[Metro.se]: "Redan som små väckte vi mycket hat"
"Redan som små väckte vi mycket hat"
Tokio Hotel är tillbaka. Efter sångaren Bill Kaulitz stämbandsoperation släpper de ny skiva. De hoppas kunna lägga in Sverige på turnéplanen.
I april förra året var det många svenska Tokio Hotel-fans som blev besvikna. Den tyska gruppen ställde då in sin utsålda spelning på Hovet på grund av att sångaren Bill Kaulitz hade problem med stämbanden. Bill opererades och nu är bandet på fötter igen.
Hur känns det nu Bill?
– "Det känns bra. Allt är som förut. Men det var hemskt att svika alla fans på det sättet vi gjorde. Det är bland det värsta man kan göra som sångare", säger han då Metro möter gruppen på Sheraton Hotel i Stockholm.
Efter operationen har Tokio Hotel haft två turnéer i USA vilket har fått svenska fans att reagera. På sajter skriver många att gruppen har svikit Europa. – "Vi kan inte slita isär oss och vara överallt. Vi gör vårt bästa att tillfredsställa alla önskemål. Under 2010 planerar vi att göra en stor turné och då vill vi gärna komma till Sverige. Inget är bestämt men vi tror säkert att vi kommer hit", säger Bill.
Det verkar som att man antingen älskar eller hatar er? Känner ni också så?
– "Ja, och det är inget nytt för oss. Tom och jag har vuxit upp på det sättet. Redan som små har vi väckt mycket hat och vi vill inte ha det på något annat sätt."
Varför har ni varit hatade som små?
– "Vi stack ut. Vi var barn som talade ut om allt och alla och det var inte så vanligt. Vi stack ut i både utseende och beteende", säger Bill.
I dag släpps Tokio Hotels singel "Automatic" och i början av oktober kommer deras åttonde album. Bill berättar att den nya skivan är annorlunda jämfört med de tidigare. – "Vi har testat nya saker och tagit lång tid på oss. Det är mycket programmering och lite mer elektroniskt. Men det är fortfarande rock förstås."
Är ni inte rädda att fansen ska tycka att det är för annorlunda?
– "Man kan höra en skillnad men så mycket har vi inte ändrat oss. Och alla är rädda för förändringar men det kan ju betyda att det blir bättre. Vi lovar att detta är det bästa album fansen har hört."
Fansens frågor till Tokio Hotel:
Sandra: Skulle ni någonsin kunna bli förälskade i någon som är tre år yngre än er?
– "Det är klart! Tre år är inte så mycket. Ålder spelar ingen roll, men nu kanske jag inte ska säga för mycket.
Jag och Bill var tidigt könsmogna", skrattar Tom.
– "Förr blev jag alltid kär i tjejer som var äldre än mig", säger Bill.
Anastasia: Georg, hur länge tog det innan du började lita på din flickvän?
– "Det gick ganska fort. Man utvecklar känslan att veta om en människa är seriös eller inte."
– "Georg hade dessutom bestämt sig för att ge sin oskuld till tjejen och då är det ju kärlek.
Först hade de tänkt vänta till bröllopet som är om två veckor", inflikar Tom medan de övriga skrattar.
Anastasia: Om ni skulle vara ett djur för en dag, vilket djur skulle ni vara och varför?
Georg: Jag skulle vara en örn för att jag skulle få flyga.
Tom: Jag skulle vara en hund för då får man sova länge på morgonen.
Gustav: Jag skulle vara en sköldpadda för att man får vara lat och sova vintersömn.
Bill: Jag väljer också en hund tror jag. Det beror på vem som är husse.
Om jag vore en hund skulle jag nog själv vilja vara husse till mig.
Källa - Metro.se.
[SpiegelOnline.de]: "Vi har ofta känt oss som utomjordingar"
Tokio Hotel har fortfarande inte varit i Tokyo men däremot har dem hållt sig borta från allmänheten i ett år. I en intervju med SPIEGEL-ONLINE pratar Bill och Tom Kaulitz om livet som popstjärnor, det nya albumet och problemet om att vara trötta på sig själva.
Några av de nya låtarna på erat album "Humanoid" handlar - ännu en gång - om en vag längtan, ett inre kaos av att leva mellan två världar. Tror ni att det finns äldre folk som kan identifiera sig med detta ämne?
Bill Kaulitz: Vi levde mellan två världar redan som barn. Vi kände oss ofta som utomjordingar där vi växte upp och känner oss även så idag. Denna känsla åtföljs alltid av oss. Genom vårat privatliv - det finns dock inte mycket kvar - till vårat liv som band. Mitt liv är fullt av väggar och jag är fylld med längtan i alla möjliga riktningar. Men jag tror att många bär på en osäker längtan inom sig, som inte har med åldern att göra.
Vad säger du till anklagelsen, som du måste leva ett liv igenom några relationer som misslyckades, om att sjunga om hur tragiskt kärlek kan vara?
Bill Kaulitz: Folk kan fortfarande anklaga mig för det. Eller tycker du att jag borde berätta några riktigt hjärtslitande berättelser från mina tidigare förhållanden så att det äntligen är ute ur världen?
Varsågod.
Bill Kaulitz: Glöm det!
Bill, år 2006 på TV-programmet Pro7, röstade folk på dig som "Den mest irriterande tysken".
Sårar inte såna saker dig?
Bill Kaulitz: Nej, jag kände inte till det, men folk frågade mig om det. Men flera andra saker fanns redan i mitt huvud. Oavsett detta, så måste jag faktiskt säga att jag inte ens vill se mitt eget ansikte mer. Vi försökte att dra oss tillbaka från allmänheten i ett år, vi låste in oss i studion med våra producenter.
Erat nya album "Humanoid" låter mer rikt, moget och bättre producerat än de första två skivorna.
Hur mycket bidrog ni och hur mycket bidrog erat team till albumet?
Tom Kaulitz: Det var inga stora förändringar i vårat sätt att skriva låtar, vi - igen - skrev låtar tillsammans med vårat team av producenter. Vi experimenterade bara mer och tog våran tid. Vi byggde för mestadels låtarna på Bill's idéer.
Bill Kaulitz: Vi gav oss in mer i processen av produktionen och vi var också väldigt intresserade av detaljerna. Det är första gången som vi har samproducerat ett album.
Om ni ser tillbaka på "Schrei" och "Zimmer 483", finns det någonting som ni inte gillar längre?
Bill Kaulitz: Jag tycker att det är väldigt fånigt när folk, medan de släpper sitt tredje album, säger: "det var inte vi på skivan förut men nu har vi verkligen funnit oss på det här albumet - det här är vårat verkliga jag".
Tom Kaulitz: Och sedan använder dem det som anledning att namnge albumet efter de själva. Nej, vi gillar fortfarande våra gamla album och vi vill inte sätta några långa avstånd mellan oss och de två skivorna. Om vi kände för att göra så, skulle vi verkligen haft ett problem.
Bill Kaulitz: Det var inte vårat mål att ändra något medan vi spelade in våra album med "Humanoid". Vi märkte det då vi gjorde olika saker gradvis genom produceringen. Det enda som vi verkligen ville göra var att inte göra albumet innan vi älskade det själva - oavsett hur mycket tidspress vårat skivbolag la på oss.
Tom Kaulitz: Och vi gick igenom det. Detta gav lite problem bakom kulisserna beroende på datumet av överlämningen av albumet.
Med erat bandnamn är ni ensamma om att jämföras med J-Pop, Visual Kei och Östasiatisk Glam. Har ni någonsin varit i Tokyo och kanske även i distriktet Harajuku där alla Cosplayer och Gothic-nördar träffas?
Tom Kaulitz: Vi har tyvärr fortfarande inte varit i Tokyo! Men vi älskar staden utan att ens ha varit där. Som barn drömde vi alltid om att besöka Tokyo en dag men på något sätt vill man inte uppnå sin dröm för att då är drömmen över sedan och jag vill fortfarande ha den drömmen ett tag till. För mig är det viktigt att kunna ha mina mål och önskingar framför mig.
Bill Kaulitz: Dessutom, staden kanske inte ens är så bra som vi tror - isåfall: ännu en dröm förstörd.
Tack till Loren. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
[Mopo.de]: "Vi har aldrig känt oss normala"
"Vi har aldrig känt oss normala"
En "Diamant CD" i Frankrike, ett nykomlings-pris på MTV VMA I Los Angeles, fyra priser på MTV Latin Music Awards i Mexiko. Framgången kring Tokio Hotel de två senaste åren är oöverträffat för ett tyskt band. Den andra oktober släpps deras tredje album Humanoid. MOPO pratade med enäggstvillingarna Tom (gitarr, 20) och Bill Kaulitz (röst, 20).
Folk säger generellt att androgyna popstjärnor gillas av unga tjejer för att de inte är farliga för dem. Är du säker, Bill?
Bill Kaulitz: Jag vet inte, men det kan vara så. På ett sätt säger många också att kvinnor är idioter och ja, jag har alltid märkt att det funkar för min bror. [flinar]
Ser du dig själv som asexuell när du är på scen eller som en djurisk frontman som uppträder?
