Kaulitz and the Gs

Link.

 

Link.

(se mer av intervjun HÄR)

 

Link. 

 

Link.

 

Link. 

 

Bill: "Får vi en blombukett?!"

 

Benedikt Höwedes: "Tja, för att vara ärlig så var det inte min smak i början. Men det kanske ändras nu?"

Bill: "Ja, vi har märkt att galenskaperna har börjat om igen. Men vi har också haft mycket fritid och tid att vila upp så vi är redo. Det känns bra!"

Tom: "Ja, och jag såg fram emot att få träffa Megan Fox! Vart tog hon vägen?"

Bill: "Ja, jag gillar båda. Tandställning eller tandprotester, vem bryr sig? Men det känns faktiskt väldigt bra och vi såg bandet med fyra personer för några dagar sen också. Men överlag känns det bra och vi är nöjda med albumet, låten och all feedback är fantastisk! Det har gått bättre än förväntat så vi är väldigt nöjda."

 

Tom: "Ehm, i ungefär fyra år."

Tom: "Vi märker mycket! Men musikindustrin har VERKLIGEN förändrats. Jag menar, när vi började spela så hade Facebook precis skapats och det var inte så stort som det är i dag. Vi tog inga selfies utan vi skrev autografer..."

Bill: "Den här gången ställde vi oss frågan "borde vi ens printa ut autografkort istället?" för de flesta vill inte ha autografer längre, utan ber om att få ta kort med en och ifall du säger nej säger de att de inte vill ha något alls."

Bill: "Det var verkligen annorlunda förr!"

Georg: "Ja, vi stannade kvar i Magdeburg."

Georg: "Ja, hela tiden. Vi flög ofta över och träffades."

Bill: "Jag gillar inte att du använder min guld-mikrofon. Har vi inte en kvar?"

Gustav: "Ja, definitivt, och det kommer alltid att vara så. Det är som vårat längsta förhållande."

Bill: "Tja, jag har alltid trott att vi skulle överleva det men pausen var välbehövlig för alla. Vi behövde helt enkelt en paus. Vi pratade aldrig om hur länge eller så, så vi hade ingen deadline. Vårat skivbolag gav oss ingen deadline heller så vi sa att vi kommer tillbaka nån gång med bra musik. Nu blev det ju så att pausen var betydligt längre än vi hade tänkt. Vi ville släppa något förra året men vi bestämde oss för att ta ett till år istället." 

Bill: "Jag tycker fortfarande att Georg's hår är fult. Men vi hörde våran låt på radion för första gången i Tyskland eftersom vi aldrig lyssnade på radion förut. Det kunde hända någon enstaka gång i andra länder. Vi hörde låten på väg till Berlin och tänte att det är en stor framgång."

 

 

Wolfgang Joop: "Jag ser snarare ut som deras morfar! Vi har inte heller sett varandra på fyra år, eller hur?" [...] 

---

 

Video.

Kvinnan: "Mina damer och herrar, anledningen till varför ni är här i dag... Här är Tokio Hotel!"

 

Bill: "Öhm... Planen är att vi går lite saker i Tyskland nu, sedan åker vi till Frankrike och Italien efter det. Sen åker vi tillbaka till Los Angeles. Jag tror jag måste hålla micken närmare... Tja, det blev bara så att vi börjar här och sedan.. Eh, ja, så flyger vi tillbaka till Los Angeles."

 

*ljudet fungerar inte så bra*

 

Bill: "Ja, vi börjar här i Tyskland nu med de första datumen, vi har redan gjort lite saker i Usa, och efter Tyskland åker vi vidare till Frankrike, Italien och sen tillbaka till Los Angeles innan vi åker till Sydamerika."

Bill: "Jag tror det är våran tredje gång som vi är med i programmet. Men vi ser fram emot det för programmet läggs ju snart ner. Så vi ser fram emot att få vara med en sista gång."

Tom: "Det kommer bli kul! Megan Fox ska vara med också..." *publliken skrattar*

Bill: "Ja... Vi kommer att presentera våran singel "Love Who Loves You Back". 

