening." 

 

Bill: "När jag gick i skolan sa jag till mina flickvänner att jag älskade dem utan att tänka mig för. Men jag menade det aldrig. Ibland hände det med en liten förälskelse jag hade, utan att det var seriöst. Jag har inte hittat någon som jag kan säga: 'Ja, jag älskar dig och jag menar det med hela mitt hjärta' än. Det är dock helt annorlunda med familjemedlemmar, såklart."

Tom: "Han säger till mig att han älskar mig till döds varje dag."

 

Bill: "Jag saknar att älska någon - men vad betyder egentligen saknar? Det är ju inte så att jag letar efter mitt livs kärlek varje dag, och att jag tänker: 'Åh, det är så synd om mig för att jag inte har hittat den rätta än'. Saken är den att alla är menade för någon. Jag tror inte att det är någon som verkligen gillar att vara singel. Det är en lögn." 

Tom: "En del tycker synd om dig och säger: 'Han har varit singel så länge. Han måste vara deprimerad'. De glömmer att du inte lever ett sorgligt liv, att du inte lever ensam och att du jobbar ensam."

Bill: "Precis. Förhållandet som kommer först är Tom's och mitt förhållande. Resten kommer sen." 

 

Bill: "Wow! Då mår jag genast mycket bättre." 

---

Engelsk översättning: Icey @ LoveTH-Music. Svensk översättning av mig, Elina. Ge creds ifall ni använder detta.