Bill Kaulitz: Jag själv tänker inte på det för stunden men många tänker på mig på det sättet bara för att det inte finns så många erotiska berättelser om mig i pressen och det är bara för att det inte har hänt. Jag har inte haft någon flickvän eller ett sexuellt förhållande på länge. Det är nog därför många tänker på det sättet.
I media har du redan blivit jämförd med Michael Jackson, Victoria Beckham och Boy George. Vilken är den värsta jämförelsen?
Bill Kaulitz: Den värsta är definitivt Victoria Beckham! Trots att jag inte tycker att hon är så dålig - jag kan bara inte stå ut med denna jämförelse. Jag kan förstå jämförelsen med Michael Jackson och Boy George för att de också använde smink. Men jag tror att de är de enda parallellerna. Folk säger att det fanns många rockband och "äkta män" på 80-talet, som var 10 år äldre än mig, som hade stort hår och smink. Därför uppfann inte jag det.
Tittade du på din mamma när hon stod framför spegeln eller vart kommer dett från?
Bill Kaulitz: Nej, absolut inte. Min mamma använder faktiskt inte smink. Jag har alltid haft denna entusiasm för vampyrer.
Hur mycket har ditt hår med Tokio Hotel's framgång att göra?
Bill Kaulitz: Ganska mycket faktiskt, det är en kombination: kläder, stil, personligheten och musiken. Det vore konstigt ifall vi fortsatte göra musik utan styligen.
Tom Kaulitz: Men det är bara en kombination när det är äkta. Det finns massa artister, och jag är inte ett fan av dem, som bara klär upp sig för att uppträda och inte kan framföra känslan. Man märker och känner att det är fejk.
Bill Kaulitz: Tom och jag gick till skolan så här.
Tom Kaulitz: Precis, vi såg alltid ut så här. Vi går alltid omrking som vi gör det på scenen. Jag sa nästan också att vi klädde oss så här privat men det finns inget privatliv kvar så därför kan man inte mäta det. Men förr var det så här.
När njöt ni senast av friheten över att inte vara kända?
Bill Kaulitz: När vi var i Usa för första gången, i början av 2008. Vi gick ut utan livvakter, vilket var häftigt, men på samma gång tänker man "jag vill att folk ska känna till våran musik och känna igen bandet". Man går alltid fram och tillbaka mellan de tankarna.
Så ni lever ett liv som är människoliknande?
Bill Kaulitz: Det har varit vårat sätt att leva sedan tidigare. Självklart bekräftar det livet vi lever nu för att det inte är normalt och man kommer alltid att känna så.
Tom Kaulitz: Vi växte upp i den djupaste provinsen. Vi har aldrig känt oss normala utan alltid människolikande. Även idag finns det bara några få platser kvar där man känner sig välbekant och kan koppla av. Eftersom det bara finns några få stunder där det är möjligt att åka till. Faktiskt så känner vi oss bara välbekanta hemma. Vi är hemma ungefär 20 dagar om året. Bortsett från det, så känner man sig obekant med alla andra ställen man besöker. I många situationer vet man inte ens vad man miste där.
Är ni inte oroliga över att detta liv i en "bur" kan ge liknande effekt på er som på andra kändisar?
Bill Kaulitz: När jag märker att artister är beroende av pills eller har en depression så jag kan säkert förstå dem mer än icke-kändisar som inte lever i detta liv. Jag är bara så glad att jag har Tom och att vi kan stötta varandra. Jag har alltid en familjemedlem med mig och vi har varit ett band i nästan 10 år och vi känner varandra väldigt bra. Det är säkert svårare för någon som Britney Spears och andra soloartister.
Hur stor är chansen för dig att träffa din drömtjej i en affär?
Bill Kaulitz: Man hoppas alltid att det ska hände. Jag säger alltid: Det är faktiskt den enda anledningen att gå upp på morgonen! Man vill bli älskad och finna sin äkta kärlek, allt annat är inte vettigt! Vi har våran familj och våra vänner som bara blir mer och mer viktiga för oss. Men självklart hoppas jag att kärlek kommer hända. Trots att jag också vet att det är en av de mest orealisktiska sakerna som kan hända just nu. Jag har inte haft ett förhållande sedan våran karriär som Tokio Hotel startade, de senaste 5 åren, inget alls i den riktigningen. Men jag hoppas fortfarande på att ett stort sammanträffande händer.
Kunde ni komma i kontakt med några Hollywood-skönheter när ni spelade in i Los Angeles?
Tom Kaulitz: För att vara ärlig så är det ingen brist när det gäller telefonnummer. Jag har så många i min mobil - jag kan inte ringa så många kvinnor på en dag.
Bill Kaulitz: Problemet är att man inte kan lära känna varandra. Allting är så ytligt och det är över så fort. Många tror att man hänger på events men det är inte sant. Alla har sitt egna schema och när kamerorna är borta, springer alla tillbaka till sin garderob. Det blir aldrigt riktigt djupt.
Tack till Loren. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
[Gala.de]: "Så roligt som möjligt"
"Så roligt som möjligt"
En målgrupp? "Vi har ingen! En 15-åring kan lyssna på Tokio Hotel och likaså en 40-årig mamma", säger Bill och Tom Kaulitz - sångaren och gitarristen i de, just nu, mest framgångsrikaste tyska tonårsbandet Tokio Hotel. De bästa möjligheterna att sälja sitt nya album. Med Gala pratade tvillingarna om färgglada piller, den mörka sidan av framgången - och hår...
Hur mycket press känner ni av framgången?
Bill: Den är klart där men vi har varit framgångsrika i nästan 5 år. Ödet att sluta som en one-hit-wonder hotar oss inte längre. det är avkopplande.
Men eran fanskara består av tonåringar och de vänder ryggen till något så väldigt snabbt...
Tom: Vårat mål är att behålla de fans vi redan har och vi lyckades göra det. Dessutom målsätter vi inte våran musik till en speciell publik. En 15-åring kan lyssna på Tokio Hotel och likaså en 40-årig mamma, så länge de har bra musiksmak!
Bill, efter några veckor ändrade du din frisyr...
Bill: ..och det är irriterande varje gång jag gör något, för alla gör en sån stor grej utav det. Jag gillar att testa saker och jag gillade inte dreadlocksen längre. Det tog nästan en dag för att de skulle torka efter att man hade duschat. Skit irriterande!
Tom: Hår är en besynnerlighet för Bill. Om jag inte skulle störa, så skulle han ha färgat håret platina blont och klippt en arméfrilla.
Är ni rädda att ni någon dag inte kommer kunna stå ut med pressen i nöjesindustrin längre?
Bill: Faran är närvarande och jag kan förstå de hemska "fallen" av de andra kändisarna men Tom och jag har en fördel: Vi har varandra och bandet. När jag föreställer mig att jag skulle få stå med detta helt ensam, då skulle jag inte veta ifall jag skulle kunna komma ur det här utan några permanenta skador eller veta vart jag skulle vara idag...
Vad för typ av erfarenheter har ni med droger?
Tom: Även vi experimenterade och började med det vid en väldigt ung ålder. Redan vid 13 års ålder hade vi äldre vänner som vi hängde med. Det var några gånger då vi drack en del, rökte hasch och tog piller pga tristess.
Bill: Men det är i det förflutna nu! Man behöver mycket självdisiplin för att ge 100 % i ens framträdande på scen och för att inte kollapsa under all stress.
Tom: Vi festar väldigt sällan men när vi gör det går det vilt till!
Ni är tvillingar. Är ni verkligen så nära varandra?
Bill: Jag kan aldrig tänka mig att planera något utan Tom. Vi är aldrig ifrån varandra i mer än två dagar och till och med det är ett helvete. Vi är som en person, vi behöver inte ens prata med varandra för att veta vad den andre tänker på just nu. Tom och jag kommer bo tillsammans hela livet.
Berätta sanningen: Ibland går ni varandra på nerverna, eller hur?
Bill: Visst, det händer men väldigt sällan. När vi bråkar, gör vi det rätt: Vi svär och skriker på varandra. Då springer alla för att ta skydd och lämnar rummet. Vi vet exakt hur vi ska påverka varandra så att situationen eskalerar.
Tom: Det stämmer, vi irriterar varandra så mycket tills vi vill slå den andre i ansiktet och vi gör det också.
"Tokio Hotel" är både älskade och hatade. Hur hanterar ni fientligheten?
Tom: När någon förolämpar mig, så förolämpar jag personen tillbaka. Jag blir lätt provocerad. Det har alltid varit så, att vi aldrig riktigt har passat in - det är anledningen till varför så många inte gillar oss. Redan i skolan hade Bill och jag flickvänner som var äldre än oss. Jag hade en ny varje dag och Bill försökte med monogami (= när man håller sig till en partner). Det provocerade de andra killarna och gjorde dem avundsjuka. Jag älskar det!
Bill, alla har alltid hävdat att du är bög...
Bill: Jag har stått ut med det här ända sedan skoltiden. Smink och en komplicerad frisyr på en kille - visst att många drar slutsatser. Men hey, jag är inte bög och ifall jag vore det skulle jag inte ha några problem med att berätta det...
Har ni fortfarande inte tid för en flickvän i erat liv?