 

Video. 

Bill: "Tja, det känns inte riktigt som en comeback för oss eftersom... Tja, såklart har vi inte gjort ett album på ett tag men vi har inte lagt ner eller så. Vi tog bara tid på oss att göra albumet. Ehm.. Ja... Vi ser fram emot det. Vi har jobbat på det så länge och när man är i studion så pass länge blir det alltid spännande att få dela med sig av materialet med världen. Allt har varit hemligt. Inte ens vårat skivbolag har fått höra något förrän två veckor innan det "skickades ut". Så att få dela det med världen är självklart oerhört roligt. Men visst är vi nervösa också!"

Tom: *avbryter* "Vi kom precis ifrån vårat första live genrep. Vi hörde Georg och Gustav spela live igen, och jag måste faktiskt säga att de var lite ringrostiga så där." *publiken skrattar*

 

Bill: "Nej, våran relation med våra fans är bra. Vi älskar deras stöd. Det är helt otroligt! Det är inget vi tar för givet heller. Speciellt inte när man inte har släppt något nytt på så länge. Deras feedback har också varit väldigt givande. Vi var väldigt överraskade att det faktiskt var så många som väntade på ny musik, så feedbacken vi har fått är bara härlig!" 

 

Tom: "Det är Toko, vår nya maskot. Vi ville faktiskt ha med honom här i dag men han fastnade i tullen... Så därför är han inte här. Men för att vara ärlig så la jag inte märke till hans kuk förrän mycket senare... I videon handlar det inte så mycket om penisen utan mer om själva konsten. Och ehm... Omslaget för "Love Who Loves You Back" var bara väldigt roligt, eller så var det bara jag som tyckte det." 

Bill: "Nej, men helt ärligt så tänkte vi inte att den mjuka leksaken skulle... Tja, vi tyckte det var roligt och det kanske får folk att häpna, men videon innehåller också massa andra saker som vi tänkte skulle vara häftigt. Tekniken bakom videon var ganska cool. Det är helt annorlunda mot vad vi gjort förut. Regissören, som vi jobbade med för första gången, var väldigt häftig. Så den mjuka leksaken var inte videons höjdpunkt för oss."

 

Bill: "Tja... Jag har alltid velat göra en sådan video och ehm... Jag gillar videon "Parfymen" och har alltid tyckt att den filmen är fantastisk, och själva idén om det har jag haft länge. Jag ville egentligen göra det redan med förra albumet: istället för att göra parfym, så skapar vi musik som får folk att delta i orgies. Jag ville som sagt göra det tidigare men möjligheten fanns inte. Men chansen kom med den här låten och ja, vi gjorde det nu." 

---

 

Link.

 

Video. 

Tom: "Hejsan! Jag är 'black ranger'!" 

*alla skrattar, Georg asgarvar*

Georg: "Jag är..."

Tom: [avbryter] "..'pink ranger'!"

Georg: "'Pink ranger'!" 

Bill: "Jag är 'red ranger'."

Gustav: "Jag är 'blue ranger'."

Bill: "Och tillsammans är vi - 'Tokio rangers'! Eller 'Tokio Hotel rangers', skit samma! 

*alla skrattar*

*kort paus*

Bill: "Det är mars, vilket betyder Musical March Madness. Vi är nominerade och vill verkligen vinna igen. Det vill 'Pumba ranger' också, annars blir han jätteledsen. *Pumba (Bills nya hund) skäller* Rösta på oss! Det kommer att bli ett spännande år eftersom vi släpper vårt nya album. Så att vinna detta innan dess skulle göra året ännu bättre! Hoppas vi ses snart, tack för allt!" 

*alla tackar, vinkar*

Tom: "Hej! Jag är, ehm, Gustav." *flinar* 

Bill: "Och jag är Bill. Fortfarande. *flinar* Ehm, ja. Grattis! Vi fick precis veta att ni vann IGEN, för fjärde gången i rad som "Best Fan Army" (Aliens)..."

