Kaulitz and the Gs

Det är Reina's favoritband. Gruppen består av fyra unga östtyskar. De heter "Tokio Hotel". Enäggstvillingarna Bill och Tom föddes på samma år som Berlin muren föll. Deras dröm var att spela en konsert i Tokyo. De släppte sin första CD när de var tonåringar. Efter det har de fått oberäknligt många priser i deras hemland och utomlands. Bortom Tysklands gränser har de även blivit mer kända världen över.

*Reina pratar japanska*

Tokio Hotel var anledningen till att Reina började i nöjesindustrin. Äntligen har bandets dröm blivit sann. Kommer bandet att ta Japan med storm?
Tokio Hotel: Till "Tokio Hotel" på ett hotell i Tokyo. Hmmm.
Bill: Smaskigt.
Gustav och Tom: Fantastiskt vin.

Här väntar redan någon på att få träffa dem.

Reina: Jag står framför ett hotell i Tokyo för att träffa Tokio Hotel. Så häng med!

Det länge efterlängtade mötet med Tokio Hotel pågår.

Bill: Hej!
Reina: Hej!
Bill: Trevligt att träffas. Bill.
Reina: Jag kan tyska.
Bill: Oh, hej.
Tom: Tom.
Reina: Hej! God morgon.
Bill: God morgon.
Reina: Öhm, för tre år sedan bodde jag i Wien, i fyra år.
Bill: Ah.
Reina: Precis. Det är därför jag känner till er och jag har varit ett stort fan.
Tom: Vad bra. Tack!
Bill: Åh, tack så mycket!
*Reina, det är okej att röra*
Reina: Så ni heter Tokio Hotel och jag har hört att ni alltid har velat spela i Tokyo.
Bill: Åh, det är ganska konstigt att prata tyska igen.
Georg: Ja.
Bill: Öhm, det var faktiskt lite så att vi satte det som mål. Det var därför vi valde Tokyo som stad eftersom vi tänkte att det var så långt borta och att vi knappast kunde nå denna dröm. Men annars så låter det bra på något sätt. Alltså, hur det låter var väldigt viktigt för oss.
Reina: Och ni är ett av det mest framgångsrika banden. Tja, utav de tyska banden under de kommande 20 åren.
Bill: Det var verkligen en riktig lyckoträff att det blev så framgångsrikt. Vi har absolut ett övertag som vi som band formade naturligt. Alltså vi träffades själva och blev väldigt bra vänner. Jag tror att det är en av de sakerna som, öhm... Det har verkligen sammanfört oss och det är vad som gör det lite speciellt.

*Durch den Monsun live på spelningen i Tokyo*

Deras genomsnitt ålder är 22. Reina förberedde något för att lära känna stjärnorna bättre.

Reina: Det är papper inuti och det är ett nyckelord skrivet på varje papperslapp.
Bill: Okej. *tar ut första pappret* "Semester".
Reina: Vad gör ni? Vad skulle ni göra ifall ni hade en veckas semester med start imorgon?
Bill: Jag skulle direkt boka en biljett till Maldiverna.
Tom: Ja. När vi är på semester så handlar allt om att slappa och inte göra något annat... Och det är därför vi är runt Maldiverna och faktiskt inte gör ett piss, förutom att åka Jet Skii då och då.
Georg: *tar nästa papperslapp* Nästa? "Husdjur"!
Reina: Jag har hört att ni alla har husdjur.
Tokio Hotel: Ja.
Reina: Och vadå... Hundar?
Bill: Hundar. Och många. Tom och jag har fyra stycken.
Reina: Fyra?!
Bill: Tom och jag har fyra hundar, ja. Det var alltid ett sådan sammanträffande. Vi ville i stort sett rädda dem från ett djurhem och ville skydda dem och faktiskt hitta ett nytt hem åt dem.
*Georg skrattar*
Bill: Och saken var den att man vill inte ge bort dem tillslut då de har vart med en så länge och vi har fyra hundar just nu. Men jag kan tänka mig att skaffa fler.
Reina: Jag förstår.

*Nästa: "tyskarna"*
Bill: Tom och jag är till exempel alltid i tid. Jag hatar att vänta och jag är väldigt otålig. Tja, alltså... Jag tror att... Det är något som tyskar sägs vara. Att de alltid ska vara väldigt, väldigt punkliga.
Reina: Vad är så bra med tyska?
Bill: Det är självklart vårat språk. Man har ett speciellt band till det. Det behöver jag egentligen inte ens säga. Och öhm, eftersom vi kan prata tyska nu med dig så gör det oss glada då vi är så långt hemifrån.
Tom: Ganska bra, ja.
(Super, Reina!)

Bandmedlemmarna drar till sig mycket uppmärksamhet från båda musik -och modeindustrin.

Reina: Idag har jag...
(Vilken av Tokyos trender rekommenderar den populära modellen Reina?)
Bill: Är de äkta?
Reina: Nej, de är inte äkta.
Bill: Åh, vad bra!
Reina: De är inte äkta.
Georg: Det är för bilen, va? Att, öhm... sätta på spegeln?
Reina: *skrattar* Nej, det är inte för bilen.
Bill: Jag vill ha den svarta!
Reina: Det är inte för bilar. Öhm, det är som... Du kan ha den här till exempel.
(Hon ger bandet rävsvansar som är populära bland gymnasietjejer)
Bill: Dessa saker är så totalt... Men inte äkta?
Reina: Pälsen är självklart inte äkta.
Bill: Åh, vad bra.
Tom: *tittar på rävsvansen* Men du är säker, va?
Bill: Och som ett örhänge, Georg! *håller upp det mot Georgs öra*
*Georg retas med Gustav*
Gustav: *säger åt honom* Georch! Lägg av... Ta bort den.
Bill: Tack så mycket.
Reina: Varsågod.

(I slutet avslöjade bandmedlemmarna deras motto i livet)
*Bill skriver*
Tom: Ja. Whoo.
Bill: *håller upp vad han skrev ned* Kan man läsa det?
Reina: *läser det* "Lev varje sekund". Ja, det kan man.
Tom: [...] Och jag måste ofta påminna mig själv om att jag verkligen... Det måste man faktiskt göra för... Alltså det är ofta för att man jobbar så mycket som man, öhm... Ja, inte längre tänker på att njuta av livet och leva varje sekund.
Bill: Så ibland måste man påminna sig själv: "Vi är i Tokyo nu!", du vet?
Reina: Ja, precis.
Bill: *vänder sig om och tittar ut genom fönstret* Man måste titta ut genom fönstret då och då för att inse ännu en gång "Wow!"

(Idag blev en dröm sann i Tokyo. Det var minnesvärt från första sekunden)