Bill: Nej, jag vill bli kär men det har inte hänt än.
Tom: Och jag vill inte binda mig, jag vill ha så roligt som möjligt. Det finns för vackra tjejer där ute men kanske är det för att jag aldrig har varit kär förut.
Vad är det jobbigaste som kommer med eran kändisstatus?
Bill: Jag saknar spontanheten. Jag kan helt enkelt inte gå på bio eller äta glass ute. Allting måste planeras i veckor innan. Ett liv enligt manus. Visst, man vänjer sig efter ett tag men det finns fortfarande stunder då jag saknar mitt förra, helt normala liv.
Tom: Det finns stunder då vi kan hänga ute en hel vecka. Affärerna är konstant på språng. Det är anledningen, till och med när vi är på semester, att vi aldrig låter våra tankar skena iväg. Bill och jag spenderade två veckor på Maldiverna och det var härligt att slappa på stranden men i mitt huvud tänkte jag ändå på jobbet. Det går inte en dag utan att vi har något med "Tokio Hotel" att göra.
Bill: Trots det så är det fortfarande helt okej så här. "Tokio Hotel" är inte ett jobb, det är vårat liv och självklart är det ett jävla häftigt liv.
Tack till Loren för engelsk översättning. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
[Bild.de]: Bill och Tom: Drogbekännelser
Chockerande uttalanden från Tokio Hotel bröderna Bill och Tom.
Redan vid 13 års ålder tog de droger och alkohol.
De är inte så bra förebilder! Tvillingarna från Tokio Hotel berättar: "Det har hänt att vi pga tristess har druckit oss fulla, rökt hasch och tagit piller", säger gitarristen Tom Kaulitz i en dubbelintervju med sin bror Bill.
Till tidningen Gala berättar 20-åringarna: "Vi har också gjort flera experiment och vi började väldigt tidigt med det."
Redan vid 13 års ålder fick de två killarna från Magdeburg droger och alkohol genom sina äldre vänner.
Sångaren Bill säger att dessa erfarenheter är i det förflutna.
"Det är i det förflutna!" Hans bror Tom beskriver situationen: "Vi går ut väldigt sällan men när vi gör det så festar vi hårt!"
Att uttalanden som dessa inte är ett bra exempel för yngre/minderåriga fans imponerar inte tvillingarna.
De har ingen speciell målgrupp: "15 åringar kan lyssna på Tokio Hotel och även deras 40 åriga mammor."
Och när det kommer till kärlek så tar inte Tom det så seriöst heller:
"Jag vill inte binda mig och försöker ha så roligt som möjligt."
Tack Pat @ THA för engelsk översättning. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall nia nvänder detta - Källa.
[Los40.com]: Bill Kaulitz inspireras av Georg's könshår
Bill Kaulitz: "Jag låter mig inspireras av Georg's könshår när det gäller mina frisyrer"
Bandet är i Madrid för att presentera sitt nya arbete till media.
Tokio Hotel är i Madrid för att göra reklam för sitt nya album "Humanoid" ansikte mot ansikte med spansk media.
Och sittandes där med killarna på ett hotellrum, var även Los40.com.
Om produktionen av albumet säger de: "Vi försökte att skapa något annorlunda, det var därför vi tog ett ledigt år så vi kunde fokusera oss själva i att skapa och spela in. Detta är första gången sedan vi spelade in vårat första album som vi kunde ta det lugnt och göra allt mer avslappnat." Men, de säger också att på detta lediga år insåg dem att de inte kan komma tillbaka till sitt normala liv: "Det är skillnad mellan Tokio Hotel och vårat privatliv."
Bandet pratade också om nya band som inspirerade dem gällande deras utseende och musik, som Cinema Bizarre: "När vi började, skickade vi demos till mer än 10 olika skivbolag och alla avvisade oss. Men medan vi började bli kända så ville varenda en av dem ha sitt egna Tokio Hotel. Vi önskar alla de banden gott och vi hoppas att de kommer hitta sin stil genom vad de själva gillar och inte hur skivbolagen vill att de ska vara."
Ett annat ämne som diskuterades var den såkallade tävlingen mellan fansen av bandet själva och Jonas Brothers: "Musikaliskt sätt har vi inget med dem att göra i några former av attityd, det är ingen möjlig tävling, det är något media har skapat. Vi träffade faktiskt dem vid ett tillfälle och de verkade vara riktigt härliga killar."
Om videoklippet av deras låt Automatic/sch, som de spelade in för ett tag sedan, avslöjade de att allt material var ett äventyr: "Det var den största musikvideon vi någonsin har gjort. Vi spenderade fem dagar i Sydafrika, frysna, ingen mobiltelefon och vi sov i små hus."
Till sist, en "slampig" notering till Bill i slutet av presskonferensen var när han blev frågad om sin nya frisyr: "När det gäller mina nya frisyrer så låter jag mig inspireras av Georg's könshår!" och Georg svarade: "Jasså, så du vill bli flintis!"
Tack till Ana. Svensk snabb översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
[Volksstimme.de]: TH släpper deras 3e album "Humanoid"
Tokio Hotel släpper deras tredje album "Humanoid"
Från bakgården i Magdeburg till en världsturne. 
Magdeburg. År 2001 spenderade de fyra 12-14 åriga killarna tiden med att spela sina instrument på en bakgård i Magdeburg-Sundenburg. De kallade sig själva "Devilish". Tom, Bill, Gustav och Georg är nu miljonärer. 8 år efter Sundenburg är "Tokio Hotel" nu världsstjärnor.
Faktiskt så är det som ett skämt i rockhistorien: Men just nu är de två "östra-banden" klara för titeln som Tyskland's största rockexport i alla tider. Men på samma gång kan inte de två banden vara mer olika när det kommer till deras målgrupp.
Metallrockarna från "Rammstein" släpper, efter 2 års paus, sitt sjätte album "Liebe ist für alle da" den 16e oktober. Musikerna är från Schwerin, Chemnitz och Berlin och spelade i GDR-punkband som "The Inchtabokatables" och "Feeling B". De fyra - betydligt ungre - musikerna från Tokio Hotel, födda mellan 1987 och 1989, växte upp - musikaliskt - på samma ställe: Magdeburg. Deras tredje album "Humanoid" kommer släppas, även detta efter 2 års paus, nästa vecka den 2a oktober. 
Två band slåss om första plats
Vad har de tuffa killarna från Rammstein gemensamt med Tokio Hotel, tonårssvärmarna, förutom samma rötter? Mycket. Tidigare var det framgången: Rammstein har redan sålt 12 miljoner skivor, Tokio Hotel har sålt 5 miljoner. Just nu slåss de båda om första platsen på den tyska singellistan. För en vecka sedan, den 18e september, släpptes den första singeln från deras nya album - "Pussy" från Rammstein och "Automatisch" från Tokio Hotel.
Och detta världen över. Rammstein sjunger "Pussy" i en tysk-engelsk remix. Den inte så familjevänliga texten handlar om snabb kärlek med lätta kvinnor. "Automatisch" handlar om besvikelse av falsk kärlek. Tokio Hotel kan fortfarande marknadsföras världen över, det nya albumet "Humanoid" var inspelat på två språk. Så den engelska singeln "Automatic" spelas på radiostationer i Barcelona, Rio de Janeiro eller Dallas och "Automatisch" i den tysk-språkiga delen av Europa.
Och placeringen så långt? Internationella "Pussy" och "Automatisch/Automatic" kommer att visas i olika nationella topplistor 10 dagar efter utsläppet - alltså, den följande veckan. För de listorna måste säljandet av skivorna och nedladdningarna på Internet behandlas lika.
I Tyskland publicerar "Media Control" inte bara veckans topplista utan också det såkallade "Dagliga Trender". Dessa är dagliga uttalanden med tvådagars fördröjning. Rammstein hamnade på plats #1 den 18e september i Dagliga Trender, och Tokio Hotel hamnade på plats #2, samma dag. Igår halkade Tokio Hotel ner till plats #9 medan "Pussy" fortfarande är den mest sålda singeln i Tyskland.
Går alarmet hos Universal Music, Tokio Hotel's skivbolag? Melanie Fürste, pressansvarig för bandet, vinkar det åt sidan. Hon berättar: "Många yngre fans köper inte singeln för att dem väntar på albumet." Sascha Wernicke, musikredaktör och Tokio Hotel-expert på ungdomstidningen Bravo, nämner en annan anledning: "Tonåringar har inte kreditkort. Det är anledningen till varför de inte köper deras musik billigare på nedladdningssidorna på Internet, som andra gör."
Faktiskt så på topplistan av de mest nedladdade singlarna på MusicLoad.de, var "Automatisch" på plats #61 av 100 och "Pussy" på plats #36. På iTunes har "Automatisch" klättrat, de senaste två dagarna, från plats #57 till #45 och "Pussy" är på plats #8.
Kanske beror nedskärningarna i de yngre fansen också eftersom det nya Tokio Hotel-ljudet? Bravoredaktören, Sascha Wernicke, förklarar albumets nya ljud som "Mer vuxet. Men det behöver inte vara en dålig sak. Fansen från 2005 är även de 4 år äldre."