Tom: [avbryter] "O Music Awards!"

Bill: "Wow! O Music Awards! Tack så jättemycket, vi är så otroligt stolta. Det är världens bästa känsla att ha er [som fans] och erat stöd under alla dessa år. Det är helt galet!" 

Tom: "Galet! Helt otroligt!" 

Bill: "Jag vet inte ens vad jag ska säga. Det är bara så galet. Tack så mycket! Ni ska vara stolta över er själva! Vi är så glada att ni stöttar oss. Jag vet att ni väntar..."

Tom: [avbryter] ..på musik."

Bill: "På musik *båda nickar* och ehm... Jag vet att vi säger att vi är i studion hela tiden, men vi ska definitivt släppa något i år. Jag lovar det här och nu till 100 %.." 

Tom: *skrattar*

Bill: "...att ni ska få lyssna på musik snart och jag ser fram emot när ni får höra albumet. Jag längtar verkligen efter att få dela det med er. Så, ja. Tack så mycket! Vi är så glada. Vi ses!" *peace*

Tom: "Hej då!" *peace*

Link.

(de berättar bland annat att de planerar att släppa det kommande album i slutet av 2013)

> Video <

 

De säger att de mår bra. Tom säger att han är lite trött, men annars är allt bra. Bill säger att DSDS var spännande och tröttsamt. Han hade inte förväntat sig att det skulle vara så tröttsamt att höra så många sjunga på en dag, men bortsett ifrån det har det varit kul. 

 

Favorithändelserna från DSDS? Tom säger att han gillade kvällarna efter inspelningarna. Bill skrattar. Tom säger att han gillade kvällsuppträdandena och håller med Bill om att de gillade att de kunde hjälpa folk att ta sig igenom det hela, trots att de nästan hade åkt ut. 

 

Hur är det att bo i Los Angeles? Bill säger att det är fantastiskt. Allt ligger så nära. Vad betyder tatueringen Bill har på bröstet? Han säger att det är en vänskapstatuering, och Tom har en likadan. [det är] Symboler som betyder något för dem. Tom skämtar om att han har en likadan på sin penis, XD 

 

Nästa fråga vet jag tyvärr inte vad det var (THUKST/FC hann inte med den), men Bill säger att de gillar folk som potential som kan förbättras. Några favoriter? De vill inte avslöja något för att det kan ge någon ett övertag men självklart har de favoriter bland de som fortfarande slåss om att få en plats i livesändningarna. Tom säger att de inte kommer att berätta ifall deras favoriter går vidare eller inte. 

 

Bill säger att de försöker fokusera på att döma kandidaterna, men det kan vara en nackdel när de känner till och gillar en låt bra. De säger att de kommer att vara i Tyskland varje lördag, men kommer även åka fram och tillbaka mellan Los Angeles och Tyskland (tex, för albumproduktionen). Georg och Gustav jobbar såklart med dem på albumet, bandet heter fortfarande Tokio Hotel och spelar in [låtar] tillsammans osv. Men Tyskland är inte tvillingarnas största prioritering just nu. 

 

Nya instrument? Tom säger att han inte kan nämna något specifikt instrument, men några av låtarna kommer att överraska och självklart innehåller dem nya influenser. Hur många låtar är klara på albumet? Bill säger att de är färdiga med en kreativa processen på albumet, de har bestämt låtarna, de har bara lite "finslipning" kvar. De skriver även låtar till andra artister, inte bara [för] Tokio Hotel [att använda]. 

 

Tom säger att han saknar att vara på turné, skulle vilja besöka länder de aldrig varit i hittills (tex, Australien). De ser även fram emot att släppa albumet samtidigt världen över. Skulle ni vilja uppträda med en kandidat på scen? Bill säger att vi får vänta och se. De är nervösa för kandidaterna. De vill inte se dem misslyckas. Livesändningar betyder stor press. 