Så sant så: "Humanoid" från Tokio Hotel låter inte - ursäkta - som tonårspop, utan mer som ett album för ett uppvuxen metalband. Förresten: Båda banden spelade in och producerade sina nya album självständigt i Kalifornien. Kanske är det anledningen.
Visst, det är anledningen till varför de nya engelska låtarna från Tokio Hotel är bättre än de tyska versionerna. Det låter häftigare när Bill Kaulitz inte behöver sjunga om "Sonn-Nen-Sys-Tem" utan istället "Dark Side of the Sun".
Volksstimme skulle vilja prata med killarna från Magdeburg om deras nya album. Sarah Ostermann - ansvarig för internationell press av Tokio Hotel på Universal Music - vet bandets schema: Imorgon, lördag, ska Tokio Hotel uppträda på MTV Coca Cola Live i Rom. "Sedan ska de åka till Frankrike, Stockholm, Helsingfors och sen tillbaka till Italien och Spanien. Den 9e oktober blir det ytterligare en MTV-konsert och den äger rum i Grekland. Sedan följer datum för Usa." Intervjuer för tidningar, gäster på TV-program och radiostationer. Mellan en eller två "spontana" konserter. PR-maskinen är i full gång. 
En lägenhet i Hollywood
Bravoredaktören Sascha Wernicke är en del av de få journalisterna som nyligen fick schemalägga ett intervjudatum med Tokio Hotel. I onsdagens nummer av Bravo publicerades en artikel som säger att tvillingbröderna Bill och Tom Kaulitz vill ha en lägenhet i Hollywood. Dem båda två bor i Hamburg.
Är Tokio Hotel fortfarande ett band från Magdeburg? Sascha Wernicke: "Gustav och Georg bor fortfarande kvar i Magdeburg och de vill också stanna här, det var vad dem berättade för mig i intervjun." Georg har en flickvän sedan 6 månader, som han lärde känna i Magdeburg. "Hon vill hålla sig borta från rampljuset mycket mer än han", säger Bravo-redaktören.
Fansen visste att trummisen Gustav fortfarande var "aktiv" hemma, för allra senast, när han blev attackerad på en klubb i Magdeburg.
Men attacken handlade inte precis om en tjej som Rammstein just nu sjunger så framgångsrikt om. Det nya
ljudet må låta tungt och uppvuxet men "Pussys" passar inte in så bra i den "rena imagen" som Tokio Hotel har.
Tack till Loren för engelsk översättning. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
[Express.de]: Tokio Hotel på diskoturne.
Köln - på Nachtflug.
Det var som en spionfilm - Tokio Hotel tvillingarna åkte till klubben "Flamingo Royal" på söndagsmorgonen runt 02.00 i sällskap med två tjejer. Här träffades de med sin kända vän Oli Pocher (han kom ensam). De alla gick vidare till den lyxiga klubben "Nachtflug". Här fanns det extra VIP-rum förberedda för dem samt en balkong. Här festade Bill (som hade solglasögon hela tiden) och Tom till 06.00 på morgonen. Ja, det är rockstjärne livet!
Tack till Petush för engelsk översättning. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
Aftonbladet 13/9 2009 - Vi behöver bättre skydd
Tokio Hotel möts överallt av vilda fans: Det är extremt svårt att lita på folk
Tokio hotel har hittills aldrig stått på en svensk scen. Ändå orsakar de kaos bland fansen verje gång de besöker Sverige. De lever i en hysteri som mest liknar 90-talets pojkbandshets. - Från den dagen vi släppte vår första singel har våra liv förändrats totalt, säger Tom Kaulitz till nöjesbladet.
En svensk representant lotsar oss till Sheratons överst våning. Vid hissdörren släpps vi av. Vi hälsar på en ny medarbetare från det tyska bolaget som snart prenenterar oss för ännu en kollega. De följer oss till korridorens sista rum där två biffiga vakter med hörsnäckor bevakar dörren. Det är lätt att tro att det äger rum ett G8-möte på det centrala Stockholmshotellet. Så är det givetvis inte. Det är är inte ens Bono, Madonna eller Britney Spears. Det är Tokio Hotel, fyra tyska tonårsstjärnor som nyss tagit sig förbi 20-strecket. De har en bra bit kvar till musikvärldens största artister men har ändå omringats av kaos sedan de var 15 år gamla. - Det finns ett par negativa med hela den här grejen men vi tycker om vårt liv som det är, säger Tom Kaulitz på rapp tyska medans bandets tolk översätter i munnen på gitarristen.
Slut på nya vänner
Beslutet har hittills genererat sex miljoner sålda skivor. Men för fyra tyskar som levt mer än en fjärdedel av sitt liv i rampljuset har vännerna däremot blivit färre. - Några vänner är kvar men från den dagen då vi blev offentliga personer har vi inte fått några nya. Det är extremt svårt att lita på folk och lära känna människor, säger Tom. Åtta våningar ned väntar hundratals fans, mest tjejer, på att kanske, med lite tur få en skymt av sina hjältar. De flesta av fansen har följt dom sedan sex på morgonen. Och Stockholmsbesöket är ingen unikt. I Frankrike, där bandet hittills har sin största marknad, reser Tokio Hotel med ett fem man starkt security-team utöver turnéledare, skivbolagsrepresentanter och en egen stylist.
Polisanmäldes
Kaoset och att ständigtvara påpassade har Tokio Hotel lärt sig att leva med. - Man får en bra känsla när man inte varit här på länge och möts av folk som tycker om oss. Annars skulle vi inte stå ut med att göra intervjuer i ett rum hela dagarna. Men det är klart att det påverkar vårt liv åt andra hållet – nämligen att man inte kan gå ut på ett normalt sätt, säger sångaren Bill Kaulitz. I våras polisanmäldes Tom Kaulitz av en fransk kvinna i gruppen ’afghaner på turné’ som länge följt Tokio Hotel. Hon anklagade gitarristen för att ha slagit henne i samband med en träff på en bensinstation då hon försökte ta en bild av sin idol. - Det var verkligen inget fan som gjorde det. Vi har aldrig haft några dåliga erfarenheter med fansen, det hör var störda människor med onda avsikter som vi träffade privat, säger Tom Kaulitz. Framgångarna har fått konsekvenser också för medlemmarnas föräldrar. I sin jakt på privatliv har familjerna tvingats flytta runt. - Vi försöker vara så privata som möjligt. Hittills har det inte funkat. Vi har väl givit upp det där lite, säger Tom Kaulitz. - Jag tycker att folk som hamnar i vår situation borde få ett större offentligt skydd. Att det borde finnas hårdare lagar för de här fallen. Vi är på väg dit och jag hoppas att det går åt rätt håll, säger Bill Kaulitz. Tokio Hotels nära relation till Sverige började sommaren 2007. I samband med att man planerade ett engelskt album tog skivbolaget hit bandet för en signering på Bengans i Göteborg (min notis; det står fel, dom måste ju mena Stockholm?). Tyska Universal förberedde sina svenska kollegor på kaos. Rådet var att ha minst 25-30 vakter på plats, sjukvårdare i butiken och ambulanser standby. Marknadschefen Lee Raita på svenska Universal tog instruktionerna med en stor nypa salt. - Vi tänkta att nu ska det slås på stort. Men vi tänkte ändå att hellre att det finns beredskap ifall något skulle hända, säger han. Med runt 1000 fans på platsutbröt snart tumult.
”Väldigt karismatiska”
- Vi fick ringa in extravakter hela tiden. Det slutade med att vi har 30 vakter där och ambulansen kom mycket riktigt dit. Det var då vi förstod att det fanns mer än bara en näthajp, säger Lee Raita. Sedan dess har de svenska fansens förhållande med Tokio Hotel intensifierats. Allt präglas av en extrem lojalitet. När Bill Kaulitz förra året drabbades av en cysta på stämbanden och tvingades ställa in Tokio Hotel första Sverigespelning anordnade fansen istället en krya-på-dig fest på Hovet. - Det är faktiskt inte så många band idag som lockar fram dem här typen av hysteri, säger Lee Raita. Framförallt sticker tvillingparet Bill och Tom ut. De är väldigt karismatiska. Och så tror jag också att de sjunger på tyska gör det lite exotiskt. Medan bandets stylist rättar till basisten Georg Listings hårsvall berättar Tokio Hotel att de snart ska möta fansen på riktigt.
Än har de aldrig stått på en svensk scen.
- Vi kommer till Sverige i början av 2010, säger Bill Kaulitz.
Och nu är Universal's Lee Raita beredd.
- Det har varit ett väldigt långt förspel. När det väl kommer blir det nog en hysterisk konsert
Nerskrivet och bild av: Domsweeta @ THF.
Uppdatering! Artikeln finns på Aftonbladet.se också.
De GQ oktober 2009 - Intervju med tvillingarna Kaulitz
Tre tjejer klättrade in genom fönstret till mitt hotellrum..
...och pappa kommer med basebollträt: den galna världen för Tokio Hotel
Att presentera Tokio Hotel behövs inte men man måste sakta ta dem på allvar. Vad som startade som en skolbandsberättelse 2001, är nu det största popfenomenet och exportartisterna sedan Rammstein. Den tredje skivan: Humanoid (2a oktober från Universal Music) är också väntad avfansen i Frankrike och Amerika med frossiga kinder, "Rolling Stones" firade 20-åriga tvillingarna Bill (sångare) och Tom (gitarrist) som stilikoner. Tvillingarna delar med sig av den ultimata kortturen genom universum.
Tokio Hotel's stilar
Bill Kaulitz: Långt innan bandet kom tyckte jag om att gå utanför hemmet med smink och allting annat kring det. Jag kände mig inte uppklädd utan jag kände mig som mig själv. Faktiskt så när jag har några lediga dagar, vilket knappt händer, gillar jag att sitta orakad utan smink och i joggingbyxor på soffan. Det är en ganska härlig känsla.
Tom Kaulitz: Jag har alltid dessa populära frisyrer. Jag brukade ha dreadlocks och nu cornrows (inbakade flätor). Jag gillar lättskött hår, man går upp på morgonen och behöver inte fixa sitt hår först.
Tokio Hotel's idoler
Bill Kaulitz: Jag har alltid haft kärlek för vampyrfilmer, jag gillar Nena och David Bowie. Jag tänkte aldrig att jag ville se ut så. Jag blir ofta jämförd med den japanska Visual-Kei-Scenen (en serie -och punk inspierat moderörelse) men vet inte varför.
Tom Kaulitz: Jag gillar tuffa killar, Steve McQueen och Robert De Niro. Jag vill se ut så när jag blir gammal, jag kan tänka mig att jag skulle ha skägg då.
Tokio Hotel och uppror
Bill Kaulitz: Vår styvpappa hämtade upp oss från stan en gång med ett basebollträ för de äldre killarna hade hotat att spöa oss. Vi polariserade redan när vi var 9 år och var medvetna om det. Ju fler som blev upprörda av mitt mörka smink, desto mörkare skulle det bli nästa dag.
Tokio Hotel och sex
Bill Kaulitz: På konserter kan jag självklart säga till en av säkerhetsvakterna, "den, den och den, ta med dig dem till mig senare" men det tänder jag inte på utan jag måste vara kär.
Tom Kaulitz: För att följa med mig behöver man inga svåra trick [skrattar]. Jag har dragit nytta av det länge nu, hade flera "korta historier" på G men det var bara något fyskiskt och inget mer.
Bill Kaulitz: En gång när jag kom till mitt hotellrum, var det tre tjejer som låg på sängen. Säkerhetsvakterna blev galna och kastade såklart ut dem men såna saker händer, tjejerna klättrade in genom fönstret.
Tokio Hotel och privatliv
Tom Kaulitz: Sedan några år tillbaka lever vi väldigt schemalagda liv. Om vi kliver utanför dörren har vi alltid säkerhetsvakter med oss. Vi kan inte gå runt och gå spontant längre. Förra året mötte jag helt enkelt inte mer än en person på gatan.
Tokio Hotel och musikindustrin
Tom Kaulitz: Vårat nya album är också ett stort tack till våra tyska fans som är lojala mot oss medan vi turnérade världen runt. Att vi ofta jobbat med äldre människor på våra arbetsdagar stör oss inte alls.
Bill Kaulitz: Jag älskar att hänga med äldre människor! Jag skulle vilja ha en klubb för äldre, jag skulle träffa dem varje eftermiddag för kaffe.
Scans: Chiriy. Engelsk översättning: Pat @ THA. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta.
Aftonbladet 9/9 2009
Scan: Coolbreezegirl @ THA.
TH: "Vi hoppas sälja 100 miljoner album"
Hur många gånger har ni besökt Frankrike innan denna gång?
Bill: Öh.. Minst 20 gånger iallafall!
Och hur många franska artister känner ni till?
Georg: Tja.. Gérard Depardieu... Carla Bruni... Justice!
Okej, tre stycken! Ni kanske redan vet att Carla Bruni är väldigt eftertraktad nu. Skulle ni vilja göra en duett med henne?
Bill: För att vara ärlig så har vi aldrig hört hennes music. Vi fick reda på igår att hon är sångerska.
Hur många franska fans har någon gång skrikit era namn?
Georg: Det blir många!
Tom: Hur många bor det i Frankrike? [skrattar]
Cirka 60 miljoner...
Georg: Ja, minst 60 miljoner! [skrattar]
Tom: Nej, men ärligt, jag tvivlar på att någon har gjort det.
Det har gått flera år nu med miljontals fans som skriker när de ser er. Tycker ni att reaktionerna är hysteriska ibland?
Tom: Än så länge, noll gånger.
Bill: Inte alls, snarare det motsatta!
Tom: Då och då går det rykten om att vi är irriterade på människor som skriker konstant men jag tror att skriken är det bästa för ett band, och för oss är det aldrig för mycket.
Hur många låtar har ni spelat in på det nya albumet?
Bill: På den normala albumversionen är det 12 låtar och på samlarversionen är det 16 låtar men vi har spelat in betydligt fler.
Och hur representerar dessa låtar en evolution från era tidigare album?
Bill: Det är faktiskt väldigt svårt att beskriva denna evolution. För oss var det en normal evolution, inget planerat. En säger inte "bah, nu ska vi ändra på saker" utan eftersom vi inte hade skrivit låtar på ett bra tag blev vi först frågade vad vi ville skriva så vi testade mycket olika instrument och det är hur det nya albumet blev fött.
Hur var processen av att översätta låtarna till engelska?
Bill: Vi jobbade med våra fyra producenter på det nya albumet för även om vi pratar engelska bra nog, behöver vi fortfarande lite hjälp. De, självklart, pratar flytande engelska.
Tom: Och det är lättare för oss att skriva på engelska än att prata engelska - som i en intervju till exempel. [skrattar]
Vet ni hur mycket det kostade att spela in eran musikvideo för "Automatic/sch"?
Tom: Ja [skrattar]. Vi var de som fick betala för det!
Betalar ni för era musikvideor?
Bill: Ja, vi investerar själva. Skivbolag har nästan inga pengar och ifall man verkligen vill ha en bra musikvideo, tycker jag att det är viktigt att investera.
Tom: Jag tror det kostar så mycket att vi inte kommer få en krona efter hårt slit på 6 månader.
Bill: Jag tror vi lätt kan köpa två vackra Ferrari med priset av denna musikvideo!
Precis, ifall det finns mindre pengar i kassaskåpen hos skivbolagen är det på grund av olaglig nedladdning. Ni har många unga fans och ett stort antal av dem sysslar förmodligen med piratkopiering. Hur reagerar ni på det?
Bill: Jag hoppas att de inte piratkopierar vårat arbete!
Tom: I vilket fall kan ingen fly från piratkopieringen. Det berör musikenvärlden helt, och jag tror inte att en artist är immun mot det. Men å andra sidan tror jag att våra fans älskar att ha den äkta skivan och när de hittar oss, visar de att de har köpt våra skivor.
Hur många gånger har ni blivit frågade ifall ni är singlar?
Tom: Totalt? Inte så ofta..
Bill: Om vi inte vore det skulle det bli världsnyheter.
Gustav: Nästan lika många gånger som vi blivit frågade vart vårat bandnamn kom från.
Georg: Det iallafall ett femsiffrigt nummer.
Känner ni av pressen från media med alla dessa frågor om erat privatliv?
Bill: Ja! Jag hatar paparazzis! Det finns inga trick som gör att man kan lösa vanan och tillfällen då man känner att man kan spricka. Det spelar ingen roll vad vi gör, de hittar oss ändå.
Hur många sammanlagt har varit på era konserter?
Tom: Räknar du också med spelnigen i Paris under Eiffeltornet?
Nej, det är fusk för det var andra artister som spelade också.
Gustav: 10 000 i varje konsertarena på turnér..
Tom: Så 400 000 per turné och andra konserter...
Bill: Det var tre turnér så det måste totalt bli.. 1.5 miljon?
Och bland de 1.5 i publiken, hur många av dem var flickor?
Tom: Jag skulle säga.. Mellan 60-70 % iallafall.
Får ni inte intrycket av att publiken är väldigt ung och fylld med väldigt unga kvinnor som har förhindrat att ni blivit tagna på allvar?
Bill: Men varför tar man inte unga tjejer seriöst?
Det sägs ofta, för både gott och ont, att unga tjejer är mer känsliga för trender...
Tom: Jag måste fortfarande säga att våra fans är väldigt lojala, så jag vet inte ifall vi kan snacka om trender och då tycker jag inte att vi ska generalisera. Bilden som folk har av våra fans är lite förstörd, de tror att de gillar pojkband och åldersgränsen är 10-15 år, dessa fans är faktiskt inte lika trogna.
Hur många album har ni sålt?
Bill: 5 miljoner supportrar men jag vet inte hur många CDs från denna siffra.
En del kändisar vet hur många de sålt i sitt hjärta: numret av försäljningar i chartlistorna.. Intresserar sånt er?
Tom: Nej, faktiskt så intresserar det oss inte så mycket..
Så ifall jag frågar er hur många CDs ni hoppas att sälja, så säger ni..?
Tom: 100 miljoner! [skrattar]
En sista fråga som inte har med nummer att göra.. Är ni rädda för svininfluensan?