 

Vad saknar de med Tyskland? Bröd! De saknar mat från affären osv, det smakar bättre i Tyskland. Bor familjen med dem i Los Angeles? Familjen åker fram och tillbaka. Vad betyder "A":et på Bills halsband? Bill minns inget "A". Tom säger att det kan ha varit "Auf Tom" ("Till Tom"), för om de tar en drink, skålar de alltid med det. Vad betyder Bills nya tatuering? Tom säger att det är ett resultat av hans besatthet av lesbisk porr. De skrattar. Tom säger: "Men vadå? Vad skulle det annars vara?" 

 

Vad gör de på fritiden i Los Angeles? Tex, går ut med hundarna. Har de varit och tittat på Köln Studios (MMC Studios)? Inte än, enligt Bill. Men de vill besöka det senare idag. Turnén är inte planerad ännu. Kommer Tokio Hotel att uppträda på DSDS? Nej, enligt tvillingarna. Blir det en turné i år? Inget är planerat ännu. De kan inte säga helt säkert än att det blir några minikonserter, utan det kanske blir 2014 istället. 

 

Kommer de att stanna i Los Angeles? De rör alltid på sig, [de] kan inte säga att de kommer att bo kvar. När de inte trivs längre, flyttar de vidare. Vad gör dem för att slappna av? Spenderar tid med hundarna. Bill säger att han funderar på yoga, men har inte bestämt sig än. En del säger att det är avslappnande, andra inte. Han funderar på det. Toms favoritlåt? "Baby Love" just nu. 

 

Vad förväntar de sig av kandidaterna? Bill vill verkligen se att de anstränger sig, inte slösar bort tid. Tom tillägger att de även vill se kandidaterna ha kul, inte bara se dem kämpa. Bill säger att det inte ska se ut som att dem kämpar utan att man i stort sett måste knuffa ut dem på scen. 

---

Link.

Bill: "Hej! Vi är - Tokio Hotel! Det här är MTV March Madness, [och] vi vill försvara vår titel. Vi har varit i studion hela året och förberett oss. Vi vill verkligen vinna igen!" 

Tom: "Om vi vinner, släpper vi vårat nya album i år! Annars..." 

Bill: "ALDRIG! Jag tror det bästa sättet att vinna är att skrämma de andra banden och människorna, och jag tror att våra Aliens kan göra det. Jag tycker att vi ska aktivera vår Power Ranger-styrka." 

Alla: "Power Ranger Styrkan Aktiverad!" *skrattar* 

Bill: "Rösta på oss i MTV's March Madness turnering." 

 

Link.

Bill: "Hej! Vi är - Tokio Hotel. Det är dags att stiga upp. Ha en bra dag!" 

 

Link.

 

Link.

  

Link. 

Wickert: "Det är faktiskt Berlin jag helst skulle vilja bo i eftersom Berlin är en storstad för mig. Vad gör det till en storstad? Internationalitet, först och främst. Och jag tycker även att städer som är förstörda är vackra. Det är därför nya saker växer i sprickorna i den typ av stad, det kommer hit folk och säger: 'vi vill försöka med något'. Det är unga kineser, ryssar och fransmän som kommer hit eftersom de säger: 'här kan vi hitta den typen av frihet och motivation som man inte hittar i andra städer just nu'. 

 

Jag tycker att denna unge man's biografi är intressant eftersom han har skapat sin egen identitet, och det gjorde han väldigt tidigt. Då sa han: 'jag vill bara vara annorlunda än de andra, och jag tänker vara det även om jag skulle bli mobbad för det.' Jag tycker det är väldigt intressant." 

 

Bill: "För mig är det naturligt... Speciellt när Ulrich Wickert fortfarande arbetade med 'Tagesthemen'. Jag tror jag var 16-17 år då. Dock tittade jag inte så mycket på sånt men han är ändå väldigt känd och ett stort namn för min generation. Alla vet vem han är. Han hade också ett väldigt viktigt arbete. Man vet att han alltid är engagerad i alla ämnen han har pratat om. Han är ingen tråkig nyhetsankare som bara snackar om något, utan man lyssnar och förstår allt han pratar om utan att man känner sig undervisad. 