Tom: [skrattar] Georg skrämmer oss varje dag med det.
Bill: Georg sa till oss att inte vaccinera oss för att själva vaccinet har inte blivit godkänt än. Det är bara ett vaccin från ett läkemedelsföretag.
En bra fransk artist som ni kanske kommer ihåg, Johnny Hallyday, fick nyligen ställa in ett möte på grund av svininfluensan.
Tom: Ja, vi minns honom, han var med på Star Academy med oss.
Är ni rädda att hamna i hans situation och måste ställa in konserter?
Bill: Ställa in konserter? Nej! Vi flyger hela dagarna, träffar fans hela dagarna så jag förstår inte varför vi skulle behöva ställa in en konsert.. Det är svårt att bli skyddad så blir någon sjuk så blir det oundvikligt.
Georg: Ja men på större platser som en konserthall, är risken av smitta större. Så det blir mer farligt för fansen!
Tom: Väldigt bra poäng, Georg.
Tack till bertrann92 @ THA för engelsk översättning.
Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall n använder detta - Källa.
Bill i tyska VOUGE - Oktober 2009
Bill Kaulitz - "Den andra idéen av en tysk", Karl Lagerfeld.
Big Hair, Smoke Eyes, Sleek Chic - ända sedan Bill Kaulitz och hans band Tokio Hotel hade sin första framgång med "Durch den Monsun" sommaren 2005, har den 20-årige sångaren med en ovanliga stylingen blivit en superstjärna. Och en modeikon.
Han designade sin scenkostym själv. Trots att han inte kunde rita så bra, förstod hans sömmerska vad han menade. "Faktiskt så skulle jag vilja bära såna här kläder hela tiden."
Och: "Utan smink, känner jag mig naken." Hans favoriter: David Bowie i "Labyrinth", Nena, Vampires, Paris, Secoundhand butiker, slående smycken och Dior Homme. Han äger byxor av märket i otaliga varianter, också därför de passar honom perfekt.
"Annars finns det knappt några kläder som inte behöver ändrats för mig." Skräddarsydda kläder är som en tradition i Kaulitz-huset: Bill's mamma är en sömmerska och skräddare. Redan när han studerade, sydde hon om flera olika tshirts till en unik.
Nyligen har han börjat samla på armband, och Bill Kaulitz är också "helt galen i jackor" - speciellt läderjackor. Hundratals jackor hänger i hans garderod - de flesta av dem är svarta. För många att hålla reda på? "Nej, jag kan berätta historien om varenda jacka."
Svart, röd, guld: VOUGE firar 30-årsjubileum med 3 rekordmånga tidningsnummer för Tyskland.
[...] München - För deras 30-årsjublieum, har tyska VOUGE en annan anledning att fira: med sitt oktobernummer, som börjar säljas den 10e september, kommer VOUGE ut - för första gången! - i tre olika tidningar, som alla kommer ha 732 sidor. Sammanfattningsvis kommer årsdagens nummer ha 2169 sidor, som väger 6kg och är 9cm tjock - ett rekord i Tyskland.
Inför deras årsjubileum kommer chefredaktören, Christiane Arp, Karl Lagerfeld, Peter Lindbergh och Bruce Weber, tre framstående co-chefredaktörer, som kommer att beskriva sitt arbete om Tyskland från mycket personligt perspektiv.
Tre exceptionella konstnärer porträtterar Tyskland och stjärnorna är
Svart, röd, guld: Varje oktober-nummer har olika färg och signaturen av varje co-chefredaktör på omslaget. Det är ett undantag att de inte är någon modell på omslaget men istället har färgerna på tyska flaggan en anledning, för att i deras arbete engagerade Lagerfeld, Weber och Lindbergh sig själva till tyska projekt.
"För årsdagen ville vi inte titta tillbaka - istället frågade vi tre exceptionella personer om deras personliga åsikter om vårat land - 3 konstnärer som influerat tidningarna och modet i över 30 år och även har ett speciellt band med Tyskland", förklarade chefredaktören Christiane Arp.
"Berlin i mina tankar" (Weber), "Kläder, kost och smarta människor" (Lagerfeld) och "Kärlek, hat, galenskap" (Lindbergh) är titlarna för tidningsnumrena, som många stora nationella och internationella kändisar är inblandade i.
Diane Krüger, Claudia Schiffer, Martin Wuttke, Ute Lemper, Sebastian Koch, Iris Berben, Julia Stegner, men också de tyska tonårsstjärnorna som David Kross och Tokio Hotel-sångaren Bill Kaulitz stod framför kameran, för de tre fotograferna. Tidningen blev producerad i Berlin, New York och i Montauk på Long Island (New York). [...]
Tack till Loren. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
(Aftonbladet.se) Stockholm, Sverige - 8/9 2009
Tokio Hotel chattar på Aftonbladet.se | Bild: Lotte Fernvall.
Tokio Hotel: Hej till alla fansen! Kul att vara här. Nu kör vi!
Cecilia: Hey guys! wie geht es dir? I was just wondering, since u cancelled your show here in stockholm last spring, do you have any new tourdates? Hope you feel better Bill! And I just LOOOOOVE Automatic! MY god, it's so good! Love!
Tokio Hotel: Ja, vi är ledsna att vi var tvungna att ställa in. Vi planerar nästa turné i början av 2010.
Elisabeth: Om ni var tvugna att välja något av det här, vad skulle ni välja ? - tappa synen eller hörseln?
Tokio Hotel: Båda är hemska. Vi kan inte bestämma oss!
Frida: Om ni fick chansen att intervjua ett fan, vad skulle ni fråga? :P
Tokio Hotel: haha, hur ser du? Eller fråga hur många Tokio Hotel-konserter de varit på.
Tokio Hotel: Hur ser du ut, sorry.
Jenny D: Hej! Jag vet att ni har jobbat lite med Andreas Carlsson från Sverige:) Hur var det att jobba med honom?
Tokio Hotel: Storslaget!
Frida: Skulle ni någonsin kunna tänka er att dejta ett fan? (a)
Tokio Hotel: Ja, det kan vi tänka oss!
Ellinor: Är ni rädda för svininfluensan?
Tokio Hotel: Haha ... Nej, vi är inte så hysteriska över det. Men det klart att vi inte vill bli smittade. Och vi har en egen bandläkare.
Jenny D: Hej! Vet ni något bra band från Sverige?
Tokio Hotel: Tyvärr inte. Vilket skulle du rekommendera oss?
Louise Norman: Hej killar :) Uhm, väldigt många drömmar om att bli musiker, sångare osv..
Men det är en väldigt tuff industri, vad har ni för tips till oss för att klara sig i sådan miljö?
Tokio Hotel: Vi skulle säga att aldrig ge upp. Och håll er framme. Lycka till!
Ebba94: Hej! Vem skulle ni vilja se ut som om ni vore tjejer?
Och en liten till fråga :) Vad har ni för bakgrundsbild på era mobiler? :):) Kramar!
Tokio Hotel: Vi har olika bilder – Georgs bakgrund är en bild på Tom.
Vi skulle vilja se ut som Jessica Alba om vi vore tjejer.
Nina Kaulitz: Hej sötisar! Vad tycker ni om Sverige?
Tokio Hotel: Vi ser tyvärr inte så mycket eftersom vi jobbar hela dagen. Men vi trivs bra!
Louise Norman: Har ni någon låt på det nya albumet som ni känner påverkar er personligen speciellt?
Tokio Hotel: I varje sång finns en personlig relation. Och tiden med Tokio Hotel har påverkat oss väldigt mycket i sångskrivandet.
Daniella: är de roligt att vara känd?
Tokio Hotel: Oh ja! För oss har en dröm gått i uppfyllelse.
Jessica: Hej. Gillade någon av er Michael Jackson?
Tokio Hotel: Ja, det klart. Han var en legendarisk musiker. Jessica är ett vackert namn, tycker Tom :)
Tokio Hotel: Sista frågan som vi hinner svara på ni.
Tokio Hotel: nu
Saga: Let's say there'll be a movie about your lives and career. What would be the main conflict?
Tokio Hotel: Oj, svår fråga. Förmodligen skillnad mellan vårt förra liv och vårt nuvarande och vägen dit.
Tokio Hotel: Stort tack och vi ser fram emot nästa gång! Hej då!
[Bild.de] Bill och Tom's fördelsedag på ett nöjesfält
Bill och Tom Kaulitz's födelsedag på berg-och-dalbanan
Vad häftigt! Tvillingarna Bill och Tom Kaulitz från bandet Tokio Hotel firade sin 20e födelsedag med ett helt galet berg-och-dalbane party.
För att kunna göra det så hyrde de HeidePark Soltau och bjöd de 20 närmaste vännerna och familjemedlemmarna. Tom berättade för BILD: "Vi hade mycket champagne där, åkte timmar på berg-och-dalbanan och Flume (vattenränna). Vi åkte verkligen allt."
Och Bill berättar: "Vi har uppfyllt vår barndomsdröm. Det var så otroligt häftigt! Vi stannade i parken till sena kvällen.
Två nya singlar av Tokio Hotel "Automatisch/Automatic" kommer att släppas den 18e september världen över på två språk - tyska och engelska.
Tack till xonedarkflamex @ THA. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
[BerlinOnline.de] "Vi har aldrig känt oss normala"
En diamantskiva från Frankrike, ett pris för bästa nykomlingar på MTV VMA's i Los Angeles och fyra priser på MTV Latin Awards i Mexiko. Framgångshistorien för Tokio Hotel utomlands de senaste 2 åren är för ett tyskt band ohört. Den 2a oktober kommer Tokio Hotel's tredje album "Humanoid" släppas världen över på två språk - engelska och tyska.
När killarna hade sitt första uppträdande live världen över på MTV EMA's för två årsedan, busvisslade den tyska publiken i arenan. Internationella journalister frågade varför tyska folket busvisslade åt sitt egna band?
Vad skulle ni svara?
Bill: Jag måste säga att i Tyskland ser folk Tokio Hotel helt annorlunda. Vi började våran karriär här vid 15 års åldern och det är olika i andra länder för att vi blev kända där med samma musik, dock några år senare. Det är svårt att säga: "Ja, jag gillar musiken som är från 15 åringar." I slutändan är folk bara avundsjuka på hur framgångsrik man är.
Tom: Sant, framgång utan avund existerar inte.
Tycker ni att det är typiskt tyskt?
Bill: Ja, men jag tror att det utvecklar sig åt sidan för att vara lycklig åt någon annan. Vi märker redan av denna tendens. Det är kul men de negativa reaktionerna är inte nya för oss och för att vara ärlig, så är det alltid en utmaning när något sånt här händer. När jag uppträdde och hörde busvissllingarna, såg jag det som en drivkraft och jag blev inte blyg eller mådde dåligt utan jag tänkte att vi måste ge lite mer så att även de andra kan gilla det.
Dave Grohl i Foo Fighters gick till trummisen Gustav och klappade honom på axeln efter framträdandet.
Tom: På kvällen då det var EMAs kom många fram till oss och sade att det var fantastiskt.
Bill: Det stämmer. Det var många band som inte visste vad som riktigt pågick i Tyskland och faktiskt gillade oss. Jay-Z var på våran konsert i Los Angeles och efteråt gick vi på middag tillsammans. Då känner man sig hedrad.
I det allmänna intresset har ni också negativa sidor. Är ni inte rädda att den framgången ni har, som ni också jobbat för, kommer tygla erat privatliv?
Tom: Jag tycker redan att det är väldigt tyglat, det kan inte bli så mycket mer.
Bill: Ja, det är ett ämne som kommer tillsammans med framgång. Men vi ser alltid fram emot för mer framgång, man vill alltid ha mer.
När njöt ni senast av friheten av att inte vara känd?
Bill: I början av 2008 då vi var i Usa för första gången och vi fick ut utan livvakter. Det var väldigt trevligt. Men på samma gång tänker man: "Jag vill ändå att dessa ska känna till mig, bandet och vår musik".
Vart kan ni åka på semester utan att bli störda nu?
Bill: Antagligen Australien. Vi har inte varit där
Tom: Medan vi har fått många reaktioner från flera länder, även Japan och Australien, har vi inte släppt någonting där.
Namnet på det nya albumet är "Humanoid". Lever ni ett människolikt liv?
Tom: Vi växte upp på landet. Vi har aldrig känt oss riktigt normala, alltid lite människolika. Nu för tiden finns det inga platser där vi kan slappna av. Vi har bara den känslan när vi är hemma och vi kommer säkert bara spendera 20 dagar hemma i år. Vi känner oss faktiskt udda vart vi än går.
Lite sorgligt, va?
Bill: Ja, ibland.
Tom: Vi är vana vid det nu. Men som sagt, det är en känsla som alltid har funnits i våran karriär.
Eran producent, David Jost, beskrev dig, Bill, som en mystisk och melankolisk person i bandet. Har ensamma nätter på hotellrummet några effekter i detta?
Bill: De förstärker det! Men jag tror att jag alltid har varit sån, eller hur? [tittar på sin bror]
Tom: Ja, definitivt.
Bill: Jag vill inte prata med snälla ord hela tiden heller. Det var väldigt bra att se vad för typ av privatliv vi har, vad som kan hända. Man måste tänka då ifall det är värt det och det var det för mig och så kommer det vara. Jag kommer fortfarande ha de stunder då jag är i studion och tänker "fan, jag är sångare. Det är mitt jobb och jag tjänar pengar på det. Jag har inget jobb som jag måste göra det jag inte gillar." Många kan inte tänka så, så jag har tur.
Har ni aldrig tänkt på att livet ibland kan ha konstiga effekter på er precis som för andra kändisar?
Bill: När jag ser någon kändis som har problem eller är deprimerad, kan jag föreställa mig den som en outsider. Jag är väldigt glad att jag har Tom. Jag har alltid bra familjemedlemmar vid min sida och vi som band har hållt ihop i nästan 10 år nu och känner varandra väldigt bra. Det är svårare för soloartister som Michael Jackson och Britney Spears.
Hur stor är chansen att ni kommer träffa er drömkvinna på en mataffär?
Bill: Man kan alltid hoppas. Jag säger alltid: det är faktskt anledningen till varför folk går upp på morgonen. Alla vill bli älskade och finna sin kärlek. Annars är det ingen mening. Vi har vår familk och våra vänner som är väldigt viktiga för oss men självklart hoppas jag att jag blir kär men jag tror också att det är en väldig orealistisk del som kan hända i mitt liv. De senaste 5 år sen då allt började med Tokio Hotel, har jag inte haft något förhållande eller något liknande. Men jag hoppas på ett sammanträffande.
Tom: Vi måste säga att vi istortsett knappt går utanför dörren.
Kan ni inte tänka er att komma i kontakt med Hollywood stjärnorna, ni var ju i Los Angeles och spelade in för albumet.
Tom: Det har inget med telefonnummer att göra för jag har redan flera. Jag kan inte ringa alla kvinnor jag har i min mobil på en dag.
Bill: Problemet är att man inte lär känna folk så bra. Allting är grunt och går fort! Folk tror man hänger ute mycket på events men det är inte så. Alla har sin egna plan, när kamerorna är borta, går man tillbaka till sitt rum och har sin egen stund.
Tom: Man kanske byter nummer, men inget mer. Bill gillar inte ens det och för mig är det alltid bara för en kväll. Även om man vill hantera det seriöst så har man inte möjligheten. Jag är en natt här och nästa dagen är jag någon annanstans.
Bill: Jag behöver en tjej som kan ge upp sitt liv och ha möjlighet att leva ett med mig.
Men då är hon inte så intressant, eller?
Bill: Hon måste inte, men självklart måste hon ha sin egen personlighet men också vara beredd på att gå in i den galna världen som jag är i varje dag. Jag tror att det är svårt med varje kärlek.
Tom: Det måste talas ut korrekt om det, det är svårt att göra någonting sånt här med någon som inte ens vet hur detta liv är.
Androgyna popstjärnor uppskattas av unga tjejer för att de inte kan skada dem. Är du ofarlig Bill?
Bill: Jag vet inte men det är möjligt. Men å andra sidan säger folk att kvinnor gillar idioter/badboys [bokstavligen: arslen] och när jag tittar på Tom vet jag att det stämmer.
Tack till Mellow. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
[Viva.tv]: Sido stal Tokio Hotel's nycklar!
Sido stal Tokio Hotel's nycklar!
Sido fick tag i Tokio Hotel's nycklar i receptionen på Comet. 
Det gick lätt till
"Kan jag få Bill's nyckel? Nyckeln till min bror, Bill Kaulitz?" Med dessa ord och ett busigt leende på Comet Artist Hotell fick Sido tag i Bill's rumsnyckel.
Antingen var den unge herren
i receptionen inte så kunnig när det gäller dagens popstjärnor eller så var han rädd för Sido. Hur som helst så tvekade inte rapparen och värden för årets Comet Award, Sido, att ta rumsnyckeln.
Och vad gör Sido med nyckeln? Naturligtvis låste han upp dörren till rummet och skapade kaos.
Sängen testades för sin kvalité som en trampolin och ett meddelande lämnades på spegeln.
Svensk snabb översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
Detta är en gammal artikel från maj 2007 då Comet Awards var
i Köln, Tyskland. Sido fick tag i Bill's hotellnyckel, bröt sig in,
hoppade i hans säng och skrev "Sido was here" på spegeln. De
visade sedan hela grejen live på galan dock inte Bill's reaktion XD
[Volksstimme.de]: TH solo - endast Georg har flickvän
Tokio Hotel solo - endast Georg har flickvän
Hamburg, Magdeburg - Bara en medlem i bandet Tokio Hotel har flickvän: basisten Georg Listing är upptagen sedan ett halv år.
22-åringen avslöjade detta i en intervju med internetradion www.iloveradio.de: "Ja, jag har en flickvän!" Det är ganska dumt att dölja personliga relationer på grund av framgången. "Jag tycker att det är pinsamt när ett pojkband försöker hålla det hemligt så att tjejer ska fortsätta köpa deras skivor. Det är fånigt", säger frontmannen Bill Kaulitz, liksom sin tvillingbror Tom, fyller 20 år på tisdag. Han fann det "ganska sorligt" att endast en av de fyra tonårsrockarna från Magdeburg är upptagen. Orsaken: Inte så stora chanser att bli kär. "Vi kan faktiskt inte gå ut, göra privata saker eller gå på bio", säger Bill.