 

Min familj speciellt var väldigt tagna och glada när jag berättade att: 'ja, jag ska träffa Ulrich Wickert och spendera en dag med honom.' Jag tror inte att jag har lyckats ett större mål än att prata med denna kontroversiella partner idag." 

 

 

Bill: "Vi bor faktiskt alltid på det här hotellet när vi är i Tyskland. Det känns nästan som att man är hemma." 

Wickert: "Du bodde ju på det här hotellet förut, i tre månader efter din operation."

Bill: "Just det. Ja, och nu kom jag precis... Jag har inte varit här på jättelänge och när jag väl kom hit så var de jättetrevliga och tänkte: 'ok, låt han bo i samma rum' och sen gick jag och tänkte: 'åh nej, jag måste härifrån!' och då bytte jag rum för det var ju... Det var den värsta och mest utmattade delen av vår karriär. Det var så det var när jag tappade rösten och opererade mig, alltså det var... Det var en mental börda liksom." 

Wickert: "Naturligtvis."

Bill: "Så det var, det var... Alltså, man var verkligen livrädd över vad som kunde hända. Ingen visste ju vad som riktigt hände och så jag var..." 

Wickert: "Vad var det egentligen som hände med din röst?"

Bill: "Jag hade en cysta på stämbandet." 

Wickert: "Jag förstår..." 

 

Bill: "Och då stängdes de [stämbanden] inte riktigt och jag fick verkligen anstränga mig för att göra minsta lilla ljud. Min röst var faktiskt helt borta då. Och det var verkligen..."

Wickert: "Hur kommunicerar man då? Skriver man på papper?" 

Bill: "Ja, jag fick skriva på papper det jag ville säga. Sen hade jag ju min bror också som hjälpte mig." 

Wickert: "Ja."

Bill: "Det var just det som var så bra. Vi behöver bara titta på varandra så vet vi vad den andra vill säga, och ehm... Därför var det så bra. Han blev min röst under den tiden."

 

Wickert: "Så i denna aspekt, är han den perfekta partnern?"

Bill: "Absolut. Alltså, ja, det är en partner och ett partnerskap som jag alltid vill ha i mit liv."

Wickert: "Känner ni båda att en av er är svagare och den andre är starkare?"

Bill: "Tja, vi båda kompletterar varandra. Alltså, han har... Ehm... Vi båda två, vi har båda två våra svagheter men vi är... Det handlar också om vår energi och när en av oss inte mår bra eller är på dåligt humör eller kanske känner sig omotiverad på något sätt, så är det faktiskt den andra som stöttar och motiverar den som inte mår så bra." 

 

Bill: "Det här är en väldigt känd studio där väldigt många kända album har skapats. David Bowie osv... Det är stora artister som har spelat in sina skivor här."

 

Wickert: "En fråga, alla har sina identiteter. Man får sin identitet där man växer upp och genom språk, vad man hör och lär sig av sin familj. Ni fick era identiteter vid 8 och 9 års åldern. Hur gick det till?"

Bill: "Alltså, i början sprang Tom och jag omkring i identiska saker tills vi var ungefär 6-7 år. Vi hade samma kläder. Då var vi tvungna att ha på oss tröjor med vårat namn på så att lärarna kunde se vem som var vem. Ehm, och sen gled vi bara isär, alltså musikaliskt sätt. Tom lyssnade på helt annorlunda musik än jag, och vi utvecklades i olika områden. Antagligen var det också pga att när man är tvilling så är det allt andra ser, man blir alltid jämförd. Därför började vi båda två experimentera med våra stilar och utseenden, som sedan blev ganska extrema på båda två. Alltså, vi är väldigt... Vi gick såklart igenom många faser och ehm... Men vi har alltid varit väldigt extrema i allt. Alltså hans stil var extrem, mitt utseende var väldigt extremt och tillsammans drog vi verkligen till oss uppmärksamhet. Vi gjorde inte saken speciellt lätt för oss heller. Men väldigt tidigt var det viktigt för mig att få vara fri och vara lite av en rebell när det gäller utseende och musiken. Jag har fortfarande kvar rebellen inom mig. Denna... Tja, friheten är faktiskt det viktigaste för mig. Det var också det viktigaste när jag var yngre." 