Svensk snabb översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
[Welt.de]: Att vara vuxen är relativt
Att vara vuxen är relativt
Barn, tiden flyger förbi: Tonårsstjärnorna från Tokio Hotel är nästan 20. Bill och Tom Kaulitz pratar om
krascher, med 15, deras tur, att gå och shoppa själva och varför de föredrar att prata med äldre människor.
"Bill Kaulitz lämnar aldrig huset osminkad", säger en kvinna från skivbolaget. Tiden i masken måste därför alltid beräknas vid utnämningar. Och när den lilla unga mannen står framför en, får man en liten uppfattning om hur mycket tid han behöver för sitt utseende. Bland de perfekt uppsatta svarta och vita dreadlocks, en sammansättning av en svart och vit linje nådar ögonlocken och hans lämpligt målade naglar. Händerna i läderhandskar har svårt att ordna massan av kedjor som är knutna till hans svarta skjorta. Hans tvillingbror Tom sitter bredvid honom, på en soffa i ett hotellrum som har rosa väggar. Han beskriver sig själv som en street-rockare med en läderjacka och flätat hår. Inte billigare, men inte lika slående. Två vanliga killar i popstjärne klädsel.
Bill, Tom, er födelsedag är den 1a september. Vad önskar ni er?
Bill: "Jag vill vara tillsammans med min familj, träffa mina vänner och dricka kaffe. Jag älskar kaffe, jag dricker mängder av det. Och jag skulle gilla kaffe med gräddpajer. Och det skulle vara härligt ifall alla vore äldre än 60. Så, ett äkta kaffeparty."
Tom: "Konversationer med äldre människor kan resultera till konversationer som är helt bortom allfartsvägarna. De har helt andra tankar."
Har ni några materiala önskningar?
Bill: "Inte jag."
En ny bil, kanske?
Tom: "Jag tror inte att någon skulle ge mig något psykiskt som en present. Men visst, jag skulle bli glad om jag fick en ny bil."
Ni fyller 20 år. Är ni vuxna?
Bill: "Jag tror inte jag kommer växa upp. Men att växa upp är relativt. Jag trodde redan vid 13 års ålder att jag kunde göra vad jag ville. Gå till klubbar och dricka alkohol - jag kände mig alltid äldre än vad jag var.
Genom distansutbildning avslutade ni gymnasiet och tilldelades pris för ett bra resultat.
Bill: "Detta är nästan pinsamt, eller hur?"
Lite grann.
Bill: "Tom och jag hatade att gå till skolan. Det var den värsta tiden i vårat liv. Jag tycker synd om alla som måste gå till skolan."
Vad var så hemskt med det?
Tom: "För det mesta på grund av att vårat utseende inte gillades. Men jag tror att det värsta av allt är att personligheten hos varje individ får ett undertryck i skolan."
Bill: "Tom och jag blev förflyttade till två olika klasser på grund av disciplinära skäl i 7e klass. Vi var verkligen rebelliska barn och blev nästan avstängda från skolan. Men inte på grund av droger eller bråk utan på grund av alla diskussioner som lärarna helt enkelt inte tålde. Och då inser man att pedagogiken kommer alldels för kort i lärarutbildningen. Många glider enkelt in i studien för att de inte ser någon annan utväg. Men om man vill bli lärare, måste man verkligen vilja det och ha passionen för jobbet."
Många av era fans ser er som förebilder. Finns det några värden som ni vill förmedla?
Tom: "Vi ser oss inte själva som förebilder."
Men exemplifiera det lite. Är ni medvetna om det?
Tom: "Nej, inte särskilt ofta. Man måste frigöra sig själv från det. Vi har mycket begränsat utrymme ändå. Jag vill helt plötsligt inte uppmärksamma att inte använda svordomar i intervjuer."
Men ni stöttade, till exempel, en anti AIDS kampabj.
Tom: "Självklart, ibland försöker vi stå upp för saker som vi tycker är viktigt. Men i slutändan: Jag hatar denna "Förebilds-Position" (Kommentar: Som att folk allting använder dem som exempel, pekar fingret på dem osv.). Jag vill inte vara något sånt där."
Kommer ni rösta?
Tom: "Uhm, ja. Kanske."
Bill: "Då, i vilket fall, blir det första gången."
Vilken är den procentuella andelen normalitet i erat liv?
Bill: "1 %."
Är det likdant med internationella stjärnor, att ni inte ens kan gå och shoppa?
Tom: "Ja, absolut. När vi började göra musik, var vi vid åldern då våra föräldrar köpte allting åt oss - nu är vi vid åldern då vi borde kunna fixa det själva men vi kan inte det."
Bill: "Det låter säkert ganska coolt att ha en personlig assistent som alltid går överallt och köper allting. Men i slutändan skulle jag vilja kunna välja min egna yoghurt också."
Tom: "I Usa finns det också några stormarknader, som är öppna 24 timmar om dygnet. Man kan gå dit 4 på natten, när ingen annan är där. Vi gick in till leksaksavdelningen och köpte allt möjligt där, pistoler med pilar och radiostyrda bilar."
Bill: "Och sedan sköt vi på bilarna med dem, så barnsligt!"
Och hur köper ni era kläder?
Bill: "Vanligtvis genom att beställa från internet eller kataloger. Så tråkigt! Men ibland måste man hoppa över sin egna skugga. Skita i ifall fotografer och fans står utanför dörren. Ibland måste man gå ut, man behöver denna lilla bit av normalitet för att leva."
Vad har ni på eran caterings önskelistan?
Bill: "Faktiskt så är det en ny varje år. Och jag måste erkänna att den är väldigt lång. Men vi är hemma så sällan så vi försöker att göra det så bekvämt som möjligt. Det viktigaste är kaffe och riktiga lakan från hotell. Dessa ull-filtar är värst. De får en att känna som att man vore på läger. Det är vad som är viktigt för mig, en riktig filt och en kudde."
Har ni fortfarande normala vänskaper från förr?
Bill: "Bara (från förr). Nu på Tokio Hotel tiden har vi inte lärt känna några nya vänner för att vi kan inte riktigt lära känna varandra. Alla som träffar oss har redan en åsikt om oss."
Är ni extra försiktiga när ni lär känna nytt folk eftersom att ni ofta har blivit lurade?
Tom: "Ja, mesta från dolda redaktörer. Vi hade extrema erfarenheter i början av vår karriär. Vid 15 års ålder var vi på varje efterfest och såklart hade vi druckit alkohol. Men då var det såhär: Du drack en droppe alkohol och sedan dagen efter ringde redaktörer som kallade sig Youth Welfare Office som ville avbryta projektet (Kommentar: Med projekt menade de karriärerna som Tokio Hotel) helt.
Men ni blev säkert inlärda hur man ska hantera såna situationer.
Tom: "Nej, vi blev aldrig det. Och jag vill inte ens ha någon som säger till mig hur jag ska svara på frågorna."
Bill: "Man måste lära sig sånt här själv genom att leva med det faktum att det ibland står negativa saker i tidningarna."
Blir ni psykologiskt stöttade för sådana fall?
Tom: "Vår familj ochv våra vänner är vårat psykologiska stöd. Jag skulle kunna tänka mig att få professionell hjälp men det blir problem med tiden igen."
Bill: "Jag kan förstå när folk gör det. Problemet är bara att jag inte tror på det."
Tom: "Jag tror också att jag är smartare än psykologen själv."
Bill: "Precis. Allting jag säger, säger jag avsiktligt eftersom det är mitt problem. Och då skulle psykologen säga: Ja, du behöver nog ta tid att tänka igenom det. Och då tänker jag för mig själv: Fantastiskt, jag visste redan det här."
Tack till Loren. Svensk översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
[DestinoRock.com]: Tokio Hotel igen. Börjar sopa ...
Tokio Hotel kommer tillbaka
Efter mer än ett år av rykten och spridningen av problem, har tyska bandet Tokio Hotel redan lagt grunden för deras efterlängtade återvändning. I ett officiellt uttalande av managern David Jost, lovades "Automatic" bli namnet på den första singeln som kommer ut i mitten av september. Om två veckor, torsdagen en 27e augusti, kommer en konsert äga rum i Köln och förutom ett par klassiker från bandet blir det även en ny låt som nämns ovan.
Bilden som finns med i artikeln, visar en del av det nya marknadsföringssatsningen som redan har börjat ta fart på internet. Det sågs som en vuxen börjar bannlysa den eviga undomen och det är tydligt nog eftersom bilden av bandet visar att, de är steget närmare till en reklam av något som är skapat av designern, Karl Lagerfeld spelar en stor roll i Tokio Hotel's värld.
Under de senaste dagarna, som genom ett trollsag, har bandet börjat bli ganska mottagliga för allt som rör sig runt dem. (..) Inom de kommande dagarna kommer vi ge er en exklusiv intervju...
Tack till Lorena. Svensk snabb översättning av mig Elina, ge creds ifall ni använder detta - Källa.