 

Wickert: "Det är just därför frihet är ett mäktigt uttryck för mig. Men du var nog lite av en rebell eftersom du har sagt: 'jag behöver den där friheten'.

Bill: "Tja, det var... Eftersom man oftast blir orättvisst behandlad, du vet? Och då valde jag alltid den svåra vägen och var alltid delaktig i diskussioner och ehm... Jag har alltid haft mina egna åsikter, och när jag tyckte att jag alltid hade rätt så ville jag att alla skulle veta det. Men vi hade... Vi hade mycket problem i skolan. Det var ett rent helvete att gå i skolan för mig. Speciellt nu när jag ser tillbaka på det: 'ja, självklart skulle jag göra det svårt för mig själv. Jag kunde ha fått det mycket enklare.' Men det var många som sa: 'han kan inte komma till skolan med smink' och 'det är omöjligt'. Och: 'Han kan inte... Tom kan inte [...] gällande gitarren.' och 'det går inte' osv. Ju mer vi... Alltså, mitt smink blev bara mörkare och mörkare för varje dag. Likaså håret. Det blev bara mer och mer. Det var så vi gjorde saker svårt för oss själva men jag har alltid velat säga att... Jag var bra i skolan. Jag har alltid haft bra betyg, och självklart gjorde jag det för mig själv och inte för någon annan. Jag ville bara bli behandlad som alla andra." 

 

Wickert: "Om någon verkligen har gjort mig besviken och jag varit tvungen att gå med på det..."

Bill: "Ja."

Wickert: "...då skulle jag säga: 'det är bara så de är. Jag vill inte ha något med dem att göra längre'."

Bill: "Ja."

Wickert: "Jag är lite radikal ibland när det gäller det. Jag kanske bara är det för att skydda mig själv."

Bill: "Jag tror att alla letar efter någon som har samma moraliska komcept som en själv och jag tror att, även om man kanske tror att det går att lösa, man måste se det [att det inte går att lösa] på långsikt. Alltså det gäller för både relationer och jobbrelaterade problem med partners. Jag tror det är samma sak på alla nivåer. Så länge man har folk som verkligen hatar en, har man också folk som verkligen älskar en och det är på så vis man vet att man gör något rätt. När man har en tro och diskuterar det så utstrålar man som en slags frihet som en del människor inte vågar ha. Jag har alltid känslan att allt faktiskt kan gå på rätt banor och att man kan göra det rätt så länge det tillåts. Jag har även alltid känt mig bekväm bland folk som inte gillar mig och de som har något emot en eftersom det faktiskt ger en så mycket mer. 

---

Bill och Tom: "Konichiwa!" 

Bill: "Ehm... Vi är Bill och Tom, vi är i Karibien just nu och spelar in ett TV program. Vi skulle vilja dela med oss av musiken som vi har i våra iPods."

Tom: "Eh.. Jag har gamla klassiker så som 'Pour Some Sugar On Me' av Def Leppard. En fantastisk låt, dock gammal men det är en bra version. Ni borde kolla in den! Ja, vad mer då? Eh... Jag gillar verkligen Alicia Keys' nya låt 'Girl On Fire'. Kolla in den, den är bra!" 

Bill: "Jag gillar Triggerfinger's låt 'I Follow Rivers'. Den är fantastisk! Jag gillar också Swedish House Mafia's nya låt 'Don't You Worry Child'. Ha så kul med musiken, så hörs vi snart!" 

Tom: "Hej då!" 

Link. | Läs mer om donationen HÄR. 

På tisdagar kl 20:15 på den tyska kanalen EinsPlus sänder de programmet "In.Puncto" där

de pratar om tatueringar, piercingar samt annan kroppskonst. Bill Kaulitz är med från tiden 5:05. 

Link.